Flyttgubbarna har slitit som djur hela dagen med att flytta inlägg, bilder och kommentarer härifrån till www.pleasecopyme.se. Nu finns allt på plats på den nya adressen, vi har ätit flyttpizza och jag har omsorgsfullt plockat ut konsonanterna och vokaler ur lådorna. Det kommer att eka tomt här, för det är på www.pleasecopyme.se som festen fortsätter! Se till att hitta dit fort, och säg till alla du känner (ja, ALLA) att Please copy me har flyttat.

Det nya rss-flödet hittar du på www.pleasecopyme.se/feed

Vi ses på www.pleasecopyme.se!

(Det går inte längre att kommentera här. Däremot går det alldeles ypperligt fint att surfa på Please copy me i mobilen.)

I parken där Djurgårdsgatan möter Allmänna vägen har Kafé Zenit sin uteservering. Där träffade jag Navid Modiri över en lunch idag. Det blev en lång lunch. Och solen sken. Vi hade mycket att prata om, skulle det visa sig.

Navid Modiri är en mångsysslare. Du har säkert hört hans röst i radioprogrammen Frank och P3 Populär, han har skrivit diktsamlingen Skrik om du brinner och varit programledare för Filmkrönikan. Dessutom har han gett ut en, två, tre skivor med Navid Modiri & Gudarna. Just nu jobbar Navid med 365 saker du kan göra – en slags kreativ folkrörelse och blogg som föreslår en sak att göra eller upptäcka varje dag i ett år. Hela tanken är att uppmuntra och inspirera att göra mer, bli mer aktiva och nyfikna. Vad som den 1 januari 2009 började som ett projekt koncentrerat till Göteborg har på kort tid smittat av sig till andra stora och mindre städer i Sverige. Och till Berlin och till Riga.



365 saker du kan göra är ett initiativ att bli glad av. Det tar vara på webbens möjligheter att engagera och samla människor, men ger resultat som är betydligt mer analoga. Som att gå upp tidigt och beundra gryningen, lägga sig till med en löjlig gångstil eller ha kuddkrig mitt på torget. Det handlar om att släppa kontrollen, våga göra någonting man inte visste att man vågade, och om att ge själva f-n i konventionerna. Om att säga hej till kreativiteten.

Om du inte har upptäckt 365 saker du kan göra: styr dina steg ditåt. Det kommer att förändra dig. Och det här är bara början. Eller fortsättningen på någonting stort och spännande. Det avgör bara du.

Tillbaka till uteserveringen i Majorna. Navid och jag pratar vidare om den eventuella framtiden för lokala dagstidningar och stelbenta organisationer, som har förtvivlat svårt att inse att världen genomgår en förändring som är lika revolutionerande som radikal. Och så snackade vi om street art (Banksy!), sweet art och graffiti. Och om att slå världsrekord i idéskapande. Vi kommer snart få anledning att berätta mycket mer om det.

På mikrobloggtjänsten Twitter pågår samtalet konstant och hela tiden. Många av er följer mig där, och jag följer många av er. Oavsett om du är bland de 877 följarna eller inte kommer här tio av mina tweets från augusti månad i repris:

"The message is not the product, the product is the message". Baked-In - en ny bok av Alex Bogusky. http://bit.ly/u7hzl (via @kristianluoma)

Grymt! RT @robsarve http://www.learnsomethingeveryday.co.uk/

lyssnar på Asha Ali - The time is now. hon är f*ntastisk. nya albumet kommer 7/10. http://www.myspace.com/ashaalimusic

Dagens! ”Vi reserverera oss för eventuella tryckfel.” http://bit.ly/oL1SL

Dagens bästa tweet. RT @MiaLindqvist Seg morgon, men jag tog mig upp i alla fall. Det är mer än man kan säga om #Fuglesang

"Social media isn't a fad, it's a fundamental shift in the way we communicate." Se http://bit.ly/18JDLX (4:23 min)

den svenska filmhösten ser lovande ut. ser fram emot Man tänker sitt (28/8) http://bit.ly/12e1CL och Flickan (4/9) http://bit.ly/12C9Gg

Ruth vann DN:s Reklamcupen med Einstein-annonsen för Tekniska museet. högst välförtjänt! http://bit.ly/46lM2C

smart drag: ett gym i Danmark har fritt medlemskap, förutsatt att du tränar minst en gång i veckan. annars får du betala för hela månaden.

den kreativa processens vägar äro outgrundliga: "Vi funderade kring GPS. Ganska snabbt kom vi på Lill-Babs." http://bit.ly/3cuRlh


***

Följ mig på Twitter
twitter.com/pleasecopyme

Läs mer
Please copy me: Släpp sargen, kom in i minglet, ta en kraschkurs i Twitter

Just som jag - och många med mig - trodde att IKEA-Verdana-historien var utagerad stänker Göteborgs-Posten ytterligare tändvätska på debatten. I dagens webbupplaga, och i torsdagens papperstidning, berättar jag om hur jag ser på det olyckliga valet av profiltypsnitt.



Läs artikeln: Nätprotest mot IKEA:s nya typer



Efter rapporteringen i Göteborgs-Posten bestämde sig affärstidningen Realtid för att höra vad informationsavdelningen på Ikea hade att säga om saken.
Läs artikeln: Ikea i försvar mot typsnittsattacken

Dessutom: de senaste dagarna har nyhetsbyrån AP (Associated Press) skrivit två artiklar i ämnet. USA Today, New York Times och San Francisco Chronicle hör till de stora amerikanska dagstidningar som rapporterat om det så löjligt kallade typsnittskriget.

Och om du bara orkar läsa ett inlägg i den här debatten: läs bloggen Brandacadabra: Why Should Ikea Listen to Designers?

Den här debatten är intressant på många sätt. Dels för att den engagerar, inte bara dem som är engagerade utan också dem som tycker att det rör sig om en struntsak. Sällan har nog de engagerade i en debatt blivit blivit så förlöjligade av människor som inte bryr sig om vad det hela handlar om. Dessutom är det en mycket ojämn diskussion; det är svårt att hitta människor som ärligt tycker att Ikea gjort ett klokt val. Den är också intressant eftersom det rör sig om en till synes liten detalj. Man orkar inte bry sig, men det bryr jag mig inte. Jag hör till dem som tycker att detaljerna här i livet många gånger är lika viktiga som de stora dragen. Och som inser när det är läge att släppa en diskussion. Och det är det nu.

En morgon när jag kom till jobbet låg en bok på mitt skrivbord. Försedd med en post-it och en namnteckning omöjlig att tyda. Jag bläddrade försiktigt. Sida för sida. Annons för annons. Allting minde om en svunnen tid. Om Madison Avenue, New York, 1960.

Här sjöd det av liv. Trots det konservativa och hierarkiska arbetssättet. Under byrågeneralerna styrdes reklamkontona av kontaktmännen i sina flanellkostymer. De var byråernas officerare. Livfullt blev det genom alla unga assistenter som rekryterades från de mest prestigefyllda skolorna och universiteten. De behövdes för att hantera det ständigt växande ...

"Du kan få den", sa Jörnlid när han passerade förbi. Jag tittade upp och befann mig plötsligt i nuet. "Ja, jag hade visst ett extra ex därhemma". Jag tackade, log och flydde tillbaka dit - till den kreativa revolutionens gator och dagar.

... flödet av undersökningar av alla de slag. Research var honnörsordet inom marknadsföringen under femtiotalet. Man mätte allt som gick att mäta. Från attityder och uppfattningar om nya produkter till annonssidornas läsvärden. Reklamen hade mer och mer blivit en vetenskap.




I The Creative Revolution (2005) har Claes Bergquist, som själv arbetat som copywriter på flera ledande amerikanska reklambyråer, samlat de bästa annonserna som världen skådade under 1960- och 70-talen. Det är en imponerande samling (en klar underdrift!). Mycket handlar om den byrå som kom att förändra reklambranschen i grunden. Vi snackar Doyle Dane Bernbach. Och vi snackar Bill Bernbach. Men vi gör bästa i att låta Bernbach snacka själv. Gärna om vikten av att använda konstnärlighet, och inte upprepning in absurdum, för att göra intryck:

Det är inte bara vad man säger som väcker människors intresse. Det är framförallt sättet det sägs på. Man kan säga alla de rätta sakerna om en produkt utan att någon bryr sig om det. Man måste säga det på ett sådant sätt att det berör människor. Att det vädjar till känslorna. Reagerar man inte leder det inte till någonting.





På det inledande bakgrundskapitlet följer ett brandtal om kreativitet och intiution signerat Bill Bernbach. Det låter sig inte återges med ord. Det är för bra. Du måste läsa det. Måste.

