En kompis kompis jobbar på reklambyrå. Som copywriter. Senast jag träffade henne var hon förtvivlad. 'Texterna jag får från mina uppdragsgivare för att tvätta är långa, krångliga och upphuggna', beklagade hon sig. När hon hade förklarat problemet hittade vi tillsammans lösningen:

Problemet: Folk krånglar till det med passivformer, skriver ”Kvalitetsdiplomeringsprocessen, vilken anses ha varit en smärre succé, har genomförts på ett sätt som överensstämmer med uppsatta mål och har visat sig ha avgörande betydelse för en rad aktörer på marknaden”.
Lösningen: Sky passivformer som pesten. Frossa istället i aktiva former. Förklara vem som har gjort vad; det är bra mycket mer intressant än vad som har 'gjorts'.

Problemet: Folk krånglar till det med sina in absurdum sammansätta substantiv, skriver ”Kvalitetsdiplomeringsprocessen, vilken anses ha varit en smärre succé, har genomförts på ett sätt som överensstämmer med uppsatta mål och har visat sig ha avgörande betydelse för en rad aktörer på marknaden”.
Lösningen: Mot substantivsjukan hjälper ingenting annat än hårdhandskarna. Sära på de två (eller tre) när det funkar och känns fullt naturligt (det är säkert oftare än vad du tror – testa!).

Problemet: Folk fortsätter hellre än att avsluta, skriver ”Kvalitetsdiplomeringsprocessen, vilken anses ha varit en smärre succé, har genomförts på ett sätt som överensstämmer med uppsatta mål och har visat sig ha avgörande betydelse för en rad aktörer på marknaden”.
Lösningen: Kom igen: våga kommatera - det är tufft att sätta punkt. Det som du vill säga trivs ofta bättre i tre meningar, sällan i en.

Börja om från början, börja om på nytt
Om du väl fått en slingrig mening som den om kvalitetsdiplomeringsprocessen på halsen är det i tio fall av nio bättre att stycka upp och stuva om. Eller helt enkelt (nja, det vette katten) 'göra om, göra rätt'. För till syvende och sist handlar det om att göra dina läsare en tjänst, att förenkla texten en smula eller mer. Annars är risken att du snart inte har några kvar. Och det ska vi väl helst undvika, eller vad säger du, kompis kompis?

Det kom ett brev till jobbet för ett par veckor sedan. Och jag hörde häromdagen att man på Goss och Forsman och ANR hade fått ett likadant. Det hela låter ju både kul och kravlöst. Vi är några som börjar droppa in där på tisdagarna. Kanske är det början på någonting nytt.

Brevet
Går du också hem vid fem?
Nyligen blev en avgående byråledare utfrågad på ett av ytterst få mingel för oss som jobbar med reklam. Du som var där vet att det kom att handla om stans reklambransch. Den skiljer ju sig en smula från den i hufvudstaden. ”När klockan är fem går folk hem till sitt – så funkar det här i Göteborg”, sa han och la till: ”Det är synd”. Det är lätt att hålla med honom; det är förbaskat synd.

Som tur är finns det sätt att få det att funka annorlunda. Vi kan ju börja ses ibland istället för att gå hem. På tisdagar till exempel (det är en bra dag). Ja, varje tisdag. Och nä, du behöver inte dyka upp jämt. Kom när du kan och vill. Ett förslag är att vi ses på Lokal. Kyrkogatan 11 är ju nära för de flesta. Dessutom är de schyssta nog att ge oss 10 procent på allt som går att dricka och äta (på bottenvåningen). De öppnar runt fem och håller öppet till sent. Hur låter det? Ta med dig några som du jobbar med. Vi ses.

Alla vill ha en, men ingen har någon. Egentligen är det rakt orättvist. Jag menar, varenda art director har ju en. En assistent. En ad-assistent. Men vi som skriver har ingen vid vår sida. Ingen enda av oss är välsignad med en copywriterassistent. Varför är det så?

Min copy-ass skulle få närsomhelst få korrläsa mina texter, trippelkolla fakta, vara ett språkligt bollplank, spela mig i låånga möten, bunkra kunskap och rädda mig ur krampsituationer. (Någon som är intresserad?)

Saknar du en copywriterassistent?   

Jag blev våldsamt förvånad när krigsrubrikerna berättade att Victoria och Daniel hade förlovat sig. Jag har trott att de varit förlovade i långt över ett år. Vad som också förvånar mig är det ålderdomliga språkbruk som Hans Majestät Konungen slänger sig med på denna stora dag.

I den moderna tv-historiens mest stelbenta ögonblick uttalar han orden: ”Som ni kanske anar är det någonting alldeles speciellt jag vill förmedla, nämligen att idag offentliggörs eklateringen mellan Kronprinessan Victoria och Herr Daniel Westling”.



