Båtmässan i Göteborg växer och lockar varje år en allt större publik. Förra året kom 95 000 för att känna och klämma på hundratals motor- och segelbåtar. I år räknar Svenska Mässan med ännu fler besökare. För alla landkrabbor som känner längtan till båtlivet finns en egen utställningshall, där de kan fråga och prova om stort och vått. Och den som går varje år har flertalet världspremiärer bland de över 500 båtarna att vila ögonen på.

Uppdraget och lösningen
För oss på Valentin&Byhr var utmaningen att kommunicera bredare än någonsin, och ändå lyckas fånga alla med samma kommunikativa håv. Vattenflaskan blev lösningen. Vi valde att produktifiera Båtmässans erbjudande, och fylla flaskorna med liv och rörelse. Som besökare kan du välja att enbart "smaka" den välkända sorten, eller att våga "provsmaka" nya varianter.

Uppdragsgivaren tokgillade konceptet, och har beställt och etiketterat tusentals flaskor med vatten från Stenkulla Brunn, som nu serveras i restaurangerna på Svenska Mässan. I övrigt satsar Båtmässan stenhårt på annonsering i fackpress och dagspress. I båt- och segeltidningar har annonserna rullat sedan i november, och kommer att intensifieras i dagspress före och under mässperioden (2-10 februari). Annonsen finns i en rad varianter. Den första sätter temat för kampanjen. Den andra är en anpassad variant som vänder sig till den som läser Åka Skidor.

Copyn (den första)
Rubrik: En smak för varje vattenälskare.

Du som älskar båtlivet kommer att märka en viktig skillnad i år: Båtmässan bjuder på fler smaker än någonsin. Och vi presenterar en glad nyhet för dig som inte vet skillnaden på dinge och durk: en hel utställningshall där du får provsmaka livet på vattnet utan att känna dig bortkommen. Det kvittar om du är van eller grön; på Båtmässan finns en smak för alla som älskar vatten.




Copyn (den andra)
Rubrik: Det roliga slutar inte när snön smälter.

Vattnet övergår bara i en annan form, och blir böljande underlag för nya fartäventyr. På Båtmässan i Göteborg hittar du inspirationen. Och en hel utställningshall för dig som inte vet skillnaden på dinge och durk. Här kvittar det om du är van eller grön; det finns en smak för varje vattenälskare.

Arbetsgruppen
Reklambyrå: Valentin&Byhr
Art director: Peter Holmberg, Christer Byhr
Copywriter: Mattias Åkerberg
Projektledare: Jenny Johansson
Fotografering: Rob Vanstone
Digital retusch: Tobias Hellström


Vad tycker du: är det här busbra eller uruselt? Eller bara ingenting? Och vad hade du gjort annorlunda?

***

Läs också
Båtmässan med nya vattensmaker (del 2)
Båtmässan 2007 - Känn och kläm

_{Bild från www.synonymer.org}

Har du svårt att hitta/finna/upptäcka alternativ? Lugn, bara lugn. Nyligen lanserades Synonymer.org - ett soligt paradis för alla oss som har tröttnat på upprepning. Här finns över 30 000 synonymer att bläddra eller söka bland. Och du slipper fundera på vad jamsa, sondera och emfas faktiskt betyder.

Bakom den ambitiösa samlingen står webbkonsulten Marcin Nowak. Han har dessutom utvecklat Lexikon 24, en liten nätt förteckning över en kvarts miljon svenska ord. I motsats till Lexin: Svenska ord missar dock Lexikon 24 att förklara ordens betydelse. Men initiativen är imponerande och välkomna.

Kolla också
Synonymer.se

Imorgon är det löning för landets alla reklamskribenter. Hur många Gustav Vasor de får ut varierar dock rätt kraftigt. Det visar lönestatistiken för 2007, som Sveriges Reklamförbund i dagarna sammanställt. Organisationen har frågat 198 reklamskribenter om storleken på månadslönen. Nyfiken på svaret? Okej, det är: allt mellan 17 000 och 74 000 kronor. Det ger en medellön på 38 400 kronor*. Men i den högst ovetenskapliga rundfrågningen bland läsarna på Please copy me tjänade ingen i närheten av den medellönen. Istället varierade månadsersättningen där mellan 22 000 och 35 000 kronor.