Och på det brinnande brandtalet, som - jag vet inte om jag sa det - du måste läsa, följer 265 annonser signerade de amerikanska byråerna som gjorde den kreativa revolutionen. Här hittar du de klassiska Volkswagen-annonserna, de för Avis, de för Chivas Regal, för Volvo och American Airlines. Många av dem är obeskrivligt bra. Några är klassiska, andra är nya för mig. Som annonserna för Better Vision Institute. Och kanske särskilt den här, där den blinde jazzpianisten George Shearing [Spotify] har handtextat budskapet om att regelbundet gå och undersöka sin syn.



Copyn
When I heard there's a campaign to get people to have their eyes examined regularly, I thought maybe I could drive this idea home by writing about it myself (with Mrs. Shearing's help). Really it should be a law, not just an idea. Seeing is one thing that shouldn't be left to chance. I know, I never had the chance.
But I have some idea of what I've missed. My career as a pianist has taken me to many countries. Judging from just the sounds and smells, it must be a unbelieveably exciting world to see. I'm not suggesting you'll go blind because you don't have your eyes examined. The chances are small but why take the chance? But when a person like me would be grateful to see at all, a person like you has a chance. You can assume you eyesight is all right. Or you can learn through examination that you might be seeing a lot better. I know what I'd do if I had the choice.

***

Att få tag på The Creative Revolution är inte det lättaste. Om du inte har en kollega med ett exemplar över rekommenderar att leta på antikvariat eller låna den på biblioteket.

***

Mina vänliga kollegor tar verkligen sitt ansvar och ser till att förse mig med reklamhistoriska alster. Nämnde Lennart Jörnlid är inte den ende. Den andre är Johan Mark, som för ett tag sedan såg till att guldäggsböcker 1985-1989 hamnade i mina händer. Och nog tålmodigt väntar på att jag ska lämna tillbaka The Copy Book och Cutting Edge Advertising. Jag är dem evigt tacksamma.

Läs också
Please copy me: 1950-talet: Då svensk reklam ännu gick i sina barnskor
bisonblog: Bill Bernbach höll brandtal för kreativiteten

Det är nog lika bra att inse: sommaren är över nu; hösten tar så sakteliga fart. Och jag gillar det. Inte så mycket för den mörkare årstiden kanske, men mer för den energi som folk ansamlar. Arbetet sparkas igång, projekt planeras och föreläsningsdagar presenteras. En av de på pappret mest spännande sådana är The Next Event. Det är en heldag som "förändrar din syn på modern reklam och kommunikation". Och dagen är den 8 oktober, platsen är Södra Teatern i Stockholm.



Bland föreläsarna hittar du Lotta Lundgren (bilden), f d copywriter numera matskribent; Per Robert Öhlin, kommunikationsstrateg och författare till Fuck Logic; och Johan Ronnestam, creative director och intiativtagare till The Next Event. Dessutom medverkar Katja Janford, Per Torberger, Björn Alberts, Stefan Hyttfors, Judith Wolst, Mats Gustafsson, Leo Razzak och Elia Mörling. Och ännu fler inspiratörer kan komma att adderas till listan.

Hela dagen kostar dig under tusenlappen 1990 kronor (om du bokar innan den 11 september). Själv hoppas jag vara bland de tjugo som får bloggpass. Om du också vill ha den chansen: twittra Jag vill gå på NEXT event #NextEvent @WednesdayR (och skriv adressen till din blogg). Vilka som får bloggpass avslöjas den 8 september.

www.ronnestam.com/nextevent


***

Ska du gå på The Next Event?

***

Läs också
Please copy me: När jag äter Filterfrukost med Ipren-mannen och Lotta Lundgren
Please copy me: Per Öhlin: "Reklam är det värsta jag vet"

(Det kan sitta fint att läsa det här inlägget för att förstå det här.)



I samband med att Ikea-katalogen (!) lanserades helt nyligen valde den svenska möbeljätten att vinka hejdå till trotjänaren Futura och välkomna Verdana in i annonser, varuhusen, i katalogen och ut på webben. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Den 10 augusti undrade jag nyfiken på Twitter:



Sakta hördes förvånade och bestörta röster i design- och reklambranschen. Många bloggare – både svenska och internationella – reagerade. Jag också. En del typografimänniskor riktigt förfasade sig över beslutet. Cap & Design skrev om det hela. Någon startade en protestlista (som just nu har över 3 000 underskrifter). Tärningen var kastad, bollen var rullad. Men en bloggbävning med den här styrkan gav inte ens utslag på seismografen hemma hos de svenska branschtidningarna Resumé och Dagens Media. Amerikanska Time Magazine däremot, en av världens största tidningar, tyckte att storyn var väl värd att skriva om. Deras reporter Lisa Abend tog kontakt med mig och ville ha svar på några frågor. Det fick hon. Här är mina svar i sin helhet.

How did you first learn about Ikea's switch to Verdana?
– I first saw the new font used in a Ikea ad published in my Swedish daily paper. I thought that something had went wrong, but when I twittered about it people at their ad agency told me that this was actually the new Ikea font, picked by the legendary ad man Hans Brindfors. I could hardly believe it was true.

What's your opinion of the new font? Why do you think Ikea adopted it?
– I actually like Verdana. It’s a great screen font when used in smaller sizes like 10 or 12 points. But as a identity font for Ikea it’s a dull and hasty choice. Compared to former Ikea Sans, Verdana lacks distinction, character and beauty.
– I know Ikea wanted a cost-effective font suitable for both print and web. Unfortunately, this choice has led to a unnecessary compromise. I definitely think Ikea deserves a unique font with more personality. I don’t see why they have made it a problem. I mean, font generators like sIFR, FLIR and Cufón make it is possible to use any font you like online.

Why do you think designers and design lovers would get so upset about a font?
– Simple because they care. I do to. IKEA is a loveable brand with a strong design philosophy. Of course, people all over the world get upset when they choose to use such an insignificant font in the world’s most spread publication. I am convinced Ikea can do much better than this. Now, I truly hope they will listen to reason – and to their customers.

Läs artiklarna
Time: The Font War: Ikea Fans Fume over Verdana
CAP & Design: Därför byter Ikea typsnitt till Verdana
CAP & Design: Ikeas typsnittsval väcker starka reaktioner världen över

***

Bara så att du vet: jag har inte gett mig in i den här debatten för att vara elak. Jag jobbar inte så. Än mindre för att jag skulle tycka illa om varumärket Ikea. För det gör jag verkligen inte. Snarare är det tvärtom – och det tror jag har varit motivet för många andra engagerade. Jag gillar Ikea, och tycker att det är beklagligt (och förvånande) att de gör så här. Och jag har sagt det förut, och nu säger jag det bara en gång till: Snälla Ikea, gör om, gör rätt.

***

Uppdaterat: Time-reportaget, som under fredagen var tidningens överlägset mest lästa artikel, fungerade inte oväntat som tändvätska på debatten. Tidningen MaximumPC skrev om hur Ikea:s typsnittsbyte rört upp känslor. Och jag hamnade i skottgluggen, både i artikeln och i kommentarerna, där en och annan önskade livet ur mig - eller åtminstone ansåg att jag borde skaffa mig en annan hobby.

Läs artikeln
MaximumPC: Font Freaks Fuming Over Ikea Typeface Change
Taloussanomat (finsk affärstidning): Älä aliarvioi fontin merkitystä

***

Det här med Ikea och Verdana hör definitivt till de sakerna i livet som är fundamentalt avgörande och fullständigt oviktiga på samma gång. Ibland måste man bara kunna skratta åt allihop. Som när jag frågar Anna, den digitala medarbetaren i Ikea:s kundtjänst, varför företaget valt att omfamna ett webbtypsnitt.





***

Vad tycker du?

I fredags, den 21 augusti, hade filmen Art & Copy premiär i flera amerikanska storstäder. Det hela är en nittio minuter lång dokumentär om reklam och kreativitet. Bland de medverkande hittar du legendiska reklamskapare som George Lois, Dan Wieden, Lee Clow och Jeff Goodby.

Vi var många här i Sverige som redan då började längta efter att få se filmen. Vi var många som på Twitter berättade detta för teamet bakom Art & Copy. Och nu visar det sig att vi inte behöver vänta särskilt länge. Det har vi Sveriges Kommunikationsbyråer (tidigare Sveriges Reklamförbund) och Citypaketet att tacka för. Tillsammans har de ordnat med en svensk premiärvisning torsdagen den 24 september. Åkestam Holst skapar just nu en inbjudan, som kommer ge svar på frågan om tid och plats. Staden är hursomhelst Stockholm. Enligt uppgift finns planer på att visa filmen också i Göteborg och Malmö.

***

Organisationen ADA Sweden jobbar stenhårt för att få till en Art & Copy-visning i Göteborg inom de närmaste veckorna. Rasmus Engström Heyman gör ett imponerande arbete med att få hit filmen. I rikets andra stad kommer filmen att visas på dvd.

***

Svensken Kristian Luoma, som är praktiserande Interactive art director på Crispin, Porter + Bogusky i Boulder, har sett reklamdokumentären på Filmstarz Center i Denver. Han är smått lyrisk: Om jag ska förklara den med en mening blir det 'It's an ad for advertising'. Det är mest legender som berättar om vad bra reklam är. Och det är fantastiskt. Jag fick rysningar. Så se den!" Det ska vi göra, Kristian, var så säker.