Eklatering? Vad är? Det betyder (såklart) ’ett offentliggörande av förlovning’. Verbet är eklatera. Och ursprungligen betyder det någonting i stil med ’bryta ut’ eller ’brista under dån’. Först trodde jag att det där lagom romantiska ordet spelade in bara när kungligheter spelade huvudrollerna, men icke: eklateringen kan vi vanliga dödliga minsann också slänga oss med. Utan kungens och regeringens goda minne. Frågan är bara om vi verkligen vill.

Analysen
DN: Kronprinsessan en framtida bloggare?

Företagen måste sluta ljuga – det har blivit för dyrt eftersom människor genomskådar det. Istället måste företagen börja göra nytta. De ska sluta med att trycka ut en massa reklam och i stället bjuda in till dialog och engagemang.
- David Orlic, Volontaire, piskrappar företagen och ger reklambranschen en ledstjärna [källa]

_{Foto: Rob Vanstone, Valentin&Byhr}

Näst efter restskatt och färg som långsamt torkar måtte väl årsredovisningar vara det tråkigaste som finns. För alla utom en ytterst liten krets är årsredovisningen en pliktskyldigt framarbetad lunta dränerande på såväl mening som vettigt innehåll. Ofta helt utan ambition att kommunicera – än mindre att roa (uschnä) den som råkat få luntan i händerna. Målgruppen är de egna medarbetarna – och de närmast sörjande aktieägarna. Internporr kallas det visst. Eller etter värre: vd-porr.

Synd att inte fler uppdragsgivare inser den oändliga kraften som finns i den där årliga publikationen. Som Erik Penser Bankaktiebolag. De har fattat på riktigt. Tillsammans med designbyrån Happy F&B, pr-byrån Springtime och frilanserande reklamskribenten Lars Forsberg skapade de våren 2008 en årsredovisning som det slår små gnistor om.



_{Foto: Rob Vanstone, Valentin&Byhr}

Men innan vi pratar om årsredovisningen är det på sin plats att prata om den bokserie om tre som föregick den. Serien heter Meningslösa saker att samla på – där en bok handlar om vapen, en om konst och en om böcker. Hela tanken var denna: om du låter Erik Penser samla på dina meningsfulla ägodelar (läs: dina pengar) får du både tid och råd att samla på meningslösa saker. Var och en av de där böckerna är därför handledande guider in samlandets snåriga värld. Lars Forsberg är din ciceron, som med sällsynt säkerhet och stilkänsla lotsar dig bland fallgroparna. Han är seriös när det krävs, men blottar glimten i ögat när så tillåts. Det är svårt att förklara andra ord med ord, så här kommer ett utdrag ur boken om vapen (sidan 15):

Vapen som inredning
Undvik att samla på sådana vapen som ger dina middagsgäster intrycket att de närvarar vid Riksdagens högtidliga öppnande. Sköldar och spikklubbor signalerar pizzeria i förorten.
Satsa på mångfald. De enklaste vapen – blåsrör från Nya Guinea, knogjärn från Marseille – får en oanad symbolisk kraft när de dupliceras på en vägg. (Ett ensamt knogjärn på en vägg markerar ett rop på hjälp.)
Tjugofem maskingevär från förbudstidens Chigago på en vägg skapar livliga diskussioner, inte minst om dryckesvanor.
Tjugofem rostiga handgranater på en vägg ovanför soffan upplevs som olustigt att dricka kaffe och konjak under, särskilt om säkringarna också är rostiga.
Tjugofem tyska Luger-pistoler är vulgärt – liksom allt annat som har att göra med Andra världskriget (här inbegripes även de allierades vapen).
Tjugofem strypsnaror från Hung-sekten gör sig bättre i små vackra pappaskar i ett blanklackat svart skåp än på en vägg.

Och för dig som inte kan få nog – direkt från sidan 8 i boken om det meningslösa konstsamlandet:

Elementa
Undvik orden ’vacker’ och ’motivkrets’.
Prata hellre i termer av kvadratmeterpris.
Det heter ’hänga’, inte ’hänga upp’.
Det heter ’rama’, inte ’rama in’.
’Konstnären’ är pank, ’målaren’ målar plank.
Luta aldrig huvudet på huvudet när du betraktar ett konstverk, såvida inte tavlan hänger snett.
Röd prick betyder såld, gul prick reserverad, ingen prick att alla besökare före dig varit reserverade.
Fråga aldrig en konstnär om hans videoinstallation går att få på dvd.

Löken på laxen
Efter de tre böckerna kom årsredovisningen. Lite större, lika knastertorrt humoristisk – och med ett appendix: ’nyförvärv under av meningslösa saker att samla på, inköpta i syfte att utsmycka huvudkontoret i Stockholm’. I slutet av boken visar man stolt upp de inropade hotelltvålarna, klubbvimplarna och samlingen av gulnade Veckans Affärer.