Fullfjädrad eller grön?
En fullfjädrad copywriter tjänar mellan 30 000 och 40 000 kronor i månaden. Det menar Magnus Drougge, löneproffs och ombudsman på Mediafacket. En passande ingångslön, för den som är grön, ligger enligt SACO (Sveriges akademikers centralorganisation) på mellan 23 000 och 26 000 kronor.

* Av de 198 i undersökningen är 130 män. De har en medellön på 40 000, vilket är 5000 mer än den för kvinnor. Vilket i sin tur är minst sagt beklagligt (förutsatt att de gör samma jobb och har samma kvalifikationer). 

Läs mer
Sveriges Reklamförbund: Lönerna ökade under 2007
Please copy me: Hur mycket får en copywriter i kuvertet?
Resumé: Fråga experten: Ingångslön för copywriter
SACO: Välja yrke - copywriter

_{Foto: Lars Sundström/sxc.hu}

I början av 1980-talet var förtroendet för våra svenska bönder lika med noll. Folk i mest tyckte att bönderna "förstörde miljön och plågade djuren". Ökande mängder konstgödsel på åkrarna, antibiotika till djuren och växande kalhyggen fungerade som vatten på belackarnas kvarn. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) hade fått ett lika envetet som betungande problem att brottas med. De hoppades att en ordentlig reklamkampanj skulle få opinionen i parterrläge. Hall & Cederquist fick uppdraget, och Jan Cederquist skulle komma att hålla i pennan. I sin memoarbok Reklown - 30 år i reklamens manege ägnar Cederquist ett helt kapitel åt den uppmärksammade kampanjen.

"Ju mer jag läste, desto mer fick jag intrycket att det industriella jordbruket var tämligen likgiltigt inför naturen, att man hänsynslöst försökte piska fram allt större skördar ur jorden, alltmer mjölk ur korna och alltmer kött ur grisarna. Jag kunde inte hitta något sätt att få det att verka positivt. Det kändes fel att ens försöka, det vore ju lögn. Min vånda ökade dag för dag, och jag var på väg att tacka nej till uppdraget." (Reklown, s. 277)

Sopa framför egen dörr
Men Cederquist kom på bättre tankar. De dök upp en sen eftermiddag. Då insåg han att det inte främst skulle komma att handla om att ändra folkopinionen, utan om att påbörja ett förändringsarbete inom själva LRF-organisationen. För att kunna göra reklam som förbättrar böndernas situation måste bönderna först göra något som Hall & Cederquist kunde göra reklam för. Utifrån den tanken skrev Jan Cederquist den eftermiddagen, kvällen och långt in på natten det bondemanifest, som han senare omtalat som "det viktigaste jag någonsin skrivit som reklamman".

"De måste göra miljöförbättringar ute på åkrar och fält. De måste förbättra situationen för djuren. De måste över huvudtaget göra sig förtjänta av folkets kärlek. Sedan skulle vi nog berätta." (Jan Cederquist i Reklam. Den goda kraften, s. 182)

Trivsammare avsändare
Bondemanifestet fick till en början ett svalt mottagande. Det blev uppenbart att många inom LRF inte önskade förpliktande krav, utan hellre ville ha en omedelbar och välgörande reklamkampanj. Luften gick ur Jan Cederquist, som besviken vände tillbaka till kontoret och art directorn Johan Sten. Han däremot vägrade ge sig så lätt, och kämpade tillsammans med Cederquist hårt med att skapa den kampanj som skulle visa riktningen för Lantbrukarnas Riksförbund. Stens vackra öppna-landskaps-bilder kryddades med Cederquist-rubrikerna "Där landbruket lever, ler landskapet" och indianordspråket "Vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn." Och istället för torra LRF lät man trivsammare "Sveriges bönder" stå som avsändare för kampanjen.

"Kampanjen var i viss mån riktad inåt, mot bönderna, för att påverka dem. Och sakta började organisationen röra på sig. Djuromsorgsbestämmelser tog fram. Bönderna gick med på ett förbud mot att använda antibiotika i djurhållningen, förutom vid sjukdom. Konstgödningen började minskas ner, så även besprutningen av grödan. Det var fortfarande långt kvar innan alla målen hade uppnåtts. Men organisationen rörde sig framåt. Nu gällde det vara att hålla ångan uppe." (Jan Cederquist i Reklam. Den goda kraften, s. 185)

En art med keps
Nu, 1988, lämnade Jan Cederquist över LRF-pennan till Lars Forsberg. Han tackade för förtroendet och skrev vad som skulle komma att bli den mest berömda annonsen i den decennielånga kampanjen. Rubriken "Det finns femton utrotningshotade arter i Sveriges natur. En av dem bär keps" fick självförtroendeångan inom lantbruksorganisationen att nå kokpunkten. Kampanjen belönades samma år med Guldägget. Juryn menade att kampanjen "uppvisar det mod som bara en stark tro på människors intelligens, känslosamhet och omdöme föder". Vidare menade man att "den länge kommer att tjäna som skolexempel på vad juryn lägger i begreppet god svensk reklam".