***



När Digge Zetterberg Odh, projektledare på Sveriges Kommunikationsbyråer, på Facebook berättade att de kommer att visa Art & Copy jublade många i den stockholmska reklambranschen. Magnus Jakobsson, copywriter på DDB Stockholm, var kanske mest angelägen om att se filmen. "Jag SKA ha en biljett. Annars sprängs jag" hotade han. Digge lovade honom en biljett.

Hur gärna vill du se Art & Copy?

***

Läs också
Please copy me: "Advertising changes the perception of everything" - premiär för Art & Copy
Åkestam Holst: Citypaketet & Sveriges Kommunikationsbyråer ger dig Art & Copy

»Det finns en massa paralleller mellan elitidrottare och reklamfolk: Det krävs att man är rätt knäpp, lägger jävligt mycket energi på något andra tycker är onödigt och att man är mycket tävlingsmänniska. Många kan springa hundra meter på 10,5 och så finns det kanske tre fyra stycken som gör det under tio sekunder. Skillnaden är en halv sekund, men det är hela skillnaden och de personerna skapar hela uppmärksamheten. Precis sådan är reklambranschen.«
- Filip Nilsson, cd, Forsman & Bodenfors




Citatet finns att hitta bland hundratals andra citat om reklam, kommunikation och kreativitet i Reklambibeln. Boken är författad av Christer Wiklander och Jack Hansen. Just nu pågår arbetet med en uppföljare.

***

Läs också
Please copy me intervjuar Filip Nilsson (mars 2007)
Write said Fred: Ettor och nollor

Alla pratar om Twitter, men alltför få verkar fortfarande har fattat grejen. Här försöker jag ge en kort introduktion för dig som vill fatta galoppen.


_{En lagom självgod t-shirt landade på hallmattan häromdagen. Jag hittade den hos Threadless.}

Jag har använt Twitter sedan årsskiftet. Fram till dess var jag extremt tveksam till hela alltet. Jag inbillade mig att Twitter handlade om att berätta för andra precis vad man gjorde just hela tiden. Jag tänkte: det vill jag inte göra, så intressant är knappast mitt liv. Och det finns väldigt få som jag skulle vilja ha sådan järnkoll på. Så, nätack.

Men jag hade fel.

Twitter visade sig vara mer än så. Den bästa jämförelsen jag kan hitta är den med ett mingel. Ett mingel där du själv väljer vilka som ska vara på plats. Och där du har möjlighet att inleda en dialog med vemsomhelst av dessa smarta, intressanta människor. För dig som är intresserad av reklam, kommunikation och medier är Twitter ett paradis; här minglar landets och världens klokaste människor inom dessa områden, och du kan obemärkt (om du vill) stå tätt bredvid dem och lyssna. Hur resonerar de, vad triggar dem, vilka seminarier går de på, vilka böcker läser de, vilka människor tyr de sig till? På allt detta och mer därtill kan du få svar på Twitter.

Jag använder Twitter för att hitta och dela med mig av inspiration, föra diskussioner om reklam och få nys om det vad som händer. Det kräver tid och engagemang, men är betydligt mer givande än jag hade väntat mig. Prova själv så får du se.



En vanlig fråga från den som är grön på Twitter är: vem ska jag följa? Svaret är: de som är intressanta och som du upplever ger dig någonting tillbaka. Själv har jag hittat 300-400 människor på Twitter som är intressanta nog att följa. Bland dem finns många som jag önskar att du också skulle följa. Här är tre av dem:



Ulrika Good, copywriter på reklambyrån Goss. Hon twittrar om reklam, men lika mycket om vardagligheter. Alltid träffsäker, ofta kul. Inte sällan med anknytning till bloggen As Good as it gets.
Twitternamn: @ulrikagood

Gustav von Sydow, planner på Crispin Porter + Bogusky och grundare till ByBurt. Han twittrar om reklamteknik och låter oss följa med på sina resor runt världen. Gustav bloggar dessutom på gustavvonsydow.com.
Twitternamn: @vonsydow

Jonas Peterson, f d copywriter numera bröllopsfotograf i Brisbane, Australien. Han är mer känd som Silverfisken, och twittrar om bröllopsfotografering och livet därunder. Jonas bloggar fortfarande och framgångsrikt på Ett liv i exil. Twitternamn: @jonaspeterson

- En fullständigt lista över människor jag följer på Twitter





Har du inte fattat grejen med Twitter? Vill du?
Lugn, du är inte ensam. Och inte kan man beskylla det hela för att ge ett särskilt trevligt eller städat första intryck heller. Men om du har bestämt dig att du vill fatta grejen, ska jag göra det lättare för dig att koppla.

Okej. Twitter är en mikroblogg, där varje inlägg får vara maximalt 140 tecken. Du kan följa andras inlägg – så kallade tweets – och de kan välja att följa vad du har att säga. Du kan svara på andras inlägg, och vemsomhelst kan kommentera dina.

Alla kommentarer riktade till en annan användare inleds med personens namn – till exempel @pleasecopyme – följt av kommentaren. Du ser alla inlägg och alla kommentarer som de du följer skickar; på så sätt blir Twitter väldigt publikt, det går att följa andras diskussioner och dialoger.

Du kan också retweeta (förkortat RT). Det innebär att du skickar en tweet från någon annan vidare till alla som följer dig. Därigenom kan en tweet få stor spridning.

Läs också
Ohsohightech: Vad är Twitter och hur använder man det?






Sju steg för att komma igång med Twitter

1. Gå till twitter.com och klicka Sign up now.
2. Fyll i dina uppgifter, välj ett användarnamn och klicka Create my account.
3. Börja med att söka igenom adressboken i din Gmail (om du har Gmail) efter folk som också använder Twitter. Om inte: klicka Skip this step.
4. I nästa steg: klicka ur Select all, klicka sedan Finish.
5. Du är igång! I meddelanderutan kan du nu skriva din första tweet.
6. Under Find people kan du söka reda på folk du känner eller inte känner genom att skriva in namn eller användarnamn. Söker du på pleasecopyme får du upp min profil, och börjar följa mig genom att klicka Follow.
7. Lägg nu manken till, testa, och du ska se att du snart får kläm på hur det funkar. Det är lite som att lära sig cykla. Eller som att lära sig måla kroki. Efter ett tag fattar du grejen.

Och du, förresten. Jag rekommenderar vänligt men bestämt att du installerar en så kallad Twitter-klient. Tweetie är den bästa för mac, Tweetdeck den bästa för pc. Ett sådant program gör det enklare för dig att överblicka vad som händer på Twitter.



När du har släppt sargen och kommit in i minglet: leta upp Please copy me och börja följa mina uppdateringar. Du hittar mig på www.twitter.com/pleasecopyme Vi ses där!

Sommarvilan är slut; nu börjar årets andra reklamhalvlek. Vissa tassar igång försiktigt , andra rivstartar med kommunikation som det slår små gnistor om. De där andra sätter en kreativ blåslampa i baken på oss vissa. Här är kampanjerna som utmärkt sig den senaste tiden:          



www.sasglobeoffortune.com // Reklambyrå CP+B Europe Uppdragsgivare SAS

Skulle du åka varsomhelst, med vemsomhelst – om det vore gratis? För dig som åtminstone svarar 'kanske' på den frågan har CP+B Europe och SAS skapat SAS Globe of Fortune, en Facebook-intregerad sajt där ödet bestämmer din destination, medan slumpen väljer resesällskapet bland dina vänner på Facebook. Kombinationerna riskerar att bli festliga; till Reykjavik med exets lillasyster? Till Palanga med chefen? Eller till Manchester med han som gick i din klass på hösten i fyran? Tja. Varför inte?

Kampanjen vill uppmärksamma att det under augusti månad finns 650 000 lågprisbiljetter att boka hos SAS. Av dem är 200 öronmärkta för tävlingen, där de med de bästa motiveringarna vinner tur- och returbiljetter med sin Facebook-vän till den slumpade destinationen.

Korta reflektioner
Asså, den här kampanjen – fii f-n så bra. Utmaningen är kittlande, och av bara farten lyckas SAS berätta om sina destinationer och sina lågpriserbiljetter. Dessutom är det ett alldeles utomordentligt sätt att använda Facebook och användarnas vänner där. Hatten av!

(Däremot tror jag inte ett ögonblick på att 'servarna vek sig' vid anstormningen till sajten. Det luktar klassiskt pr-trick lång väg. Men det är en annan femma.)     






www.svenskakyrkan.se/be // Reklambyrå Forsman & Bodenfors Uppdragsgivare Svenska kyrkan

Uppdraget här? Att få människor, framför allt unga, att rösta i kyrkovalet den 20 september. Och lösningen? Förenkla för människor att formulera sina böner och ta del av andras. På sajten – som sägs vara den första i världen i sitt slag – kan du skriva dina böner och genom nyckelord förlora dig i de önskningar och rop som andra sänder uppåt. Det går också att skicka sin bön med sms eller genom Twitter och Facebook. Besökaren kan också välja att få sin bön skickad till valfri domkyrka i landet. Informationskampanjen innehåller också en reklamfilm regisserad Johan Renck.