Söndagsro på Erik Penser Fondkommission. De få flanörer som passerar förbi i vårsolen på Biblioteksgatan ägnar knappt byggnaden i rosa sandsten en blick. De är olyckligt ovetande om att huset från 1896 rymmer omfattande samlingar av skilda slag. Samlar inte företaget i huset på pengar? Förvisso, men det är åt andra. Åt sig själv samlar företaget på mycket meningslösare saker.



Arkitekten som ritade Biblioteksgatan 9 räknas inte som en stjärna. Inte när huset byggdes, inte idag. Erik Josephson var ingen föregångsman med egen, särpräglad formvilja. Han lånade djärvt och hämningslöst från gammal kyrkoarkitektur ute i Europa, applicerade den på de burgna kontorshus han ritade i Stockholm. Han var med andra ord en eklektiker. Nej, inte elektriker.



’Eklektiker’ är ett fint ord för en samlare som inte kan bestämma sig. Erik Josephson samlade på stilar. Kapitalisterna i förra sekelskiftets Stockholm (som samlade på pengar) tyckte om stilar. Nygotik, nyrenässans, nyengelsk stil … Josephson fick rita flera av de stora bankpalatsen i city. I sammanhanget bör vi dock inte glömma Posten på Stora Nygatan och Djurgårdsbron.



I slutet av tjugotalet var sötebrödsdagarna över. Bankpalatsen stod förvisso orubbliga på Norrmalm, men depressionen närmade sig. Den store samlaren Kreuger såg till att byggmarknaden stod still några år. Erik Josephson hade turen att avlida innan funktionalis men gjorde rent hus med alla stilar. Den nya tidens människa och hus skulle vara genomskinliga, ej i rosa sandsten.

På nedersta raden
Jag hoppas innerligt att Guldäggsjuryn belönar dessa kolossalt genomarbetade och välformulerade små underverken med de finaste av valörer. Allting annat vore lite dumt.

Ladda hem
Erik Penser - årsredovisning 2007 (pdf, 5,1 Mb)

Vad tycker du?

***

Läs mer
Dagens Media: Konst och kultur tar kunderna närmare Penser

Tekniken går verkligen framåt. Nu kan man tydligen välja att injiciera Loe, Läckberg och Fry genom öronen istället för – som brukligt – genom ögonen. Ljudbok kallas det visst. Och med ny teknik följer nya ord. Eller? För kanske saknar vi ett verb för att vi har lyssnat på en bok, och minsann inte har läst den? Eller har vi läst boken när vi faktiskt bara har lyssnat? Inte vet jag, men jag tycker minsann att lyssläsa är ett svårt bra verb. Som lusläsa fast ändå inte alls. Nä, lyssläsa får det bli.

Vad tycker du?     

_{Foto: Henrik Gustafsson}

Jag gillade verkligen Happy Meal-filmen, där en brådmogen snorrrrande ung man ser tillbaka ’på ett liv av högst tveksamma beslut’. Men frågan är – och svaret är ja – om inte den nya McDonald’s-kampanjen gör mig på ännu bättre humör. Uppdraget verkar vara samma lika: att berätta att det går fint att få Happy Meal enligt tallriksmodellen. Men nu talar McDonald’s och DDB Stockholm över huvudet på de små kidsen och till föräldrarna på svengelska. Kampanjen går utomhus, på webben, på tv, i radio och som annonser. Olle Langseth, copywriter; Tove Langseth, art director; och Johan Holmström, creative director, är kreatörerna bakom kampanjen.



Copyn
Hello parents! We would like to inform that Happy Meal can beställas enligt tallriksmodellen.

PS. If your kids ask about this affisch, tell them it’s about bolåneränta or something.


Ytterligare tre annonser i kampanjen (klicka på bilden för stor dito)




Kampanjsajten hittar du här. Där hittar du reklamfilmen också.


Korta reflektioner
Det här är klurigt, klibbigt, komiskt och alldeles, alldeles klockrent.

Håller du med?

***

Läs också
Dagens Media: McDonalds rullar ut ny Happy Meal-kampanj
Läs också: Reklamens lekfulla nyspråkande: exemplen McDonalds och Snickers

_{Foto: Daytona Communication}

I torsdags bjöd Daytona Sessions vol 2 på nervpirrande prisutdelning i Yet Another Blog Award och inspirerande föreläsningar av Umair Haque, Morris Packer och Katarina Graffman. Och inte bara har arrangerande Daytona den goda smaken att ta noll kronor för kalaset – de ser till att du som inte kunde vara där får se varenda minut från Rival i Stockholm.

Vi börjar med prisutdelningen, där Johan Ronnestam vinner Trender och webbtjänster, Same Same But Different vinner Media – och Please copy me (sisådär sex minuter och tjugofem sekunder in) står som segrare i kategorin Marknadsföring.



_{Klicka lite nere i högra hörnet för att se filmen i fullskärm.}


Inspiration x 3
För dig som är intresserad av internet och framtiden - gärna i kombination - bjuder Daytona här på tre föreläsningar om precis det. Luta dig tillbaka (eller plocka fram anteckningsblocket). Först ut:


Morris Packer: Framtidens mobilanvändande
Morris Packer är projektledare på Bonnier Mobila Tjänster som tillhandahåller mobil expertis inom Bonniersfären.