Copyn
Rubriken: Idag finns det femton utrotningshotade arter i Sveriges natur. En av dem bär keps.

Tolv vargar. Sjuhundra uttrar. Fyrtio-femtio pilgrimsfalkar. Några enstaka exemplar av Bechsteins fladdermus. Och etthundratretusenfemhundranittiotvå bönder. Åtminstone var vi så många igår. I sammanhanget kan siffran låta imponerande. Men bara för tjugofem år sedan var vi dubbelt så många. Vad har egentligen hänt? I timtal skulle vi kunna berätta om orsakerna till varför bonden är på väg att lämna vår jord. Om jordbruksregleringar, världsmarknadspriser och effektivitetshets. Men vi nöjer oss med förklaringen vi brukar ge till våra barn och våra kusiner från stan. Människor har fått alldeles för bråttom. Viktigare är då att berätta vad som händer om bonden försvinner helt. Barnen lyssna storögt. Inom fem år är det öppna, ljusa, odlade svenska naturlandskapet igenvuxet med sly och buskar. Inom trettio år med mörk barrskog. Floran och faunan är kraftigt reducerad. Tre av fyra arter har dukat under. Nötkråka. Sånglärka. Fälthare. Lövgroda. Hasselmus. Borta. Och borta är gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Evert Taube kunde inte sagt det bättre. År 1859 var vi en halv miljon bönder. Samma år utkom boken "Om arternas uppkomst". Men vi bönder visste långt innan Darwin hur sinnrikt och känsligt spelet i naturen är. Försvinner en art, försvinner automatiskt en mångfald arter till. Idag skriver vi 1988. Etthundratretusenfemhundranittiotvå exemplar. Förmodligen har Sveriges natur aldrig varit så beroende av en enda art som just nu.
- Sveriges bönder

Korta reflektioner
Den människa finns inte som läser den här rubriken och sedan inte blir nyfiken på vilken den är arten med keps är. Eller hur? Man bara måste läsa vidare. Men Forsberg dröjer med svaret. Istället börjar han med att rabbla upp de andra utrotningshotade arterna, för att snart sätta fokus på landets bönder. Och istället för att drunkna i djup argumentation väljer han att måla upp hotet ("vad som händer om bonden försvinner helt") och de påföljande konsekvenserna. Garden har han redan sänkt, vi är "barn och kusiner från stan", och Lars Forsberg beskriver naturens förfall på ett närmast poetiskt vis. Den avslutande meningen betonar det akuta hotet med bonden - och mot naturen. Det här är en alltigenom välstrukturerad, medryckande och vacker reklamtext. Kort sagt: ett vackert pärlband av ord.

Hur gick det sedan?
Jan Cederquist, som då hade tagit på sig vd-kostymen, kallade Lars Forsbergs rubrik för "genial". Och på LRF märkte man hur opinionen långsamt vände. Förbättringarna inom jordbruket tog fart, och ett par år senare hade bönderna på allvar gjort sig "förtjänta av folkets kärlek". Nu fanns någonting att berätta. Jan Cederquist trivdes inget vidare som vd och hade krupit ur kostymen, och istället på nytt fattat LRF-pennan. Han plockade fram sitt bondemanifest, och stakade ut en riktning vidare under parollen "På väg mot världens renaste jordbruk". Det göt mod i organisationen som, trots interna stridigheter, fortsatte på den inslagna vägen.

Men...
EU-inträdet 1994 förändrade det mesta. Bönderna lät sig förföras av bidragsmiljarderna, och vände konsumenterna ryggen. Bra bidrag blev viktigare än bra livsmedel. Och på den vägen verkar det tyvärr fortfarande vara för Sveriges bönder*. Trots att sagan inte slutar lyckligt bör det omfattande reklam- och lobbyarbete med Hall & Cederquist bedrev under 80- och 90-talet betraktas som ett stycke stolt svensk reklamhistoria.

