Funkar det lika bra med fungerar?

”Att skriva är som att sjunga i duschen.”
- Jonathan Safran Foer, amerikansk författare

Jag vet inte om det där med duschen, men att skriva är åtminstone ofta som att sjunga. Det handlar om tonläge och rytm och om betoning. Om att få det svänga. Och om att hitta stilen. Det är nämligen den som avgör om funkar passar bättre än fungerar. Det senare känns mer bruksanvisning, det tidigare känns mer avslappnat. Men för att vara på den säkra sidan vände jag mig till Språkrådet, och se vad jag hittade i deras frågelåda:

Fråga: Är funka en accepterad form av fungera?
Svar: Det beror på stilläget. I mer informella sammanhang går det bra med funka.

Det beror på alltså. Vilket som funkar bäst. Eller fungerar. Hur ser du på saken?

Jag är ingen språkpolis, eller jo lite. Ibland. Men jag har iaf ingen mot att göra skrivspråket mer avslappnat. För min del funkar funkar. I dom flesta sammanhangen åtminstone.

I en text som kan ha en negativ innebörd för läsaren, skulle jag inte använda "funkar". Skribentens inställning till ärendet kan uppfattas som aningen oengagerat och som att man inte tar läsarens känsla på allvar. Något som är mer neutralt eller lutar åt det positiva för läsaren, skulle jag mycket väl kunna beskriva med "funkar".

L80: En alldeles klockren synpunkt. Det är en liten, men möjligen avgörande, skillnad mellan
1: "viktigt att se till att äldreomsorgen fungerar"
2: "viktigt att se till att äldreomsorgen funkar"