Flyttgubbarna har slitit som djur hela dagen med att flytta inlägg, bilder och kommentarer härifrån till www.pleasecopyme.se. Nu finns allt på plats på den nya adressen, vi har ätit flyttpizza och jag har omsorgsfullt plockat ut konsonanterna och vokaler ur lådorna. Det kommer att eka tomt här, för det är på www.pleasecopyme.se som festen fortsätter! Se till att hitta dit fort, och säg till alla du känner (ja, ALLA) att Please copy me har flyttat.

Det nya rss-flödet hittar du på www.pleasecopyme.se/feed

Vi ses på www.pleasecopyme.se!

(Det går inte längre att kommentera här. Däremot går det alldeles ypperligt fint att surfa på Please copy me i mobilen.)

I parken där Djurgårdsgatan möter Allmänna vägen har Kafé Zenit sin uteservering. Där träffade jag Navid Modiri över en lunch idag. Det blev en lång lunch. Och solen sken. Vi hade mycket att prata om, skulle det visa sig.

Navid Modiri är en mångsysslare. Du har säkert hört hans röst i radioprogrammen Frank och P3 Populär, han har skrivit diktsamlingen Skrik om du brinner och varit programledare för Filmkrönikan. Dessutom har han gett ut en, två, tre skivor med Navid Modiri & Gudarna. Just nu jobbar Navid med 365 saker du kan göra – en slags kreativ folkrörelse och blogg som föreslår en sak att göra eller upptäcka varje dag i ett år. Hela tanken är att uppmuntra och inspirera att göra mer, bli mer aktiva och nyfikna. Vad som den 1 januari 2009 började som ett projekt koncentrerat till Göteborg har på kort tid smittat av sig till andra stora och mindre städer i Sverige. Och till Berlin och till Riga.



365 saker du kan göra är ett initiativ att bli glad av. Det tar vara på webbens möjligheter att engagera och samla människor, men ger resultat som är betydligt mer analoga. Som att gå upp tidigt och beundra gryningen, lägga sig till med en löjlig gångstil eller ha kuddkrig mitt på torget. Det handlar om att släppa kontrollen, våga göra någonting man inte visste att man vågade, och om att ge själva f-n i konventionerna. Om att säga hej till kreativiteten.

Om du inte har upptäckt 365 saker du kan göra: styr dina steg ditåt. Det kommer att förändra dig. Och det här är bara början. Eller fortsättningen på någonting stort och spännande. Det avgör bara du.

Tillbaka till uteserveringen i Majorna. Navid och jag pratar vidare om den eventuella framtiden för lokala dagstidningar och stelbenta organisationer, som har förtvivlat svårt att inse att världen genomgår en förändring som är lika revolutionerande som radikal. Och så snackade vi om street art (Banksy!), sweet art och graffiti. Och om att slå världsrekord i idéskapande. Vi kommer snart få anledning att berätta mycket mer om det.

På mikrobloggtjänsten Twitter pågår samtalet konstant och hela tiden. Många av er följer mig där, och jag följer många av er. Oavsett om du är bland de 877 följarna eller inte kommer här tio av mina tweets från augusti månad i repris:

"The message is not the product, the product is the message". Baked-In - en ny bok av Alex Bogusky. http://bit.ly/u7hzl (via @kristianluoma)

Grymt! RT @robsarve http://www.learnsomethingeveryday.co.uk/

lyssnar på Asha Ali - The time is now. hon är f*ntastisk. nya albumet kommer 7/10. http://www.myspace.com/ashaalimusic

Dagens! ”Vi reserverera oss för eventuella tryckfel.” http://bit.ly/oL1SL

Dagens bästa tweet. RT @MiaLindqvist Seg morgon, men jag tog mig upp i alla fall. Det är mer än man kan säga om #Fuglesang

"Social media isn't a fad, it's a fundamental shift in the way we communicate." Se http://bit.ly/18JDLX (4:23 min)

den svenska filmhösten ser lovande ut. ser fram emot Man tänker sitt (28/8) http://bit.ly/12e1CL och Flickan (4/9) http://bit.ly/12C9Gg

Ruth vann DN:s Reklamcupen med Einstein-annonsen för Tekniska museet. högst välförtjänt! http://bit.ly/46lM2C

smart drag: ett gym i Danmark har fritt medlemskap, förutsatt att du tränar minst en gång i veckan. annars får du betala för hela månaden.

den kreativa processens vägar äro outgrundliga: "Vi funderade kring GPS. Ganska snabbt kom vi på Lill-Babs." http://bit.ly/3cuRlh


***

Följ mig på Twitter
twitter.com/pleasecopyme

Läs mer
Please copy me: Släpp sargen, kom in i minglet, ta en kraschkurs i Twitter

Just som jag - och många med mig - trodde att IKEA-Verdana-historien var utagerad stänker Göteborgs-Posten ytterligare tändvätska på debatten. I dagens webbupplaga, och i torsdagens papperstidning, berättar jag om hur jag ser på det olyckliga valet av profiltypsnitt.



Läs artikeln: Nätprotest mot IKEA:s nya typer



Efter rapporteringen i Göteborgs-Posten bestämde sig affärstidningen Realtid för att höra vad informationsavdelningen på Ikea hade att säga om saken.
Läs artikeln: Ikea i försvar mot typsnittsattacken

Dessutom: de senaste dagarna har nyhetsbyrån AP (Associated Press) skrivit två artiklar i ämnet. USA Today, New York Times och San Francisco Chronicle hör till de stora amerikanska dagstidningar som rapporterat om det så löjligt kallade typsnittskriget.