Dina tankar?


***

Källor
Reklown - 30 år i reklamens manege (Cederquist, 2006)
Reklam. Den goda kraften (Boisen, 2003)
* Mat & makt - Kan vi äta oss till hållbar utveckling?
[öppnas i nytt fönster] (Edbergseminariet, februari 2004)

Ladda hem: Intervju med Björn Schumacher (pdf, 120 kB)


_{Björn Schumacher, creative director och copywriter, SWE.
Foto: Per Lindgren}

"Hela den här boken är en enda stor skymf. Den kränker en hel (seriöst?) arbetande yrkeskår. Egentligen borde boken bli föremål för både anmälningar och processer. Kanske blir den rent av det." (ur Svensk reklam är skit)

1985. En ung, men redan prisbelönad, copywriterduo sågar den svenska reklambranschen jämns med fotknölarna. Med boken Svensk reklam är skit rör Björn Schumacher och Lars Forsberg om ordentligt i ankdammen. Deras sylvassa kritik gör många arga, andra riktigt förbannande. Aldrig tidigare har någon inom branschen vågat sticka ut hakan så långt.

22 år senare. Från kontoret på tionde våningen blickar Björn Schumacher ut över ett grådisigt Stockholm. Han är en aning orakad, bär tjocka svarta glasögon, och ett linne under den vita slappskjortan och den blå tunnjackan. Han har svarta kängor och välslitna jeans.
- Egentligen hade vi inte tänkt skriva den där boken. Från början var idén mest ett skämt. Men när Lars Forsberg och jag det året sökte Kycklingstipendiet skrev vi - bara för att retas - att vi skulle använda pengarna till att skriva en bok som heter Svensk reklam är skit. Och när vi väl fick stipendiet var vi ju tvungna att göra det.
- Hela upplagan på 3 000 exemplar sålde slut i ett nafs. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det tog skruv ordentligt. Och det är klart att folk blir upprörda när två unga kreatörer går ut och säger att svensk reklam är skit. Men det var verkligen så vi kände: svensk reklam var trött och tråkig. Vi gjorde ett försök att förklara varför. Och trots att man kan ifrågasätta vartenda ord i den där boken, tycker jag fortfarande att det vi gjorde var rätt. Det är den yngre generationens plikt att alltid, alltid, alltid och i alla sammanhang ifrågasätta vad de innan har gjort. Och det var precis vad vi gjorde.

1980. En taxichaufför bankar på dörren till Björn Schumachers lägenhet i Lund. En nyvaken 23-åring öppnar och inser att det nu är bråttom, bråttom för att hinna med taxin till flyget, och med flyget till Stockholm. Han kunde ha valt en bättre dag att försova sig på.
- Jag var en av de 800 som hade sökt till det som kallades för Copyprojektet. Just den här dagen hölls intervjuer och psykologiska tester på ett hotell i Stockholm. Som ett stressat yrväder stormade jag in i hotellobbyn - bara en aning försenad. Bland de hoppfulla som satt där och väntade på sin tur fanns Lars Forsberg. Med ett "bra början, grabben", hälsade han på mig. Vi hade aldrig träffats tidigare, men jag slog mig ner bredvid honom och fortsatte det hjärtliga munhuggandet. Vi hade riktigt roligt ihop den dagen, och jag tror att det bidrog till att både han och jag blev antagna. Vi kunde slappna av, medan många andra satt och var genomnervösa.

Copyprojektet - landets första regelrätta copywriterutbildning - gör plats för Björn och Lars, och sex andra unga talanger. Bland dem finns Calle Lewenhaupt, Björn Rietz, Irene Kiisk och Roland Norell. Efter avslutad utbildning får Björn och Lars omedelbart jobb på United Annonsbyrå.
- Där tillhörde vi det unga gänget som kom in och drog upp rätt mycket damm. Vi lärde oss massor och fick fria händer att prova nya spektakulära grepp. Att vinna reklampriser hörde knappast till vanligheterna på en byrå som United. Därför kom det som en smärre chock när Olle Mattson och jag 1984 gjorde en kampanj för byggföretaget BPA, som belönades med Guldägget.


