Att gissa utan frågetecken
Emellanåt – och när det är befogat - kostar jag på mig att vara sådär språkligt småpetig. Som nu till exempel.
DETTA HAR HÄNT
För ett par veckor sedan gjorde Siba en lokal kampanj, där de framhävde sina låga priser. På spårvagnar i Göteborg fanns avlånga affischer med texten ”Gissa färgen på våra priser?” Affischen var knallröd och hade Sibas logotyp längst till höger.
I dag har Stena Line en annons i Göteborgs-Posten. Tanken är (antar jag) att få folk att åka till Danmark för att handla godis, dryck och julklappar i taxfreebutiken. Därför framhäver man att tomten förmodligen är dansk. En bild på en riktig tomtefar har försetts med orden ”Rod” och ”Hvid”. Under bilden finns texten ”Gissa var tomten kommer ifrån?”
SAMMA, SAMMA OCH FEL
Den uppmärksamme hittar här tre gemensamma nämnare:
- Uppmaningen att gissa (Gissa var… och Gissa färgen…)
- Anspelningen på den röda färgen (som symboliserar lågpris och jul)
- Den felaktiga användningen av frågetecken
Låt oss leva med det faktum att annonserna påminner om varandra genom att vara övertydliga, men ändå låta betraktaren att skjuta bollen i öppet mål. Att använda ett frågetecken där det borde varit en punkt ger mig dock skäl att vara språkpetig. Här är den pedagogiska förklaringen: Båda dessa rubriker är uppmaningar om att gissa. En uppmaning är en uppmaning, och inte en fråga. De ska därför avslutas med en punkt eller ett utropstecken.
ja!
det ser verkligen konstigt ut med ett frågetecken där.
Absolut! Du har helt rätt?
Haha...
Det är skrattretande att uttrycka någonting tvärsäkert och avsluta alltihop med ett frågetecken. Lite grann som att säga "Ja, det tycker jag verkligen! Eller?"
Du har helt rätt angående frågetecknen. Frågetecken avslutar frågor. Utropstecken avslutar utrop. Helst inget annat. Ingenting annat alls. Ingenting!!!!!!!
Jag minns i och för sig att jag har sett den här frågan tas upp en gång - jag TROR att det var i ett gammalt nummer av Språkvård. Svaret där blev att man faktiskt kan använda frågetecken på det här viset, om själva "andemeningen" är en fråga.
Jag hade nog läst meningen på ett lite annat sätt om den avslutats med en punkt. Då hade jag tolkat den som en faktisk uppmaning, att man t.ex. ska skicka in det rätta svaret. Med frågetecknet tolkar jag meningen som det är tänkt, nämligen som "Hallå, klart att tomten är dansk". Förmodligen beror det på att frågetecknet får mig (eller min inre röst) att gå upp i tonhöjd på slutet.
Säg gärna emot. :-)
Fredrik: Jag tycker inte riktigt att ditt resonemang håller riktigt. Andemeningen i följande två meningar är också någon slags fråga, men det blir konstigt med frågetecken. Eller?
Jag undrar om himlen är blå?
Jag funderar på att gå dit?
I annonsen från Stena Line tycker jag att ett utropstecken hade gett avsedd effekt.
I Stena Lineannonsen undrar jag om någonting hade hjälpt...