Filmen
 

Korta reflektioner
Att få fler än en av tio att rösta i kyrkovalet låter som en hård nöt. Att Svenska kyrkan därtill inte är känd som den sexigaste av uppdragsgivare gör nöten än hårdare. Ändå har Forsman & Bodenfors klarat av att knäcka den genom att hitta det som i många fall förenar kyrkan med människor. Religiösa och politiska skiljelinjer har suddats ut, och gjort det tydligare vad kyrkan verkligen står för. Jag är fortfarande osäker om kampanjen verkligen får fler att rösta, kanske på sikt, men jag är säker på att den bidrar till att fler ser Svenska kyrkan med något öppnare ögon. Det i sig är ett rejält kliv.

***

Jo, förresten. När vi diskuterade kampanjen på byrån häromdagen gick åsikterna isär. Det lät exakt så här:
Maria: Sajten är fantastiskt fin. Jag börjar nästan gråta.
Magnus (en sekund senare): Ja, men filmen är trist. Förväntad.
Joachim (två hundradelar av en sekund senare): Ja, men har ni läst boken då? (här brast alla inblandade och åhörare i skratt)






Kalles prickiga kaviar // Reklambyrå Goss Uppdragsgivare Abba Seafood

Efter den ena smakvarianten fantastifullare än den andra lanseras Kalles kaviar nu i en mild, prickig variant. De som provat säger att den passar perfekt på frukostmackan. Och Goss har som alltid axlat uppdraget att kommunicera nyheten. På webben, i annonser, reklamfilmer och utomhus hälsar de svenska folket med käcka hälsningsfraser med pricken över nästan varenda vokal. Det blir Göd mörgön!, Frukösten är klär! och Väknä!

Filmen



Korta reflektioner
Ärligt talat har jag aldrig förstått varför tidigare Goss-kampanjer för Kalles Kaviar har varit pricklösa. Som här till exempel, i den finurliga Kaviatar-kampanjen:



Men nu plötsligt, när prickarna finns överallt, känns det som att Kalles lyckas trycka fram relevansen. Budskapet är roligt och enkelt. Jag gillar det som bara den. Kommunikationen lämnar åt mottagaren att sluta cirkeln. Men kanske blir glappet FÖR stort; trots sin starka signalfärg bygger de kryptiska utomhusbudskapen på att man har sett den något mer förklarande tv-reklamen. Hursomhelst: smart och snabb kampanj det här. Äpplåd!






Philips Versus // Reklambyrå Tribal DDB Uppdragsgivare Philips

Philips tror stenhårt på sina produkter. I kampanjen Philips Versus* uppmanar de därför sina kunder att på under 140 tecken komma på den konstigaste, knäppaste, roligaste eller galnaste idén till att utmana en Philips-produkt. De använder Twitter för att kommunicera utmaningen, och kopplar deltagarnas tweets till kampanjsajten. Priset i tävlingen? En Philips Cinema, en 56-tums-tv (!) i 21:9-format (reklamfilmen för Cinema är förresten lika imponerande som reklamprisbelönad – se den här).  

Hur har det då gått? Well. Kampanjen har skapat ordentligt med snack kring Philips och själva kampanjen, men de galna, knäppa, roliga idéerna har nog inte strömmat in i den takt som reklambyrån Tribal DDB hade hoppats på. Därför, och för att inspirera besökarna på sajten, har teamet skapat en reklamfilm för Philips Wake Up Light. Utmaningen: att få en tupp att gala kuckeliku innan solen går upp. Kolla hur det gick: 

Filmen


Korta reflektioner
Här har Philips och Tribal DDB hittat ett koncept som är evigt tänjbart; kombinationer av produkter och utmaningar kommer det alltid finnas en till av. Och en till. Därtill tycker jag att reklamfilmen med tuppen är klockren, både dramaturgiskt och i det att en av Philips' produkter skickligt spelar en av huvudrollerna. Det ska bli spännande att följa den här kampanjen vidare. Heja!   

* Tack för tipset till Tobias Grönberg, copywriter på CP+B Europe och Nina Åkestam, copywriter på Garbergs. På Not another planning blog kan du läsa vad hon tycker om Philips Versus-kampanjen.




Och såklart: Vad tycker du?

För två år släppte Microsoft en reklamfilm för sina webbannonseringsverktyg. Den kom att få en hel reklambransch att sätta skrattet i halsen. Och samma reklambransch att dränka den i positiva omdömen och kreativa priser. Egentligen är den rätt sorglig. Samtidigt rätt komisk. Och osannolikt träffande.

Det var då. Tack och lov. Men jag påstår att det är ganska lika samma nu. Fortfarande avfärdar många sociala medier som flugor och hokuspokus.

Ingenting skulle kunna vara mer fel.

Men det handlar inte om sociala medier. Bort med det begreppet; det är både missvisande och förvirrande. Det som hänt och händer är större än så. Kalla det en revolution om du vill (för det är precis vad det är). Människor har ledsnat på reklam i den form vi lärt dem, och vill se varumärken som kommunicerar ärligt och mänskligt med sina konsumenter. Verkligen kommunicerar. Lyssnar, tänker, pratar, lyssnar. Som bjuder på sig själva. Som berättar någonting intressant.

Ska vi - på allvar - börja skriva en historia som brings the love back?

(Okej, det här inlägget handlar varken om reklam eller om reklamtexter. Det handlar om min sommar. Bara så att du vet.)

Tänk vad man hinner med på en sommar.
Tänk vad en semester går fort.

De senaste veckorna har jag seriöst intresserat mig för ledighet och lättja. Inte fel alls skulle det visa sig. Jag har flytt mina vältrampade kvarter här i Göteborg och gett mig ut för att utforska andra hörn och kanter. Jag hamnade i Italien, Stockholm, Malmö och Köpenhamn. Och i Göteborg igen. Kolla här:

ITALIEN



Tillsammans med Evelina, Johan, Maria, Frida, Caroline och Mattias har jag rest längs autostrador i norra Italien, sett löjligt vackra landskap, njutit av det italienska köket, lapat sol och badat medelhav. Venedig var en höjdare som du och alla andra också borde uppleva; det är svårt att inte bli både imponerad och fascinerad. Gardasjön och Milano spelade definitivt i samma division. Det här var en tripp att leva på. Men som alltid: det som händer i Italien, stannar i Italien.








STOCKHOLM
Jag är lite kär i Stockholm. Under fem intensiva, kvalmiga dagar i juli ägnade jag mig åt lite hederligt vänsterprassel.



Allsång på Skansen bjöd på strålande kvällssol, regnbågsfärgade artister och en magisk utsikt ner mot Gröna Lund, Riddarfjärden och ut över Södermalm. Kort och gott: en folkfest som går utanpå det mesta (alla borde uppleva Allsången på plats!). Just den här ljumma tisdagskvällen kom 18 000 (!) betalande för att sjunga om Fia Jansson och se Timo Räisänen och Miss Li.




Mer: Daniel Vaccino, copywriter på Ester, bevisade att köttbullarna på Tranan är stans godaste. Min vapendragare Johan såg till att jag fick se, bada och äta en bit sommarparadis i Furusund (där också Astrid Lindgren, August Strindberg och Evert "Vals i Furusund" Taube har bott om somrarna). Vidare träffade jag Eric Lindesvärd, numera copywriter på Workshop, och pratade om hjältar och skitstövlar i reklambranschen; Josefine Thronell, frilansande copywriter, och konstaterade tillsammans helt enkelt hur svårt det är att få in en fot på landets reklambyråer; och Karin Ernerot, creative director och initiativtagare till She Creatives, och pratade om kraften i sociala medier (och såg Stockholm Pride-tåget virvla förbi längs Kungsgatan).



Ännu mer: Daniel Vaccino, Nicolina Söderlind, Peter Björklund, Måns Jacobsson Hosk och Jonas Kleerup agerade under en sent-kommer-att-glömma-kväll mina ciceroner i det stockholmska klubblivet. Efter lådrödvin på Galleri Jonas Kleerup blev det hajpade bakfickan Kåken.





Där var det ordentligt fullt och festligt; Christian Olsson från Fibes, Oh Fibes spelade plattor. Efter sistabeställningen virvlade vi vidare och befann oss, plötsligt och med nyckelpersoner i sällskapet, i Gubbrummet på Spy Bar - huvudstadens kanske mest svårintagliga rum. The toppen var nådd. The botten var nådd. (Tack alla skyldiga för en helkul kväll!)