Katarina Graffman: För att skapa framtid måste man förstå nuet
Katarina Graffman är antropolog på Inculture och expert på massmedia och mediakonsumtion.




Umair Haque: Constructive Capitalism
Umair Haque är chef för Havas Media Lab och bloggare på Harvard Business Publishing.

Det finns ett liv utanför tullarna. Det blir extra tydligt den 23 april. Då är det Reklamdagen i Malmö. Jan Cederquist kommer dit för att prata om hur – och om – reklamen kan påverka sin samtid. Steve Trygg flyger över från New York för att berätta om hur Barack Obama använde webben för att bli president. Temat för heldagen är Kampanjer som satt spår, och därför får du dessutom höra om reklamtänket bakom Louis Vuitton, Air France, Telia, Delicato, Pause och Ipren. I mina öron låter det här högintressant. Vi lär ses där.

Arrangörer är Sveriges Reklamförbund, Hilanders och Sydsvenskan. Prislappen är knappt två tusen (är du medlem i Reklamförbundet får du 300 över att köpa något snyggt för).

***

Och om du bestämmer dig för att åka till Malmö: stanna till i Landskrona, 4 mil från slutdestinationen och besök Rum för reklam – Sveriges enda museum om reklam.

Här kommer härlig helgläsning för dig som funderar på att utbilda dig till copywriter - eller vill läsa om min väg in i reklambranschen. På den vägen har givetvis den här bloggen spelat en viktig roll också.

Läs hela artikeln
Göteborgs-Posten: Han knep reklamjobbet
(i söndagens papperstidning är rubriken "Mattias knep reklamplatsen")

Hur fick du själv in foten i branschen? Genom utbildning, kontakter eller på ett bananskal?

***

Bilden är tagen i ljusgården hos oss på Valentin&Byhr. Kom gärna förbi på en kaffe om du är närheten.

_{Martin Ragnevad, Daytona, delar ut ännu ett bloggpris till Please copy me. Foto: Daytona Communication}

I samband med Daytona Sessions Vol 2 föll avgörandet i den månadslånga omröstningen Yet Another Blog Award. Över 3 500 röster hade fördelat sig på 50 nominerade bloggar i tre kategorier. I publiken på Rival i Stockholm fanns närmare 700 personer, och ytterligare 300 följde tillställningen på webben. Please copy me vann YABA-statyetten i kategorin Marknadsföring.

Jag skickar ett giganttack till var och en av er som har röstat på mig – det är ni som fixat den här segern! Tack också till de fantastiska bloggare som bjöd mig motstånd. Nu tänker jag njuta av det här erkännandet en kort tag – och självfallet fortsätta skriva en blogg om reklamtexter som får er att både lära och le. Snart på en modernare adress dessutom.

Var du på Daytona Sessions? Hej, kul att du hittat hit. Undrar du varför jag vann? Fråga – eller skyll – på mina läsare. Eller kolla in något av de över 500 inlägg som finns här. Om du är otålig: läs tio råd om hur du skriver bättre reklamtexter eller hur du skriver för webben. Har du hela dagen på dig? Läs mina intervjuer med Filip Nilsson, Göran Åkestam, Björn Schumacher och Per Öhlin.

***

För den nyfikne: Jag firade segern med en fest-fest-fest-kväll i Stockholm. Tillsammans med kollega-Johan, Viktor och Sebastian drog jag från Rival, till Resumébar på Le Bon Palais och vidare till byråfest på DDB Stockholm. Och träffade lika duktiga som trevliga reklamskribenter i form av Magnus Jakobsson och Johan Holmström, DDB; David Orlic, Volontaire; Olle Nordell, ANR; och Nina Åkestam och Stefan Pagréus, Garbergs.


Den berömda branschpressen bevakar



Resumé: Branschens hetaste bloggare
Dagens Media: De vann Daytonas bloggpris
Not another planning blog: Tack för igår

Övriga medier rapporterar
J-Nytt: Hallå där Mattias Åkerberg...
KY-Akademien: Sveriges bästa bloggare om reklam
KY.se: LIA blev foten in i reklambranschen för Mattias

Häromdagen gav jag dig de första 58 orden i min första gästkrönika i Resumé. Nu finns hela min förhoppning om reklambranschen att läsa – på webben eller i senaste papperstidningen.

Resumé: Varför är vi bara hälften så bra?

Kommentera mer än gärna krönikan – direkt på Resumé och här.

