Flyttgubbarna har slitit som djur hela dagen med att flytta inlägg, bilder och kommentarer härifrån till www.pleasecopyme.se. Nu finns allt på plats på den nya adressen, vi har ätit flyttpizza och jag har omsorgsfullt plockat ut konsonanterna och vokaler ur lådorna. Det kommer att eka tomt här, för det är på www.pleasecopyme.se som festen fortsätter! Se till att hitta dit fort, och säg till alla du känner (ja, ALLA) att Please copy me har flyttat.

Det nya rss-flödet hittar du på www.pleasecopyme.se/feed

Vi ses på www.pleasecopyme.se!

(Det går inte längre att kommentera här. Däremot går det alldeles ypperligt fint att surfa på Please copy me i mobilen.)

(Okej, det här inlägget handlar varken om reklam eller om reklamtexter. Det handlar om min sommar. Bara så att du vet.)

Tänk vad man hinner med på en sommar.
Tänk vad en semester går fort.

De senaste veckorna har jag seriöst intresserat mig för ledighet och lättja. Inte fel alls skulle det visa sig. Jag har flytt mina vältrampade kvarter här i Göteborg och gett mig ut för att utforska andra hörn och kanter. Jag hamnade i Italien, Stockholm, Malmö och Köpenhamn. Och i Göteborg igen. Kolla här:

ITALIEN



Tillsammans med Evelina, Johan, Maria, Frida, Caroline och Mattias har jag rest längs autostrador i norra Italien, sett löjligt vackra landskap, njutit av det italienska köket, lapat sol och badat medelhav. Venedig var en höjdare som du och alla andra också borde uppleva; det är svårt att inte bli både imponerad och fascinerad. Gardasjön och Milano spelade definitivt i samma division. Det här var en tripp att leva på. Men som alltid: det som händer i Italien, stannar i Italien.








STOCKHOLM
Jag är lite kär i Stockholm. Under fem intensiva, kvalmiga dagar i juli ägnade jag mig åt lite hederligt vänsterprassel.



Allsång på Skansen bjöd på strålande kvällssol, regnbågsfärgade artister och en magisk utsikt ner mot Gröna Lund, Riddarfjärden och ut över Södermalm. Kort och gott: en folkfest som går utanpå det mesta (alla borde uppleva Allsången på plats!). Just den här ljumma tisdagskvällen kom 18 000 (!) betalande för att sjunga om Fia Jansson och se Timo Räisänen och Miss Li.




Mer: Daniel Vaccino, copywriter på Ester, bevisade att köttbullarna på Tranan är stans godaste. Min vapendragare Johan såg till att jag fick se, bada och äta en bit sommarparadis i Furusund (där också Astrid Lindgren, August Strindberg och Evert "Vals i Furusund" Taube har bott om somrarna). Vidare träffade jag Eric Lindesvärd, numera copywriter på Workshop, och pratade om hjältar och skitstövlar i reklambranschen; Josefine Thronell, frilansande copywriter, och konstaterade tillsammans helt enkelt hur svårt det är att få in en fot på landets reklambyråer; och Karin Ernerot, creative director och initiativtagare till She Creatives, och pratade om kraften i sociala medier (och såg Stockholm Pride-tåget virvla förbi längs Kungsgatan).



Ännu mer: Daniel Vaccino, Nicolina Söderlind, Peter Björklund, Måns Jacobsson Hosk och Jonas Kleerup agerade under en sent-kommer-att-glömma-kväll mina ciceroner i det stockholmska klubblivet. Efter lådrödvin på Galleri Jonas Kleerup blev det hajpade bakfickan Kåken.





Där var det ordentligt fullt och festligt; Christian Olsson från Fibes, Oh Fibes spelade plattor. Efter sistabeställningen virvlade vi vidare och befann oss, plötsligt och med nyckelpersoner i sällskapet, i Gubbrummet på Spy Bar - huvudstadens kanske mest svårintagliga rum. The toppen var nådd. The botten var nådd. (Tack alla skyldiga för en helkul kväll!)



Tillsammans med min Evelina besökte jag IKEA på Liljevalchs (sevärd, men okritisk utställning, pågår t o m 30/8!), och Söderflanerade i timmar (Papercut på Krukmakargatan är lätt bästa dvd-tidning-musik-bok-handeln, Judits på Hornsgatan lätt finaste second-handen).

Förresten: Ska du snart besöka Stockholm? Har du en iPhone? Allt du behöver är applikationerna DN På Stan och Res i Sthlm.


MALMÖ/KÖPENHAMN
Om du vill uppleva en svensk stad som är mer på tårna än Malmö får du leta länge. Evelina och jag tog E20 raka vägen till Skånes huvudstad. Vi frågade Karin Ericson, copywriter och Nöjesguiden-redaktör, om hon hade några Malmö-tips. Och OM hon hade!