Tillsammans med min Evelina besökte jag IKEA på Liljevalchs (sevärd, men okritisk utställning, pågår t o m 30/8!), och Söderflanerade i timmar (Papercut på Krukmakargatan är lätt bästa dvd-tidning-musik-bok-handeln, Judits på Hornsgatan lätt finaste second-handen).

Förresten: Ska du snart besöka Stockholm? Har du en iPhone? Allt du behöver är applikationerna DN På Stan och Res i Sthlm.


MALMÖ/KÖPENHAMN
Om du vill uppleva en svensk stad som är mer på tårna än Malmö får du leta länge. Evelina och jag tog E20 raka vägen till Skånes huvudstad. Vi frågade Karin Ericson, copywriter och Nöjesguiden-redaktör, om hon hade några Malmö-tips. Och OM hon hade!



På vackra Malmö konsthall - med utmärkta café-restaurangen Smak - såg vi Sonic Youth-utställningen (konstig, kul och lite svårtillgänglig, pågår t o m 20/9). På Form/Design Center besökte vi utställningen Designfenomen på stan (pågår t o m 13/9) och hängde lääänge i tidskriftkaféet.





På kvällen: strandpromenad längs världens vackraste Västra Hamnen (måste bara upplevas - helst i kvällsol!) och het middag på Carib Kreol vid Möllevångstorget.

Det bästa med Malmö - menar vissa - är Köpenhamn. Själv ser jag de två som ett vackert par. Vi tog tåget över bron (att ta bilen har tydligen blivit hutlöst mycket dyrare) och klev av i Ørestad. Här växer det ordentligt. Butiker, bostadshus, kontorshus skjuter upp ur marken. Arkitekturen är spännande, vågad och lekfull. Härifrån går den förarlösa Copenhagen Metro raka vägen till Kongens Nytorv.



Att komma till Köpenhamn är att komma till en sann storstad. Jag drabbas alltid av samma bubblande känsla. Vi promenerade genom staden, över till Nørrebro och den pågående Copenhagen Fashion Week. Där träffade vi Mai-Li, Oscar och Karin från Mutewatch, som gav oss en förhandstitt på deras kommande produkt (läs mycket mer här). Tillsammans gick vi på modevisningen för det norska ekologiska varumärket FIN. Evelina och jag såg också till att äta fantastiskt gott när vi var i Köpenhamn; på Vesterbro hittade vi Lêlê Nhà Hàng och Sticks'n'sushi (tack för tipsen, Malin!).



Dessutom: ta en guidad kanaltur när du är i Köpenhamn; den visar upp operahuset, Rosenborgs slott, Den Lilla sjöjungfrun, Christianshavn och Kungliga teatern.


GÖTEBORG/TJÖRN



Att ta ledigt måndagen som annars skulle varit första dagen tillbaka på jobbet är ett rutinerat drag. Istället blev det utflykt till Botaniska trädgården med tillhörande paviljongsfika, och så in i bilen och vidare till Skärhamn. Här ligger Nordiska Akvarellmuseet. Vi kollade på utsikten över havet och på utställningen om Elsa Beskow (åk dit och se den! pågår t o m 13/9).



För att ytterligare kröna vår bonusdag for vi ett par mil norrut på Tjörn, och hamnade i Pilane, där en lång rad internationella konstnärer under sommaren ställer ut fantasieggande skulpturer (t o m 4/10). Jag fastnade stenhårt för den spanske bokstavskonstnären Jaume Plensa och hans Kneeled shadow II (bilden).


Ja, tänk vad man hinner med på en sommar.
Tänk vad en semester går fort.


Tack för att du tog dig tid att läsa det här.

Vi är inte bortskämda med dokumentärer om reklam vill jag lova. Men snart så – fredagen den 21 augusti – är det världspremiär för Art & Copy, en film om reklam, kreativitet och inspiration. Här möter du närmast legendiska reklamskapare som George Lois, Dan Wieden, Lee Clow och Jeff Goodby. De berättar om 1960-talets kreativa revolution, hur de gjorde kampanjer för det mesta från bilar till presidenter, och hur de inte sällan kände våndan över att aldrig veta varifrån morgondagens idéer skulle komma ifrån. Eller ens om.


Trailer för Art & Copy



www.artandcopyfilm.com

Med start idag säger det tjong i varenda brevlåda i det här landet; IKEA lanserar katalogen för 2010. Vi snackar världens största trycksak, som delas ut gratis i över 200 (!) miljoner (!!) exemplar. DET är en stor grej.

En stor grej – åtminstone för oss dig och mig som jobbar med kommunikation och typografi – är också att IKEA har bytt huvudtypsnitt. Hans Brindfors har tagit fram ett nytt designprogram för det multinationella möbelföretaget. De för IKEA anpassade typsnitten Futura och Century Schoolbook har fått ge vika för bulktypsnittet Verdana. I katalogen, på webben, i varuhusen. Jag är mäkta förvånad och föga imponerad. Där Futura och Century Schoolbook har karaktär och direkt kopplar tanken till varumärket IKEA, är Verdana ett högst jättevanligt webbanpassat typsnitt som varken är särskiljande eller vackert i större grader. Efter att förgäves försökt att förstå anledningen till eller storheten i detta överraskande val är min enda önskan: snälla IKEA, gör om, gör rätt. Eller leverera en riktigt vettig förklaring.





En annan stor grej – åtminstone för dig och mig som tycker om språk – är det sätt som IKEA väljer att skriva och stava på. Det är ingen fråga som kommit upp nu, men den får extra tändvätska i samband med att företaget släpper IKEA katalogen. För just så tycker IKEA att det bäst ska skrivas: IKEA katalogen. Inte IKEA-katalogen, nä, usch nej. IKEA varuhuset också för den delen. IKEA stolen, IKEA personalen och IKEA språket också får man förmoda.

Och det är alldeles uppenbart att IKEA vet att de inte skriver korrekt svenska. Annars hade de väl aldrig känt sig tvungna att på sin webbplats försvara det hela. På frågan varför de särskriver IKEA katalogen svarar de: IKEA är ett konceptföretag som spänner över 30-talet länder. En av kärnpunkterna för att hålla ihop ett konceptföretag av den här storleken är att man håller sig till konceptet, dvs de givna ramar som finns för att hantera, varumärke, affärsidé, reklam, varuhus (exteriört såväl som interiört). Av dessa punkter är varumärket vår viktigaste tillgång. Varumärkesvård innebär att man ibland får göra avkall på vissa språkkonventioner. I vårt fall handlar det om att vi inte kan skriva ihop IKEA med en efterled (IKEA-varuhus,IKEA-katalog), lägga till genitiv S (IKEAS, IKEAs) eller använda gemener (ikea) oavsett den språkliga korrektheten i detta. Detta måste vi göra för att inte riskera att urholka begreppet IKEA. Om vi inte strävar efter att vara konsekventa med detta kommer IKEA med tiden att tappa kontrollen över varumärket och det kommer att bli ett generiskt begrepp som exempelvis Gramophone, eternit, terylene, vespa, masonit, escalator, internet, e-business, xerox, rollerblades med många fler. Företagsnamn som har kommit att beteckna ett produktområde snarare än ett företag.

Och okej, jag hör vad IKEA säger. Men jag köper inte de gör avkall på språkkonventioner av rädsla för att urholka sitt varumärke. Med den produktbredden ska det ändligt mycket till för att de ska bli ett generiskt begrepp. Och jag ger konstnären Mike Monterio rätt när han säger:



Nu till den stora frågan: vad tycker du?

***

Fler som undrar
Lotten, Mattis, Kreafon

Svaret från IKEA
CAP&Design: Därför byter Ikea typsnitt till Verdana

Till min bästa vän, stod det på grattiskortet. Jag log. Hon avbröt mig snart. "Asså, förlåt att det står med a. Jag skrev fel. Jag VET att du är kille, Mattias." Jag tittade oförstående på henne, sedan på orden igen. Okej. Och sedan den födelsedagen glömmer jag aldrig tumregeln att männen äger -e:et, medan kvinnorna fått -a:et. Det är skillnad på Den unge Werther och Sköna Helena. Eller på Starke Adolf och Den heliga Birgitta.

Det kallas adjektivböjning. Feminin och maskulin sådan. Svenska skrivregler säger att "när uttrycket syftar på en person av manligt kön får adjektivet i regel -e, och när uttrycket syftar på en person av kvinnligt kön får adjektivet alltid -a: den sextonårige pojken, den amerikanske presidenten Abraham Lincoln, den okände soldaten, den siste mannen på jorden // den sextonåriga flickan, den svenska författaren Selma Lagerlöf, den idealiska mamman den första kvinnan på Mars"

Ändå säger mig någonting att många bryr sig närmast ingenting om könsbunden adjektivböjning, använder det inkonsekvent  och snart struntar i det helt och hållet. Det vore synd, eftersom det ger ett flyt och ytterligare dimension i det svenska språket.

Det tycker jag. Vad tycker du?