Läs också
Kontaktmannen: Diagnostisering av den förbittrade reklamarbetaren
Niclas Strandh: Allt är marknadskommunikation

Det finns många kampanjer med bokstäver, men få som verkligen hyllar orden. En av de få är den prisbelönta kampanjen som kanadensiska Bleu Blanc Rouge de senaste åren har gjort för Montreal-tidningen The Gazette. Alltihop började 2006. Det visade sig att läsarna uppfattade dagstidningen som konservativ, gammal och trött. Förändringsklockan stod på fem i tolv. Och istället för att ändra innehållet först, och sedan kör en omkullkastande kampanj, valde Bleu Blanc Rouge att börja med förändra läsarnas inställning till tidningen. En säkert rätt vanlig augustidag 2006 mötte den här förstasidan läsarna:



Kampanjen Words Matter blev under de närmaste två åren annonser, utomhusreklam, radiospottar, tv-reklam och gudvetvad. Parallellt förändrade man innehållet i tidningen och stärkte sin närvaro på webben. Och satsningen har gått hem; The Gazette har behållit, förstärkt och förflyttat sin position som den ledande engelskspråkiga dagstidningen i Montreal. Tänk vad ord kan göra.


Annonser


_{Till vänster: Won, too, tree, for, fire, sex, heaven, hate, shine, then.
Den andra: I ______ you}


Utomhusreklam


<sub>I läsriktningen: Elvis, Lives, Veils.


Från marginalen: Arts, Rats, Star</sub>


Tv-reklam




Läs också
Please copy me: Annonsen om drömmen som blev sann

 

Bara du som (också) är reklamskadad kommer att förstå:

Ibland när jag står och diskar kommer jag att tänka på en annons som Per-Henry Richter skrev en gång. Den liksom ploppar upp i huvudet, jag kan texten nästan utantill. Den handlar om en banan. Eller nje, egentligen handlar den om återförslutningsbara förpackningar. Från Åkerlund & Rausing. Men den föreställer en banan. En öppnad. Anders Österlin har formgivit den.Vid den här tiden - i slutet av 1960-talet - jobbade han och Richter på Arbmans i Malmö.

Copyn
Rubrik: En förpackning skall vara lätt att öppna.

Naturen är den store mästaren på att konstruera förpackningar. Men på en punkt har vi kommit längre än naturen. Våra förpackningar är lätta att återförsluta också.

***

Varför berättar jag det här? Förutom att det är en fantastisk liten annons - här är varför: nu på lördag - den 15 februari - öppnar Rum för reklam i Landskrona en utställning om just Per-Henry Richter - en av vår tids mest tongivande copywriter och reklamman. Den heter Copy: Richter och pågår till och med den 10 maj. Här kan du se och läsa hans annonser för Emmaboda Glasverk, Semper, Felix, Facit och Dux. Se till att pallra dig dit.

***

Per-Henry Richter är också mannen som uttalade orden som borde rinna i blodomloppet hos varje copywriter: Mina annonser ser alltid läsaren i ögonen.  


Läs också
Please copy me: Reklamhistoriskt (1960-talet): När kungen hette Leon
Please copy me: Reklamhistoriskt (1950-talet): Då svensk reklam ännu gick i sina barnskor
Please copy me: Rum för reklam laddar om i nya lokaler

I sällskap med Ulrika Good, Nina Åkestam och Niclas Strandh kommer jag att skriva gästkrönikor i Resumé en gång i månaden fram till sommaren. Ulrika och Nina har redan startat. Imorgon torsdag kommer min första krönika – i papperstidningen och på webben. Här är de första 58 orden:

Någonting är ruttet i den svenska reklambranschen. Du behöver bara dra upp huvudet ur sandlådan för att se det klart. Vi verkar ha gjort det till en vana att slänga skit och spy galla över det våra konkurrentbyråer åstadkommer. Vi väljer att döma framför att berömma. Och våra ord i debatter, kommentarer och krönikor luktar avundsjuka och missunnsamhet.

Läs alla orden imorgon. Ventilera sedan dina tankar på Resumé och här på Please copy me.

Läs också
Kontaktmannen: Diagnostisering av den förbittrade reklamarbetaren.

När jag var i huvudstaden i helgen såg jag den här kampanjen för Situation Sthlm. Det hela är en månadstidning som säljs av hemlösa människor, men också en social verksamhet som steg för steg hjälper dem tillbaka till samhället. Det stora nu är att tidningen ändrar inriktning - från att mest handla om socialpolitik och psykvård till att handla om mer lättuggad populärkultur. Anledningen är en undersökning som visade att många av tidningsköparna inte läser den. Stenström Red Cell gör kampanjen som basunerar ut: "Samma goda sak, mer innehåll".

Copyn
Rubrik: Knark kan man inte leva på i all evighet.

Ibland har vi kanske varit väl dystra i vår utblick. Men varken Stockholm eller hemlöshet består bara av sprit, knark, död och annat elände. Så nu förändrar vi tidningen och väljer att hämta mer näring ur människor, händelser, skeenden än ur politikernas pressmeddelanden och socialtjänstens korridorer. Utan att för den skull vika blicken från den verklighet och det allvar som också finns i en stad som Stockholm.