_{"Välkommen till Tensta. Här är egen trädgård och bastu standard." En av annonserna i kampanjen för BPA, som belönades med Guldägget 1984. Copywriter: Björn Schumacher. Art director: Olle Mattson. Reklambyrå: United Annonsbyrå.}

1984. Björn Schumacher slänger ut sängen och bokhyllan ur sin andrahandsetta vid Odenplan, för att göra plats för en reklambyrå med två bord, två skrivmaskiner och en telefon.
- Lars Forsberg och jag hade valt att lämna United och starta en egen reklambyrå. Vi kallade den för Blyerts, och satte oss vid skrivborden och väntade på att kunderna skulle börja ringa. Ingen ringde. Och ganska snart insåg vi att "det funkar inte riktigt på det viset". Vi började själva jaga fatt de första frilansuppdragen. Det knallade på och plötsligt en dag ringde marknadsdirektören på golvtillverkaren Tarkett och undrade om vi vill bli deras reklambyrå. - 'Javisst', sa vi, 'men vi är ju två copywriters'. 'Jaha', sa han, 'se till att skaffa en ad då'. Och då gjorde vi det.

Med kompletterande art directorn Håkan Fagerstedt ombord blir andrahandsettan för liten, och Blyerts ser till att hitta ett vindskontor i Gamla Stan. Där växer byrån sakta. Och där föds idén att skriva en bok om att svensk reklam är skit.

1987. När Blyerts vacklar i konjunkturnedgången bestämmer sig Schumacher och Forsberg för att sälja den åtta medarbetare starka byrån. Kvällen innan det slutgiltiga avtalet ska skrivas under dröjer de båda ägarna sig kvar på kontoret. Då ringer telefonen.
- 'Ja hej, jag heter Lars Hall. Jag sitter här borta i New York och hör att ni håller på att sälja byrån. Stämmer det?' När han insåg att affären skulle ske nästa dag, sa han helt kort: 'Jag köper den'. Och så blev det.

Att lika hastigt som lustigt bli uppköpta av giganterna Hall & Cederquist kommer som en smärre chock för herrarna på Blyerts. De lägger på luren, brister ut i ett gapskratt och öppnar sedan en flaska vin för att fira triumfen. - Ett par månader senare flyttade vi in hos Hall & Cederquist på Kaptensgatan. Vid den tiden var byrån att betrakta som den mest kreativa av dem alla. Här satt de duktigaste skribenterna och de duktigaste formgivarna; det var otroligt utvecklande att komma dit. Under mina fyra år där skrev jag för bland andra Mitsubishi, Kraft, Semper och Vasa Försäkringar.


_{"Mistel Gadelius, val vi inte övelens om att göla den minsta biltelefonen?" Kampanjen för Mitsubishi/Gadelius belönades med diplom i Guldägget 1987. Copywriter: Björn Schumacher. Art director: Olle Mattson. Reklambyrå: Hall & Cederquist.}

1990. Med en lukrativ andel i byrån som lockbete väljer Björn Schumacher efter tre år att byta Hall & Cederquist mot Rönnberg.
- Tillsammans med en fantastisk samling begåvade människor fick jag vara med och bygga en av Sveriges ledande byråer. På Rönnberg var tempot högt, och vi gjorde kampanjer så det visslade om det. Under mina fem år där jobbade jag framför allt med Spendrups, Levi's och Pressbyrån.

2007. Sedan tio år tillbaka jobbar Björn Schumacher som creative director på reklambyrån SWE. Här arbetar han med kunder som Toyota, SAS, Vasakronan, Fastighetsbyrån, Eurocard, Expressen och Onoff. Och när han blickar tillbaka över två reklamdecennier framhåller han att svensk reklam faktiskt har blivit bättre.
- Det finns fler riktigt duktiga reklammakare nu än på 80-talet. Dessutom har hantverket blivit skickligare, och toppen blivit bredare. Men fortfarande finns det oerhört mycket menlös och tom reklam i det här landet. Och tyvärr används det skickliga hantverket ibland för att dölja den usla idén. Det märks tydligast inom reklamfilm och webb, där effekter och tekniska innovationer imponerar utan att tillföra varken nytta eller budskap.