Har du svårt att fokusera? Undersökningar visar att det tar mellan 10 och 20 minuter inom du är helt koncentrerad på det du gör. Problemet är att du i genomsnitt var åttonde minut blir avbruten av sms, telefonsamtal och e-post. Lösningen kan vara Mutewatch, ett armband som vibrerar påminnande först när du faktiskt behöver bli avbruten. Ett stockholmsbaserat företag med samma namn utvecklar just nu produkten, och räknar med att lansera den under sommaren 2010.



När Please copy me möter grundarna Mai-Li Hammargren och Oscar Ritzén Praglowski (bilden) på Copenhagen Fashion Week i början av augusti är de entusiastiska, men aningen hemlighetsfulla. På en pannå finns en stilren bild av produkten, mer vill de inte visa – ännu. 
– Vi vill uppmuntra folk att lägga bort mobilen ibland och fokusera på en sak i taget istället, säger Mai-Li Hammargren.
Situationerna då produkten kan komma till sin rätt är närmast oändliga. Den kan påminna om möten och mediciner, hålla koll på tiden vid presentationer, eller användas som en tyst väckarklocka. 

Säkert kan Mutewatch också vara användbar i kreativa möten; när armbanden vibrerar är det läge att komma på ytterligare en idé, och en till och en till. Per Öhlin, författare till Fuck Logic (som nu kommer i en uppdaterad andra upplaga), kallar denna kreativa tempohöjare för boxmetoden.
– Den handlar om att på mycket kort tid kläcka många idéer. Kravet på hastighet och kvantitet gör att du tar bort värderingsfunktionen. Då händer någonting spännande, säger han.

Mutewatch handlar om tidseffektivitet, en svårighet i mina – och säkert också dina – dagar. Den använder kreativitet för att lösa ett problem. Dessutom väljer företaget att lanser varumärket i design- och modekretsar, fylla det med coolhet och omge den med hemlighetsmakeri och förväntan. Det verkar lovande. Please copy me lär därför få anledning att skriva mer om Mutewatch framöver.

Vad tycker du? Kommer du ha nytta av en Mutewatch?

***

Ja, just det: Mutewatch finns både på Twitter och Facebook.

och kanske besöker den här bloggen för första gången: kul att du hittat hit. Jag tänker se till att du snabbare hittar rätt bland de närmare 700 inläggen. Nu kör vi:

(Har du hamnat fel? Kanske ska du läsa inlägget Till dig som INTE såg mig på Pecha Kucha istället.)



Okej. Om du letar efter handfasta skrivtips: sluta leta nu, och börja läsa här:
- Så skriver du reklamtexter som folk vill läsa (och kan förstå)
- Här lär du dig att skriva för webben
- Tänk på detta när du gör en intervju

Om Gud tycker det är okej att vi börjar meningar med "Och", om varför punkten springer och om det är okej att skriva "logotype" kan du läsa ett och annat om här:
- Och vad säger Gud om saken?
- Varför springer punkten?
- För sista gången: logotyp!



Kanske vill du hellre läsa mina intervjuer i Copywritermötet. De finns här: Lasse Collin, Filip Nilsson, Göran Åkestam och Björn Schumacher (bilden). Under hösten räknar jag med att hinna göra en femte intervju. Med vem får du se.

I Copypanelen sitter tjugo av landets copywriters och berättar med ojämna mellanrum om skrivkramp, kreativitet och övertid. Läs deras svar här:
#5: Varför är du copywriter?
#4: Vad kräver kreativiteten?
#3: Reklam - en bedömningssport?
#2: Går du hem vid fem?
#1: Skillnaden copy / ad
#0: Copypanelen presenterar sig

Det är en början. Hoppas att du gillar bloggen. Kommentera gärna. Och följ mig på Twitter. Vi hörs. 

_{Foto: Pontus Brenner}

Den 12 augusti medverkade jag på Pecha Kucha #15 i Göteborg. Över 650 människor kom till Park Lane för att se och höras kvällens nio 400-sekunderspresentationer. Om du inte hann, kunde, orkade komma dit: här är mina ord och mina 20 bilder.

(Har du hamnat fel? Kanske ska du läsa inlägget Till dig som såg mig på Pecha Kucha istället.)



Jag heter Mattias Åkerberg och är 27 år. Jag jobbar med reklam. När jag inte jobbar med reklam skriver jag en blogg om hur det är att jobba med reklam. Jag kommer att prata om nyfikenhet och hur jag lyckades få världens roligaste jobb. Men vi börjar som sig bör – från början.


När jag var liten ville jag bli svetsare. Det trodde jag att min pappa var. Tills det visade sig att han var försäljare. Långt senare insåg jag att det var ett jobb där man fick skriva för att överraska, engagera och övertyga andra människor. Då visste jag att jag ville bli copywriter.


Många tror att en copywriter skriver roliga reklamslogans dagarna i ända. Sanningen är en annan. Att vara copywriter handlar om att tillsammans med andra skapa idéer som löser kommunikationsproblem. Och om att formulera ord som förför, övertygar – och säljer produkter och tjänster.


Jag gick i skola för att lära mig hur reklam fungerar, hur människor tänker och hur företag agerar. Den här amerikanska reklammannen har sagt att reklam är det roligaste man kan göra med kläderna på. Han har rätt. Jag började att äta, sova, knarka reklam.


I samma veva startade jag en blogg. Mest för mig själv såklart, det säger alla som startar en blogg. Men till en början ville jag mest samla saker som var värda att samla. Jag hoppades också att bloggen skulle göra mig till en sjuhelvetes duktig copywriter.


På Please copy me skriver jag om konsten att skriva reklam. Jag samlar skrivråd, smarta citat, lästips och tar upp reklamkampanjer som sticker ut. Det har blivit närmare 700 inlägg nu.


Mitt allra första inlägg var ett par väl valda ord från Lasse Collin. Under 70- och 80-talen var han kungen av copywriters i Göteborg. I en tidningsartikel hade han fått frågan vilket råd han skulle ge till dagens unga copywriters. Han sa:


”Ifrågasätt hela skiten, stå på konsumenternas sida mot kapitalets manipulationer, rådfråga ditt samvete om vad som är rätt och fel, ge fan i vad kunder och kollegor ska tycka, skit i löner och bonusar, glöm tid och rum och lite till, sätt dig sen och skriv det du kommer på. Försvara sen det du gjort tills det sitter där det är tänkt att sitta.”


Jag var våldsamt skoltrött när jag gick på reklamskola, och jag skippade många lektioner för att istället leta fram dammiga reklamböcker på biblioteket, riva ut annonser jag gillade, och skriva om dem på bloggen. Och jag tror att jag lärt mig lika mycket på det som att gå i skolan.


Genom att analysera och fråga har jag med min blogg försökt knäcka någon slags kod. Jag började att göra intervjuer med copywriters, som i sin tur fick föreslå nästa person att intervjua. Därigenom lärde jag mig att om man har svårt att få upp dörren på egen hand kan man med fördel be någon annan att öppna den åt en.


Med tiden kom fler att upptäcka bloggen. Och den bidrog snart till att jag fick göra praktik på en av landets största reklambyråer. Den blev ett verktyg som skapade kontakter i branschen. Och ett halvår senare fick jag ett erbjudande som jag inte kunde motstå. Jag fick jobb som copywriter.


Plötsligt hade nått mina drömmars horisont. Nä, såklart inte. På mornarna, kvällarna, nätterna, helgerna fortsatte jag att skriva bloggen. Mest för att den ger mig så sjukt mycket tillbaka. Och att många verkar känna likadant. Då är det värt det.


Vad är då det viktigaste för att bli en duktig copywriter? Det bästa tipset jag har fått är: Var nyfiken på allt och alla. Jag försöker verkligen vara nyfiken på allt jag inte vet någonting om. För den här världen är en sjukt spännande, vacker, hisnande plats att upptäcka.


Det finns knappt 1000 copywriters i det här landet. Varje dag läser 600 människor min blogg. Jag gör mitt bästa för att skriva läsvärda inlägg, men som tur är är de som läser både smartare och mer erfarna än vad jag är, och bidrar till intressanta diskussioner. Tillsammans är man bättre, helt enkelt.


I februari i år var mina läsare med och röstade fram Please copy me till Sveriges bästa blogg om marknadsföring. Här tar jag emot priset på Rival i Stockholm. Det var ett erkännande för en blogg om någonting så oviktigt och samtidigt så ofantligt meningsfullt som reklamtexter.


Samtidigt fick jag erbjudande om att bli krönikör i branschtidningen Resumé. Mina fem fem krönikor, som har publicerats nu under våren, har kommit att handla om hur branschen bör förändras för att kunna leverera bättre reklam. De har skapat en sund debatt och lär förhoppningsvis fortsätta att göra så.


Med min blogg vill utveckla mig själv och andra. Då är hålla-handen-för alltid en dålig idé. Istället har jag har insett att folk är oändligt generösa om de märker att man själv är likadan. Därför är Please copy me open-source. Vem som helst får sno vad som helst, eller bidra med sina tankar och förslag. Det blir så mycket bättre då.