Samma goda sak, mer innehåll.



_{Nu drar vi ner på knarket och spriten. / Tack ni som köper tidningen. Stort tack ni som läser den.}

Korta reflektioner
Jag tycker att insikten att förändra tidningen är rätt och riktig. Tyvärr tycker jag inte att kampanjen är lika klockren. Den är bra, visst, men inte fantastisk. Rubriken skvallrar inte om vad de egentligen vill säga (att de ändrar tidningens innehåll). För den som rusar förbi riskerar den hela att bli ett putslustigt och snusförnuftigt konsterande. Det blir en omväg, istället för genväg, till den viktiga poängen. Brödtexten sedan: en aning velig. Som att Situation Sthlm nu inte riktigt vet vilken tidning de ska vara - "lite mindre av det gamla, och mer av det nya, men ändå lite av det gamla". Jag hade önskat ett mer rakt ställningstagande, där de vågat sätta ner foten. Ordentligt.

Jag vet att du också har en åsikt. Låt höra.

***

Läs också
Dagens Media: Mindre knark i Situation Sthlm

Positionering är ett fint ord för att pinka in sitt revir. Det har KitKat lyckats med i frasen Have a break - Have a KitKat, som man introducerade redan 1957. Och efter otaliga klibbiga reklamfilmer och annonser lanserar KitKat nu världens första webbsajt där ingenting händer. Kolla själv på www.thefirstworldwidewebsitewherenothinghappens.com

Copyn
The first worldwide website where nothing happens

Have a break.

If you detect something happening here it's probably a bug and we'll fix it. Please report any incident to report@thefirstworldwidewebsitewherenothinghappens.com When confirmed you'll be rewarded.

Korta reflektioner
Den är lätt att gilla den här kampanjsajten, men svårt att riktigt älska den. Den ouppmärksamme missar nog laddningen med alla måsten (beyonce!). Kampanjsajten är smart och följer det upparbetade spåret. Dessutom är den en skön blinkning till den ständigt uppkopplade, alltid klickande, aldrig avkopplande moderna människor. Här är det nada klick och flash och hållapå. Bara en paus. Och en liten krypande ordvits.

Vad tycker du?

Yet Another Blog Award belönar Sveriges bästa bloggare inom marknadsföring, reklam och webb. Med blott tre dagar kvar till målet – röstningen stänger vid midnatt på onsdag - ligger Please copy me med i den klunga som har brutit sig loss i kategorin Marknadsföring. Jag känner mig i fin form, har medvind i ryggen och massor med krafter kvar för den helt avgörande spurten. Men mina motståndare är lika tuffa som sega. Därför uppmanar jag dig att göra allt du kan för att hjälpa mig längs hela upploppsrakan. Där är varje röst är viktig (för att inte säga avgörande). Nu gäller det – och på torsdag vet vi hur det gick. Vem vill du se som segrare?

Rösta på www.daytona.se/yaba (Det tar max en minut. Glöm inte att verifiera din e-postadress).




Och till dig som redan har röstat: tack. Jag blir varm i hjärtat av varje röst jag fått, och din uppskattning sporrar mig att skriva en än bättre blogg om reklam, språk, inspiration och kreativitet.

***

Gå med i gruppen
Lycklig den som har en egen grupp på Facebook. Jag är lycklig. Tack alla ni som blivit medlemmar. Nu går kampen in i ett sista intensivt skede. 

Efter spänd förväntan om när öppnade Båtmässan i lördags (31 januari). Kampanjen innefattar utomhusreklam, dagspress, radioreklam och webb. Stort för i år är 50-årsfirandet, tre världspremiärer, jubileumshall och fler tillbehör än någonsin. I rådande konjunktur lanserade vi tävlingen "Ät-en-tårta-vinn-en-båt", där den som hittar en nyckel i sin tårta har en chans på nio att vinna en båt värd över hundratusenlappen - detta för att väcka uppmärksamhet och locka "nja"-arna. När arbetsgruppen besökte Båtmässan häromdagen meddelade mässgeneralen Bengt Wallin att antalet besökare som väntat minskat något, men att utställarna var lyriska och gjorde goda affärer i hallarna.       

  

Reklambyrå Valentin&Byhr Copywriter Mattias Åkerberg Art director Peter Holmberg Creative director Christer Byhr Operativ projektledare Renée Lundbäck

Vad tycker du?

***

Läs också
100 000 väntar på att Båtmässan ska öppna

_{Illustration: Dan Stendahl}

COPYPANELEN #5: Hur hamnade vi här? Och vad driver oss? Den som söker stora pengar och berömmelse finner andra vägar. Men vi - varför gör vi det här, varför utsätter vi oss för den semiångest som jakten på den geniala idén innebär? Please copy me bollar frågan till Hanna Björk, Ola Obrant Andreasson, Linda Börjesson och Patrik Spång.