På vackra Malmö konsthall - med utmärkta café-restaurangen Smak - såg vi Sonic Youth-utställningen (konstig, kul och lite svårtillgänglig, pågår t o m 20/9). På Form/Design Center besökte vi utställningen Designfenomen på stan (pågår t o m 13/9) och hängde lääänge i tidskriftkaféet.





På kvällen: strandpromenad längs världens vackraste Västra Hamnen (måste bara upplevas - helst i kvällsol!) och het middag på Carib Kreol vid Möllevångstorget.

Det bästa med Malmö - menar vissa - är Köpenhamn. Själv ser jag de två som ett vackert par. Vi tog tåget över bron (att ta bilen har tydligen blivit hutlöst mycket dyrare) och klev av i Ørestad. Här växer det ordentligt. Butiker, bostadshus, kontorshus skjuter upp ur marken. Arkitekturen är spännande, vågad och lekfull. Härifrån går den förarlösa Copenhagen Metro raka vägen till Kongens Nytorv.



Att komma till Köpenhamn är att komma till en sann storstad. Jag drabbas alltid av samma bubblande känsla. Vi promenerade genom staden, över till Nørrebro och den pågående Copenhagen Fashion Week. Där träffade vi Mai-Li, Oscar och Karin från Mutewatch, som gav oss en förhandstitt på deras kommande produkt (läs mycket mer här). Tillsammans gick vi på modevisningen för det norska ekologiska varumärket FIN. Evelina och jag såg också till att äta fantastiskt gott när vi var i Köpenhamn; på Vesterbro hittade vi Lêlê Nhà Hàng och Sticks'n'sushi (tack för tipsen, Malin!).



Dessutom: ta en guidad kanaltur när du är i Köpenhamn; den visar upp operahuset, Rosenborgs slott, Den Lilla sjöjungfrun, Christianshavn och Kungliga teatern.


GÖTEBORG/TJÖRN



Att ta ledigt måndagen som annars skulle varit första dagen tillbaka på jobbet är ett rutinerat drag. Istället blev det utflykt till Botaniska trädgården med tillhörande paviljongsfika, och så in i bilen och vidare till Skärhamn. Här ligger Nordiska Akvarellmuseet. Vi kollade på utsikten över havet och på utställningen om Elsa Beskow (åk dit och se den! pågår t o m 13/9).



För att ytterligare kröna vår bonusdag for vi ett par mil norrut på Tjörn, och hamnade i Pilane, där en lång rad internationella konstnärer under sommaren ställer ut fantasieggande skulpturer (t o m 4/10). Jag fastnade stenhårt för den spanske bokstavskonstnären Jaume Plensa och hans Kneeled shadow II (bilden).


Ja, tänk vad man hinner med på en sommar.
Tänk vad en semester går fort.


Tack för att du tog dig tid att läsa det här.

Nu är det sommar och semester. Men innan ledigheten får ensamt spelrum kan det sitta fint med en blick över axeln för att se vad som hänt de senaste månaderna. Det korta svaret är ”en hel massa och mycket kul”. Det något längre svaret är:

I januari fick jag ett mejl från Resumé. De undrade om jag under våren ville skriva krönikor i deras papperstidning. Det ville jag såklart. Särskilt när jag insåg att de andra att få tycka till var Ulrika Good, Nina Åkestam och Niclas Strandh (ett storstilat sällskap, med andra ord).

Sedan blev jag skräckslagen.

Jag anade att höstens debattartikel – där jag kritiserat forskarvärlden, reklambranschen och branschmedierna för att ha släppt igenom en undermålig reklamrapport – gjorde att jag fick frågan att vara med. Säkert i kombination med att jag jobbar som copywriter och driver en reklamblogg, två säkra tecken på att jag inte skulle ha någon helst problem att en gång i månaden levererar 2500 sådana till branschtidningen. Och gärna tycka någonting vasst och syrligt också. Du är som bäst när du är irriterad, hade någon kommenterat i samband med den där debattartikeln. Problemet – och anledningen till min skräckslagenhet – var att jag själv aldrig sett mig som någon bitsk åsiktsmaskin (det gör jag fortfarande inte). Och när jag tackade ja till uppdraget hade jag inte den blekaste aning om vad mina krönikor skulle komma att handla om. Jag hade nästan helt fria händer, och du som gjort någonting liknande vet säkert att det är bland det svåraste som finns. Men det fanns varken tid eller anledning att tveka. Jag började skriva.