Och om du bara orkar läsa ett inlägg i den här debatten: läs bloggen Brandacadabra: Why Should Ikea Listen to Designers?

Den här debatten är intressant på många sätt. Dels för att den engagerar, inte bara dem som är engagerade utan också dem som tycker att det rör sig om en struntsak. Sällan har nog de engagerade i en debatt blivit blivit så förlöjligade av människor som inte bryr sig om vad det hela handlar om. Dessutom är det en mycket ojämn diskussion; det är svårt att hitta människor som ärligt tycker att Ikea gjort ett klokt val. Den är också intressant eftersom det rör sig om en till synes liten detalj. Man orkar inte bry sig, men det bryr jag mig inte. Jag hör till dem som tycker att detaljerna här i livet många gånger är lika viktiga som de stora dragen. Och som inser när det är läge att släppa en diskussion. Och det är det nu.

En morgon när jag kom till jobbet låg en bok på mitt skrivbord. Försedd med en post-it och en namnteckning omöjlig att tyda. Jag bläddrade försiktigt. Sida för sida. Annons för annons. Allting minde om en svunnen tid. Om Madison Avenue, New York, 1960.

Här sjöd det av liv. Trots det konservativa och hierarkiska arbetssättet. Under byrågeneralerna styrdes reklamkontona av kontaktmännen i sina flanellkostymer. De var byråernas officerare. Livfullt blev det genom alla unga assistenter som rekryterades från de mest prestigefyllda skolorna och universiteten. De behövdes för att hantera det ständigt växande ...

"Du kan få den", sa Jörnlid när han passerade förbi. Jag tittade upp och befann mig plötsligt i nuet. "Ja, jag hade visst ett extra ex därhemma". Jag tackade, log och flydde tillbaka dit - till den kreativa revolutionens gator och dagar.

... flödet av undersökningar av alla de slag. Research var honnörsordet inom marknadsföringen under femtiotalet. Man mätte allt som gick att mäta. Från attityder och uppfattningar om nya produkter till annonssidornas läsvärden. Reklamen hade mer och mer blivit en vetenskap.




I The Creative Revolution (2005) har Claes Bergquist, som själv arbetat som copywriter på flera ledande amerikanska reklambyråer, samlat de bästa annonserna som världen skådade under 1960- och 70-talen. Det är en imponerande samling (en klar underdrift!). Mycket handlar om den byrå som kom att förändra reklambranschen i grunden. Vi snackar Doyle Dane Bernbach. Och vi snackar Bill Bernbach. Men vi gör bästa i att låta Bernbach snacka själv. Gärna om vikten av att använda konstnärlighet, och inte upprepning in absurdum, för att göra intryck:

Det är inte bara vad man säger som väcker människors intresse. Det är framförallt sättet det sägs på. Man kan säga alla de rätta sakerna om en produkt utan att någon bryr sig om det. Man måste säga det på ett sådant sätt att det berör människor. Att det vädjar till känslorna. Reagerar man inte leder det inte till någonting.





På det inledande bakgrundskapitlet följer ett brandtal om kreativitet och intiution signerat Bill Bernbach. Det låter sig inte återges med ord. Det är för bra. Du måste läsa det. Måste.

Och på det brinnande brandtalet, som - jag vet inte om jag sa det - du måste läsa, följer 265 annonser signerade de amerikanska byråerna som gjorde den kreativa revolutionen. Här hittar du de klassiska Volkswagen-annonserna, de för Avis, de för Chivas Regal, för Volvo och American Airlines. Många av dem är obeskrivligt bra. Några är klassiska, andra är nya för mig. Som annonserna för Better Vision Institute. Och kanske särskilt den här, där den blinde jazzpianisten George Shearing [Spotify] har handtextat budskapet om att regelbundet gå och undersöka sin syn.



Copyn
When I heard there's a campaign to get people to have their eyes examined regularly, I thought maybe I could drive this idea home by writing about it myself (with Mrs. Shearing's help). Really it should be a law, not just an idea. Seeing is one thing that shouldn't be left to chance. I know, I never had the chance.
But I have some idea of what I've missed. My career as a pianist has taken me to many countries. Judging from just the sounds and smells, it must be a unbelieveably exciting world to see. I'm not suggesting you'll go blind because you don't have your eyes examined. The chances are small but why take the chance? But when a person like me would be grateful to see at all, a person like you has a chance. You can assume you eyesight is all right. Or you can learn through examination that you might be seeing a lot better. I know what I'd do if I had the choice.

***

Att få tag på The Creative Revolution är inte det lättaste. Om du inte har en kollega med ett exemplar över rekommenderar att leta på antikvariat eller låna den på biblioteket.

***

Mina vänliga kollegor tar verkligen sitt ansvar och ser till att förse mig med reklamhistoriska alster. Nämnde Lennart Jörnlid är inte den ende. Den andre är Johan Mark, som för ett tag sedan såg till att guldäggsböcker 1985-1989 hamnade i mina händer. Och nog tålmodigt väntar på att jag ska lämna tillbaka The Copy Book och Cutting Edge Advertising. Jag är dem evigt tacksamma.

Läs också
Please copy me: 1950-talet: Då svensk reklam ännu gick i sina barnskor
bisonblog: Bill Bernbach höll brandtal för kreativiteten