Hur kom det sig att du blev copywriter?
– Jag började med tre års studier i företagsekonomi med inriktning på musikbranschen. Men siffror var inte riktigt min pryl så efter examen sökte jag in till Berghs script-linje med en idé om att bli manusförfattare. Insåg ganska snabbt att manusförfattande är en seg och ensam process men att reklam är det motsatta. Avslutade året på Berghs med att tjata mig till en praktikplats på Åkestam Holst.

Helt ärligt – vad är det som får dig att dag ut och dag in fortsätta jobba som copywriter?
– Så länge jag vaknar varje dag och tycker att det känns sjukt kul att gå till jobbet så verkar det dumt att sluta. Helt ärligt.

Vad skulle du ha jobbat med om du inte vore copywriter?
– Jag hade boxats på proffsnivå. Kan man försörja sig på det förresten? Om inte hade jag varit talskrivare åt Carl Bildt. Det ryktas dock om att det jobbet är upptaget (plus att han inte håller så värst många tal nuförtiden). Bröllopstalskrivare får det bli, känns som en bra pensionsförsäkring om inte annat.

Vilka är dina tre råd till den som vill bli copywriter?
– Gör en massa andra saker först.
– Lev i övertygelsen om att du kan bli världens bästa kreatör.
– Inse att ledig tid och privatliv är överskattat.

***



Hur kom det sig att du blev copywriter?
– Min kompis pappa var art director, och jag kunde sitta i timmar hemma hos honom och studera hans reklamböcker. När jag sedan var på väg att bli färdig byråkrat (pol mag programmet) kände jag att det inte riktigt var jag. Så jag började på Berghs och tyckte det var fantastiskt roligt och lärorikt.

Helt ärligt – vad är det som får dig att dag ut och dag in fortsätta jobba som copywriter?
- Jag tycker fortfarande att det är ett fantastiskt jobb. Jag får lära mig massor av nya saker för varje ny kund, arbeta med begåvade och intressanta människor och får dessutom bra betalt för det. Det är jakten på den geniala idén som driver mig dag ut och dag in.

Vad skulle du ha jobbat med om du inte vore copywriter?
– Jag skulle förmodligen varit på en intresseorganisation, på en pr-byrå eller inom något departement.

Vilka är dina tre råd till den som vill bli copywriter?
– Var nyfiken - och se till att du behåller din nyfikenhet.
– Lär känna och ta efter någon som är duktig.
– Titta på tidigare kampanjer, lär dig vilka olika reklamtekniker som fungerar, och hur bra copytexter är uppbyggda. Jag har en pärm döpt "Copyfavoriter" med olika annonstexter som jag gillar, allt från Per-Henry Richter, Leon Nordin och Jan Cederquist till Johan Olivero, Jacob Nelson och Martin Bartholf för att bara nämna några. Några texter av Anna Qvennerstedt finns också med i min pärm.

***



Hur kom det sig att du blev copywriter?
– Det berättade jag när jag skulle presentera mig själv i den här panelen, så här kommer en repris i punktform.
1.Duktig flicka.
2.Läkarprogrammet.
3.Livskris.
4.Lista. (Över icke övergående intressen och förmågor.)
5.Jakt. (På vilket yrke som bäst överensstämde med listan.)
6.Berghs.
7.Copywriter.

Helt ärligt – vad är det som får dig att dag ut och dag in fortsätta jobba som copywriter?
– Ibland undrar jag samma sak själv. Ibland för att det är kul. Ibland för att jag ska få lön. Ibland för att det gör mig glad. Ibland för att jag inte kan komma på vad jag annars skulle göra. Ibland för att det är utvecklande. Ibland för att jag inte orkar fundera över alternativen. Ibland för att det är världens bästa jobb.

Vad skulle du ha jobbat med om du inte vore copywriter?
– Det är det jag inte vet. Min personlighet är som en gräshoppssvärm. Jag blir extremt intresserad av saker under korta perioder, sedan tröttnar jag och hittar något annat. Just nu ägnar jag all ledig tid åt att baka överdrivet komplicerade surdegsbröd, så nu säger jag att jag skulle vara någon sorts bagare som inte behövde gå upp tidigt på morgonen. Som copywriter får jag nya saker att göra hela tiden, och det är kanske därför jag inte har tröttnat. Än.

Vilka är dina tre råd till den som vill bli copywriter?
– Vill du verkligen bli copywriter är det bra att gå på Berghs. Inte främst för att du ska lära dig saker, utan främst för att det är bra att ha gått på Berghs om du vill öka dina chanser att få jobb.
– På Berghs ska du bara se till att lära dig saker och bygga din mapp. Inte ägna för mycket tid åt att lösa en massa konstiga uppgifter som varken gör dig klokare eller din mapp bättre.
– Tro inte automatiskt att människor som jobbat länge i branschen har rätt. Fundera över vad du själv tycker. Det finns inget facit.


***



Hur kom det sig att du blev copywriter?