Jag tjänar inga pengar på min blogg. Det är ett högst medvetet val. Pengar är kul, att få göra någonting som är vansinnigt roligt och givande utan att behöva tänka på pengar är faktiskt fantastiskt. Folk borde testa det lite oftare.


Under hösten kommer jag att skriva en bok tillsammans med Christer Wiklander, en av landets största copywriters genom tiderna. Arbetsnamnet just nu är Reklambibeln – Nya testamentet. Den kommer att handla om hur villkoren för reklam och kommunikation har ändrats radikalt. Företagen håller inte längre i megafonen; det är konsumenterna som har makten. Så håll utkik efter den heliga skriften.


Tack för att du har lyssnat. Besök gärna bloggen på pleasecopyme.se eller följ mig på Twitter på twitter.com/pleasecopyme. Tack.

Hur hade du sett ut? På MadMenYourself.com kan du skapa ditt eget jag i tv-serien Mad Men. Första och andra säsongen har visats i svensk tv under det senaste året – finns nu på dvd! – och den 16 augusti rullar säsong tre igång på amerikanska AMC. Se den om du inte har sett den. Annars: se den igen.

Nå, hur skulle du sett ut?

Läs också
Please copy me: Mad men - en reklamhistorisk nostalgitripp

Nu på onsdag, den 12 augusti, är det Pecha Kucha på Park Lane i Göteborg. Jag finns med i den sköna mix kreativa människor som under kvällen får 20 bilder och 400 sekunder att berätta om vad de gör, tänker, känner och kan lära andra. Efter mycket möda, vånda och ångerångest är min presentation nu färdig; i korthet kommer den att handla om nyfikenhet, rastlöshet och varför mycket är roligare utan pengar. Kom till dit nu på onsdag om du vill höra den lite längre varianten. Det är insläpp klockan 19.30, och presentationerna börjar prick 20.20. Det finns bar och dj. Och kom i tid, det brukar bli mycket folk. På Facebook kan du se vilka andra som tänker dyka upp.

De andra som medverkar på Pecha Kucha #15
Jens Thoms Ivarsson, Evelina Wahlqvist, Mario Rodrigo Burkhardt, Carina Sundqvist, Finnur Sverrisson, Joakim Stampe, Mobile Art Production och Magnus Larsson.

Här är en de tjugo bilder i som kommer att dyka upp i min presentation. Med den laguppställningen känns det som att ingenting kan gå snett.



Det du ser är den samlade styrkan på den klassiska reklambyrån Collin & Forsman. Året är 1983. Från vänster: Lasse Collin, Stefan Andersson, Clas Collin, Staffan Forsman, Monica Rogstadius, Mikko Timonen, Katarina Hedlund, Mats Eklind och Anders Löfqvist.

Läs också
Please copy me: Jag på Pecha Kucha – men om vad? 

Nu är det sommar och semester. Men innan ledigheten får ensamt spelrum kan det sitta fint med en blick över axeln för att se vad som hänt de senaste månaderna. Det korta svaret är ”en hel massa och mycket kul”. Det något längre svaret är:

I januari fick jag ett mejl från Resumé. De undrade om jag under våren ville skriva krönikor i deras papperstidning. Det ville jag såklart. Särskilt när jag insåg att de andra att få tycka till var Ulrika Good, Nina Åkestam och Niclas Strandh (ett storstilat sällskap, med andra ord).

Sedan blev jag skräckslagen.

Jag anade att höstens debattartikel – där jag kritiserat forskarvärlden, reklambranschen och branschmedierna för att ha släppt igenom en undermålig reklamrapport – gjorde att jag fick frågan att vara med. Säkert i kombination med att jag jobbar som copywriter och driver en reklamblogg, två säkra tecken på att jag inte skulle ha någon helst problem att en gång i månaden levererar 2500 sådana till branschtidningen. Och gärna tycka någonting vasst och syrligt också. Du är som bäst när du är irriterad, hade någon kommenterat i samband med den där debattartikeln. Problemet – och anledningen till min skräckslagenhet – var att jag själv aldrig sett mig som någon bitsk åsiktsmaskin (det gör jag fortfarande inte). Och när jag tackade ja till uppdraget hade jag inte den blekaste aning om vad mina krönikor skulle komma att handla om. Jag hade nästan helt fria händer, och du som gjort någonting liknande vet säkert att det är bland det svåraste som finns. Men det fanns varken tid eller anledning att tveka. Jag började skriva.




Samtidigt hade den digitala stockholmsbyrån Daytona gjort smartdraget att instifta tävlingen Yet Another Blog Award. Den dubbla tanken var att belöna landets mest populära bloggar inom reklam, marknadsföring och webb, och i samma smäll skapa snack om den kommande föreläsningsdagen Daytona Sessions Vol. 2. En förvåningsblandad lycka bubblade fram när jag fattade att Please copy me fanns bland de nominerade. Under den närmaste månaden gjorde jag vad jag kunde för att uppmana dig som läser om att rösta i tävlingen. De andra nominerade bloggarna gjorde likadant, och det hela utvecklade sig till en böljande rösthistoria. Med en vecka kvar av omröstningen valde arrangören att – allt för spänningen! – dölja både ställningen och röstsiffror. Ovissheten var närmast total. Men när Daytona hörde av sig och önskade att jag skulle ta mig till Stockholm på föreläsningsdagen, anade jag att en pallplats var inom räckhåll. Det skulle bli ännu bättre än så. Med era röster såg ni läsare till att jag blev utsedd till Sveriges bästa blogg om marknadsföring. Och trots att jag är brutalt medveten om att man bör ta sådana tävlingar med en näve salt, var det hela ett erkännande; folk läser det jag skriver, uppmärksammar det jag gör, och tycker om det så pass mycket att de krånglar med att se till att jag får deras röst. Det är – på allvar – stort. Och det var det som gjorde mig innerligt glad med den där segern.




_{Sebastian Karlsson, Mattias Åkerberg, Johan Börjesson och Viktor Byhr i Rival-baren efter Daytona Sessions vol 2.}

Min vapendragare Johan Börjesson och jag hade kunnat välja en sämre dag att åka till Stockholm och lyckats vinna bloggpris. För efter högintressanta föreläsningar och prisutdelning väntade barhäng, Resumébaren och stor fest på DDB Stockholm. Dessutom hade Resumé samma dag publicerat min debutkrönika, där jag både sågade och hyllade den samlade reklambranschen. Det blev av många anledningar en lätt overklig dag, kväll och natt i den stockholmska reklamankdammen. Och att vi orkade upp till 06.10-tåget hem och stegade in på byrån redan vid halv tio nästa morgon är att betrakta som ett mirakel. Men kul hade vi. Och statyetten hade jag lyckats få med mig hem. Tur det.

(Jo, förresten och i parentes: när jag på det där morgontåget hem startade datorn, kollade mejlen från mina kollegor och vänner, och läste alla kommenterar på bloggen, då började jag nästan gråta av alla uppmuntrande ord. Det enda jag kan säga är TACK!)



Tre dagar senare publicerade Göteborg-Posten en artikel om en ung man – numera 27 – som lyckats få reklambyråjobb genom sin KY-utbildning. En dryg månad senare berättade Metro samma historia. De där kortreportagen hade ingenting med bloggsegern att göra, men ledde till många nyfikna mejl med frågor om mitt jobb och min utbildning. I efterhand har folk grattat till framgången och berättat att de läst om mig i tidningen. Det känns konstigt och kul (som förövrigt är en alldeles fantastisk kombination). Plötsligt blev det väl mycket kring mig, och alla som känner mig vet att jag inte är något vidare förtjust i det.

Däremot är jag stolt över att många hittat till bloggen, och att den verkar fortsätta att tilltala en bred publik - från hungriga reklamstudenter till många av landets bästa kreatörer. Och också människor utanför reklambranschen. Och svaret på den näst vanligaste frågan jag får är att strax över 500 människor besöker bloggen varje dag. Vissa tycker det är gôrmycket, andra säger ”det borde vara många fler”. Jag tycker det är fantastiskt att det varje dag kommer över 500 människor – där är du inräknad – för att kolla vad jag har att säga (och givetvis själva bidra till diskussionerna).

Den vanligaste frågan jag får är ingen fråga. Det är ett uppgivet ”jag fattar inte hur du hinner med.” Men det gör jag ju. Inte så mycket som jag skulle önska, men ändå. Jag försöker hitta tid att skriva på morgonen, på kvällen och – om när det känns nödvändigt – på natten. För det handlar ju om att välja att få tid till det. Det kommer jag att välja så länge det känns kul. Och det gör det fortfarande.