_{"Sugen?" Kampanj för Eurocard som vann Guldägget 2003. Creative director: Björn Schumacher. Copywriter: Hans Malm. Art director: Pelle Lundh. Reklambyrå: SWE.}

Det har hunnit bli sen fredagseftermiddag. Kontoret badar i vitt och glas och skandinaviskt trä. Långt därnere i grådiset skyndar stockholmarna hem till helg över det schackfärgade torget. Björn Schumacher har ingen brådska. Helgen får vänta ett slag.
- Om jag fortfarande känner mig som en rebell? Nä. Gudskelov inte. Jag är över 50 nu, och att vara rebell är inte längre min uppgift. Men jag är född bråkstake, och tycker fortfarande om att ifrågasätta det vi håller på med. Och jag blir glad när andra gör samma sak.

Björn Schumacher har inga planer på att skriva boken Svensk reklam är fortfarande skit. Däremot kan ha tänka sig att skriva ännu en kritisk skrift om den svenska reklambranschen.
- För mig är en reklambyrå ingenting annat än en bank. Hit kommer kunden med en bunt pengar och vill gå ut med en större bunt. Och jag säger inte att svenska reklambyråer inte tar detta på största allvar, men det är tyvärr inte säljframgångarna som vi lyfter fram och är stolta över. Som bransch kan vi bli bra mycket bättre på att berätta om vad vi faktiskt gör för skillnad.
- Min nästa bok om reklam skulle kunna heta Svensk reklam är ingen sport. I den skulle jag kritisera det faktum att reklam har kommit att bli en bedömningssport, som den samlade branschen älskar att tävla i. Vi reklamare älskar att prata om vilka fina bucklor vi har i bokhyllan, men drar oss för att berätta om resultatet av det vi gör. Jag är övertygad om att vi gör oss själva en stor tjänst om vi börjar tänka tvärtom och vågar berätta om vad den reklam vi skapar faktiskt gör för skillnad.

"Reklambranschen har av någon begriplig anledning lyckats med konststycket att bli något av en skyddad verkstad för kreatörer. Här är allting bra, här ifrågasätts ingenting och framför allt finns här inget utrymme för kritik." (Svensk reklam är skit, s. 97)

***

Björn Schumacher kastar bollen vidare till Jan Cederquist. Och trots att han inte behöver någon introduktion, kommer här en kort ändå: Jan Cederquist (född 1936) har gedigen erfarenhet från arbete som copywriter på Gumælius, Arbmans och egna byrån Hall & Cederquist. Han har skrivit prisbelönta kampanjer för SJ, LRF, Wasabröd och Samarin. Han är dessutom invald i Platinaakademien, och har skrivit memoarboken Reklown - 30 år i reklamens manege.

***

Vill du läsa Svensk reklam är skit? Boken finns tyvärr inte att köpa hos vare sig större bokhandlare eller antikvariat. Räddningen är biblioteken, där boken fortfarande gå att låna. Kolla var boken finns på Libris.

***

Läs mer
Please copy me: Intervjun: Göran Åkestam
Please copy me: Intervjun: Filip Nilsson
Please copy me: Intervjun: Lasse Collin
Please copy me: Här lär dig att skriva för webben
Please copy me: Kläm i ända från tårna för att träffa hjärtat

Björn Schumacher är copywriter och creative director på reklambyrån SWE i Stockholm. Han är femte mannen till rakning i intervjuserien Copywritermötet*. Den 14 januari kan du läsa intervjun med honom här på Please copy me. Men redan nu ger Björn tre skarpa tips till dig som är ung och vill lyckas som reklamskribent. Och föreslår att reklamlegenden Jan Cederquist blir nästa man att intervjua. Men först: tipsen!

Brinn!
"Var nördigt intresserad av reklam. Var strået vassare än alla andra (och strunta i vad de tycker om det). Och misströsta inte; om du har någonting viktigt att tillföra i den här branschen kommer någon förr eller senare att upptäcka det - och ge dig jobb."

Förkovra dig!
"Inspireras av de gamla reklamrävarna. Stirra dig inte blind på de reklamskapare som är på tapeten idag, utan undersök vilka de i sin tur har inspirerats av. Gör inte världen så liten. Kolla på mycket reklam. Titta på film. Läs böcker. Och jobba ett tag som taxichaufför eller servitris; det hjälper dig att förstå hur människor fungerar."

Lär dig tåla motgångar!
"Se till att gå på nitarna medan du ännu är ung och är stark. Då klarar du dem som bäst. Res dig upp och fortsätt."


* Tidigare har Göran Åkestam, Filip Nilsson, Lasse Collin och Fredrik Olsson intervjuats i Copywritermötet.