– Slump. Som för många av oss som blivit copywriters till slut. Målet var att bli ambulansförare, min utbildning var klar, men det var anställningsstopp. Skrev inte mycket på den tiden, däremot målade jag, i olja. Hade fått ärva staffli, färger och en konstnärlig ådra av farfar. Så jag målade, i hemlighet. Hade mina dåvarande vänner vetat, hade jag nog blivit kallad bög.
– Men så kom pappa med en annons om en informationskväll på IHM. Kvällen skulle handla om något som hette copywriter. Reklamskribent, sa pappa, ingenjören, det är något för dig som målar och så. Jag gick dit. Pang! Bom! Sedan visste jag vad jag skulle göra med resten av mitt liv. Faktiskt.

Helt ärligt – vad är det som får dig att dag ut och dag in fortsätta jobba som copywriter?
– Det har jag funderat mycket på. Drivkraften. Jag och Elisabeth Berlander (på Goss) pratade ofta om det när vi satt på kvällarna och försökte bli bättre. Det populära svaret är väl att det är ett varierat yrke, med nya utmaningar hela tiden. Men om man går in i sig själv och kikar på bråtet som ligger där inser man att det finns olika sorters drivkrafter. Min är att jag är livrädd för att vara dålig. Ett lungsjukt syskon till drivkraften att vilja vara bäst. Det är det som får upp mig på morgonen, varje dag. Och det hade nog varit så oavsett vad jag hade jobbat med. 


Vad skulle du ha jobbat med om du inte vore copywriter?
– Ambulansförare är fortfarande ett alternativ. Men på senare år har matlagningsintresset tagit en allt större plats i mitt liv. Drömmen är en liten sylta, med några få bord. Dagsfärsk meny. 


Vilka är dina tre råd till den som vill bli copywriter?
– Titta inte på belönad reklam som du gillar. Titta på belönad reklam som du inte gillar. Det är då du lär dig, annars är risken att du bara kopierar.
– Skriv, skriv och skriv. Läs, läs och läs.
– Skaffa dig en mentor, tidigt. Inte en som tycker att du är bra, vad du än gör. Utan en som vågar kritisera dig. Och när du har växt ifrån din mentor – skaffa en ny. Du måste nämligen alltid prata med någon som är bättre och smartare för att komma vidare. Tycker du inte att det finns det, då ska du nog lägga av.

Läs också
Resumé: Patrik Spång riskerar att bli utfryst ur branschen

***

Några frågor på det?

***

Please copy me är nominerad i Yet Another Blog Award, som belönar Sveriges bästa blogg om reklam och marknadsföring. Din röst kan bli avgörande på daytona.se/yaba.

Vi lever alla med tvåtusen saker på att-göra-listan och 14 minuter över till läggdags när de första fem är avbockade. Nästa dag vaknar vi upp med ytterligare tvåtusen saker att meddela, ta reda på, fördjupa oss i, välja bort eller skriva om. Puh. Inte konstigt att vi vill förkorta, förenkla och förändra vårt sätt att kommunicera.

Lång
Bloggar som den här är plötsligt långbloggar (och kommer i fallet Please copy me att fortsätta att vara det).

Kortare
Motsatsen till långbloggarna är mikrobloggarna. Som Twitter, Jaiku, Bloggy – och statusraden på Facebook såklart. Där har du 140 tecken på dig att berätta vad du gör, tänker, äter, känner eller vill att andra ska veta om. Det är en blogg och chatt på samma gång; vem som helst kan kommentera det du skriver.  

Kortast
Och om du tvättar mikrobloggen i 90 grader får du en nanoblogg. Där har du ett ord på dig att berätta vad gör, tänker, äter, känner eller vill att andra ska veta om. Ett ord. Kommunikationssamhället drivet in absurdum. Jag tycker: kul ett kort tag, poänglöst i längden. Bevisa gärna att jag har fel. Däremot föder nanobloggandet ett helt pärlband med spännande ord. Förutom tråkiga 'funderar', 'planerar', 'vaken' och 'fotbollsträning', spirar ord som 'ögontinnitus', 'gurkhungrig' 'ordanorexi', och 'klippteluggångest'. Om inte annat utvecklar det språket - och sätter sprutt på fantasin. Vi tvingas fylla i. Det är alltid bra och alltid något.

Längre (utan att vara längre än kortare)
Om du sedan jäser nanobloggen får du sexordsromanen (ja, alltså... sex till antalet, inte - nödvändigtvis - till innehållet). Ernest Hemingway lär ha satt ribban när han i ett vad om att skriva världens kortaste roman kom tillbaka med orden For sale: baby shoes, never worn. Där snackar vi krutstoff för hjärnan. Plötsligt rullar hela berättelsen igång i huvudet. På amerikanska Smith Magazine och svenska långbloggen Livshistorier (tipstack till Ida!) kan du läsa mängder av romaner med sex ord.

Vad går gränsen för begränsningarna? Vilket är ditt bästa nanoord? Och hur låter din roman med sex ord?