Att komma till jobbet ska vara en schlager

Och det är det allt som oftast. Särskilt i lördags (nä, jag brukar inte jobba på lördagar). Efter månader av förberedelse – både kreativt och musikaliskt – hade över 9000 åskådare samlats för Diggiloo-premiär i Ronneby Brunnspark. Måns Zelmerlöw, Linda Bengtzing, Molly Sandén, Nanne Grönvall, Lotta Engberg och Lasse Holm stod på scenen. Och vi i arbetsgruppen på Valentin&Byhr fanns på plats för att se och uppleva schlagershowen. Och vilken show det blev! Tre timmar sprakande schlagerpopurri med fyrverkerifinal. Och stående ovationer när Måns framförde pampiga ”Et maintenant”. Efteråt blev det champagne och sen efterfest med alla inblandade. Med andra ord: en helt vanlig dag på jobbet.


_{Från vänster: Johan Börjesson (webbproducent), Mattias Åkerberg (copywriter), Shohreh Zare (produktionsledare), Alexander Kristoffersson (art director) och Magnus Tengby (creative director).}

***

Inför sommarturnén har vi marknadsfört Diggiloo på bred front. Framför allt genom webbplatsen, bloggen, annonser och showprogram.

Är din arbetsdag också som en schlager ibland? Berätta.

Önskar att jag kände så när jag går till jobbet. Här är det mer Requiem r´us! Och dansbandsjackorna hade ni på er också!

Mina arbetsdagar är oftast som valfri låt med The Smiths :-)

Ibland smyger sig dock Stone Roses och 'I wanna be adored' in och stökar till det.

Det trevliga med en schlagerdag är att på slutet av dagen kommer det alltid en höjning. ;o)

Annars vill jag nog hellre att min dag i tonerna från Benny Hill-låten. Den låten blir jag alltid glad av.

Well, jag brukar se starten på mina arbetsdagar som Born to run med The Boss. Mitt på dagen som valfri låt med Coldplay och avslutningen som en sprättig schottis med Benny Anderssons Orkester.

Det försvann visst ett "går" i min kommentar. Eftersom detta är en blogg om skrivande, så känns det inte mer än rätt att jag korrigerar mitt fel. ;o)

Jag kom även på en lite skrämmande sak:
Nu när jag ska börja på byrå i Varberg, blir jag tvungen att lyssna på Gyllene Tider då, som den halläning jag blir mellan 8-17?
Jag kan gå med på "Billy", men efter den får det räcka!

L80: Hoppas att det vänder. Jag tycker jackorna klär oss fint.

Anjo: Haha. Klockrent.

Fredo: Att börja med Bruce känns fantastiskt. Det gjorde jag varje dag när jag för 6-7 år sedan arbetade på plocklager. Badlands fick dagarna att kännas lite bättre.

Pontus: Tänk utanför länet! Du behöver ju inte lyssna på halländsk musik bara för att du jobbar i Varberg. Ingen kommer tvinga på dig Gyllene Tider.

"Ingen kommer tvinga på dig Gyllene Tider."
Du vet tydligen inte hur mycket halläningar har Per Gessle kär. ;o)

Annars tror jag att mina tågresor kommer akompanjeras av Tomas Andersson Wijs Mellanstora Mellansvenska Städer.

Pontus >> Det är en lysande skildring av Sverige, precis som TAW ofta levererar. Hans texter är som en Stockholmsvariant av mitt eget 1970-tal.

Mattias >> Tro mig, Halland och Gyllene Tider lever i symbios. Jag har fortfarande ångest från förra sommarens besök i Falkenberg. Överallt, Gessles stämma.

Anjo: Jag kunde inte hålla med dig mer om TAW. Och jag tror dig om Halland och Gyllene Tider (även om det låter hemskt).

Jag åker med "Musikresan".
Ett måste för alla som levde under blandbandens tid.
Gammalt och nytt i en skön mix.
Rekommenderas varmt.