Guldägget är en stor grej. På Please copy me har tävlingen varit ett givet och återkommande ämne sedan dag ett. Redan för två år sedan ringde jag därför till Reklamförbundet och frågade om det var möjligt att få bloggrapportera från galan. Det blev tvärnej. Sedan dess har mycket hänt. Bloggare som spelar sina kort rätt blir plötsligt tagna på allvar. Till årets reklamhögtid blev jag inbjuden att rapportera från första bänk. Inte mycket att tveka på. Det blev Stockholm igen, en högintensiv fest, branschmingel på King och nya bekantskaper på Ester (tack för en solstrålande eftermiddagsfika på balkongen!).



Tillbaka till mina krönikor i Resumé. I efterhand är det intressant att konstatera att de alla kom att handla om den svenska reklambranschen. Om hur vi är, och hur jag önskade att vi vore mer. Som en hyllning och som ett rapp över ryggen. Jag är glad att krönikorna har väckt debatt – ett tecken på att de betyder någonting – och tacksam till alla som höjt sin röst bland kommentarer, i personliga möten och med blogginlägg. Jag vet att ni är många som har läst. Och jag är övertygad om att diskussionerna om hur vi kan bli en ännu bättre bransch och skapa ännu bättre kommunikation kommer att gå vidare – i våra branschmedier och på många andra platser, såväl digitala som analoga.

Please copy me går också vidare, mot nya mål och mot tre år i augusti. Då i ny skrud och på .se-adress. Också för mig ligger det mest spännande framför. Jag har massor kvar att bevisa, prestera och leverera. Jag gör mitt bästa varje dag, och kommer fortsätta att – tillsammans med dig – skapa en utvecklande blogg om det viktigaste i världen: reklam.

Och inte sällan tänker jag på orden som en vän och branschkollega nyligen sa: Mattias. Jag tror att du är någonting spännande på spåren. Det tror jag också.

***

Nu tar jag semester i ett knapp månad, och uppmanar dig att på allvar göra detsamma. Jag är tillbaka onsdagen den 12 augusti, då jag medverkar på Pecha Kucha på Park Lane i Göteborg. Jag kommer att prata om hur det känns att ha världens roligaste jobb. Jag hoppas att du kommer dit och lyssnar.
   
Tack för att du tog dig tid att läsa detta. Ha en oförskämt skön sommar!

***

MEST KOMMENTERAT PÅ PLEASE COPY ME
första halvåret 2009
- Probably årets bästa reklamfilm (hittills)
- 100 000 väntar på att Båtmässan ska öppna
- Kom, ta ett utdöende ord under dina vingar
- Donken snackar svengelska med föräldrarna
- Please copy me vann Yet Another Blog Award
- Alla Ute-bidragen 2009 - vem vinner då?
- McDonald's chockhöjer priserna
- Plötsligt känns alla andra ord fattiga
- Anna Qvennerstedt till kvinnliga kreatörer: Våga misslyckas och säga ja!

Den här kampanjen för Panamericana School of Art and Design får mig att bli lite kär (jo, tack, jag vet, jag är inte klok). På ett smart, relevant och lekfullt sätt lyckas Sao Paulo-byrån AlmapBBDO visa att alla människor överallt är kreativa – och ge dem en chans att visa det. Det hela bygger på tre superenkla mönster med X och O och T. Tillsammans och var för sig öppnar de en hel värld att möjligheter.

Annonserna (som för övrigt funkar alldeles ypperligt att skriva ut och själv fortsätta att kreera på)







_{Klicka på annonserna för större bild.}


Och casefilmen




Vad tycker du?



via Toxel.com

Läs den här boken, uppmanade min högskolelärare mig när vi möttes nyligen. Den fick mig att förstå varför Blondinbella finns.

Den här boken heter Tribes. Det är Seth Godin som har skrivit den. Han är ett unikum, en amerikansk entreprenör och författare med ett alldeles makalöst driv.

Boken handlar om hur ditt ledarskap kan förändra världen. Inte nödvändigtvis hela världen, men hela världen för den stam som väljer att följa dig. För genom alla tider har vi människor haft ett behov att knyta oss till andra med samma passion och drömmar; vi behöver en idé eller sammanhang att tro på. En explosion av sociala verktyg* har gjort det enklare än någonsin att hitta människor att dela drömmen med. Och stammarna – stora som små - blir fler. Men utan en ledare kan stammen aldrig attrahera följare, aldrig nå drömmen. You’re a leader, skriver Seth Godin. We need you.


_{Illustration: Hugh MacLeod}

Genom boken exemplifierar han med moderna ledare, inte av den sort vi är vana vid, utan gräsrötter som valt att leda eftersom de längtar efter förändring. De skiljer dem från lejonparten av traditionella företagsledare, som är rädd för förändring och istället klamrar sig fast vid status quo (så som det är nu och alltid har varit). De ledare som Seth Godin lyfter fram har inte mycket gemensamt – bara viljan att leda – i övrigt delar de ingen gen, är inte uppfostrade på liknande sätt, har inte samma yrke och bor inte på samma plätt. Leaders aren’t born. I’m sure of it.

Tribes är så sjukt inspirerande och proppad med smartord att jag storknar. Ibland blir det bara för mycket – svårt att ta in – men på det stora hela är det en bok som utmanar till stordåd. Läs den du också!

Seth Godin pratar om Tribes på TED (18 min)



Hos Audible kan du ladda hem Tribes som ljudbok - gratis och alldeles lagligt. (Tack Johan Ronnestam för tipset!)

***

I slutet av boken uppmanar Seth Godin läsaren att lämna boken vidare. Det gör jag genom en utlottning bland mina följare på Twitter. Jakob Nyman i Umeå vann den (grattis!). Följ mig på Twitter för att få tips, inspiration och chans att vinna kommande utlottningar.

* Det är lätt att tro att allt har med internet att göra. Det har det inte. Seth Godin skriver: The Internet is just a tool, an easy way to enable some tactics. The real power of tribes has nothing to do with the Internet and everything to do with people. Amen.

En av Sveriges främsta reklamskribenter genom tiderna har gått bort. Jan Cederquist föddes i Hjo, och hade skrivandet i släkten; hans far var journalist, hans morfar redaktör för den lokala tidningen och hans morfars morfar var nationalskalden Elias Sehlstedt. Längtan ut i världen förde honom till USA, där han bland annat arbetade som stationschef, tv-producent och dj. Intuitionen – och viljan att kunna leva på sitt skrivande – tog honom tillbaka till Sverige, där han fick jobb på reklambyrån Arbmans. Senare kom han att tillsammans med vapendragaren Lars Hall starta den rikligt belönade byrån Hall & Cederquist. Jan Cederquist har genom åren vunnit minst ett tjog med guldägg och skapat klassiska kampanjer för SJ, LRF, Wasabröd och Samarin.











Jag träffade aldrig Jan Cederquist. Han stod näst på tur i Copywritermötet, och vi pratade med varandra i telefon vid två tillfällen, men vårt planerade möte i hans hem på Lidingö hann inte bli av. Han var den främste bland de skrivande reklamrävar jag fascinerad studerade, analyserade och hittade inspiration hos. För mig är han en förebild med både humor, djup och en sällsynt omsorg om det skrivande ordet.

I bokform
I memoarboken Reklown - 30 år i reklamens manege har Jan Cederquist samlat berättelser från sitt liv, och lärdomar av misstag och framgångar. I Slumpen är ingen tillfällighet (nyligen översatt till engelska) frågar han sig om någonting större ligger bakom de märkliga sammanträffanden i våra liv. Cederquist har dessutom skrivit förordet till böckerna Detective Marketing och Köp! Folkhemmets reklam. Om du vill köpa den inbundna Reklown, kolla här och här. Också Köp! Folkhemmets reklam finns på antikvariat.


Läs också
- Lasse Collin beskriver Jan Cederquists sätt att skriva reklam i Guldäggsboken 1980.
- Inbjudan till internatkurs med Jan Cederquist, arrangerad år 2003 i samarbete med copywriterbyrån Satellit.

Hur minns du Jan Cederquist? Kommentera med dina tankar och minnen.


***

Läs fler inlägg om Jan Cederquist
Boken: Ord till salu (Jan Cederquist) - del I
Hur Cederquist och Forsberg räddade en utrotningshotad art i keps
"Ingen vet hur reklam fungerar"
Reklamhistoriskt (1960-talet): När kungen hette Leon

***

Andra bloggar hyllar Jan Cederquist
Ett liv i exil: RIP
Åkestam Holst: Finns det skrivmaskiner i himlen?
Mine goes to eleven: Janne, här är några ord på resan
Björn Rietz: Om sötman i sur mjölk: Jan Cederquist´s legacy
Fassan Artisten: Copyn, författaren och musikern Jan Cederquist blev 72 år
Write said Fred: Tack, Jan
Copywriter.se: Alla svenska copywriters härmar Jan Cederquist (1936-2009)
Kontaktmannen: Jan Cederquist har lämnat
Copy-Charlotte: Det går inte längre att komma och sitta vid Jans skrivmaskin
Reklamaren: Jan Cederquist, 1936 - 2009