Samtidigt hade den digitala stockholmsbyrån Daytona gjort smartdraget att instifta tävlingen Yet Another Blog Award. Den dubbla tanken var att belöna landets mest populära bloggar inom reklam, marknadsföring och webb, och i samma smäll skapa snack om den kommande föreläsningsdagen Daytona Sessions Vol. 2. En förvåningsblandad lycka bubblade fram när jag fattade att Please copy me fanns bland de nominerade. Under den närmaste månaden gjorde jag vad jag kunde för att uppmana dig som läser om att rösta i tävlingen. De andra nominerade bloggarna gjorde likadant, och det hela utvecklade sig till en böljande rösthistoria. Med en vecka kvar av omröstningen valde arrangören att – allt för spänningen! – dölja både ställningen och röstsiffror. Ovissheten var närmast total. Men när Daytona hörde av sig och önskade att jag skulle ta mig till Stockholm på föreläsningsdagen, anade jag att en pallplats var inom räckhåll. Det skulle bli ännu bättre än så. Med era röster såg ni läsare till att jag blev utsedd till Sveriges bästa blogg om marknadsföring. Och trots att jag är brutalt medveten om att man bör ta sådana tävlingar med en näve salt, var det hela ett erkännande; folk läser det jag skriver, uppmärksammar det jag gör, och tycker om det så pass mycket att de krånglar med att se till att jag får deras röst. Det är – på allvar – stort. Och det var det som gjorde mig innerligt glad med den där segern.




_{Sebastian Karlsson, Mattias Åkerberg, Johan Börjesson och Viktor Byhr i Rival-baren efter Daytona Sessions vol 2.}

Min vapendragare Johan Börjesson och jag hade kunnat välja en sämre dag att åka till Stockholm och lyckats vinna bloggpris. För efter högintressanta föreläsningar och prisutdelning väntade barhäng, Resumébaren och stor fest på DDB Stockholm. Dessutom hade Resumé samma dag publicerat min debutkrönika, där jag både sågade och hyllade den samlade reklambranschen. Det blev av många anledningar en lätt overklig dag, kväll och natt i den stockholmska reklamankdammen. Och att vi orkade upp till 06.10-tåget hem och stegade in på byrån redan vid halv tio nästa morgon är att betrakta som ett mirakel. Men kul hade vi. Och statyetten hade jag lyckats få med mig hem. Tur det.

(Jo, förresten och i parentes: när jag på det där morgontåget hem startade datorn, kollade mejlen från mina kollegor och vänner, och läste alla kommenterar på bloggen, då började jag nästan gråta av alla uppmuntrande ord. Det enda jag kan säga är TACK!)



Tre dagar senare publicerade Göteborg-Posten en artikel om en ung man – numera 27 – som lyckats få reklambyråjobb genom sin KY-utbildning. En dryg månad senare berättade Metro samma historia. De där kortreportagen hade ingenting med bloggsegern att göra, men ledde till många nyfikna mejl med frågor om mitt jobb och min utbildning. I efterhand har folk grattat till framgången och berättat att de läst om mig i tidningen. Det känns konstigt och kul (som förövrigt är en alldeles fantastisk kombination). Plötsligt blev det väl mycket kring mig, och alla som känner mig vet att jag inte är något vidare förtjust i det.

Däremot är jag stolt över att många hittat till bloggen, och att den verkar fortsätta att tilltala en bred publik - från hungriga reklamstudenter till många av landets bästa kreatörer. Och också människor utanför reklambranschen. Och svaret på den näst vanligaste frågan jag får är att strax över 500 människor besöker bloggen varje dag. Vissa tycker det är gôrmycket, andra säger ”det borde vara många fler”. Jag tycker det är fantastiskt att det varje dag kommer över 500 människor – där är du inräknad – för att kolla vad jag har att säga (och givetvis själva bidra till diskussionerna).

Den vanligaste frågan jag får är ingen fråga. Det är ett uppgivet ”jag fattar inte hur du hinner med.” Men det gör jag ju. Inte så mycket som jag skulle önska, men ändå. Jag försöker hitta tid att skriva på morgonen, på kvällen och – om när det känns nödvändigt – på natten. För det handlar ju om att välja att få tid till det. Det kommer jag att välja så länge det känns kul. Och det gör det fortfarande.



Guldägget är en stor grej. På Please copy me har tävlingen varit ett givet och återkommande ämne sedan dag ett. Redan för två år sedan ringde jag därför till Reklamförbundet och frågade om det var möjligt att få bloggrapportera från galan. Det blev tvärnej. Sedan dess har mycket hänt. Bloggare som spelar sina kort rätt blir plötsligt tagna på allvar. Till årets reklamhögtid blev jag inbjuden att rapportera från första bänk. Inte mycket att tveka på. Det blev Stockholm igen, en högintensiv fest, branschmingel på King och nya bekantskaper på Ester (tack för en solstrålande eftermiddagsfika på balkongen!).



Tillbaka till mina krönikor i Resumé. I efterhand är det intressant att konstatera att de alla kom att handla om den svenska reklambranschen. Om hur vi är, och hur jag önskade att vi vore mer. Som en hyllning och som ett rapp över ryggen. Jag är glad att krönikorna har väckt debatt – ett tecken på att de betyder någonting – och tacksam till alla som höjt sin röst bland kommentarer, i personliga möten och med blogginlägg. Jag vet att ni är många som har läst. Och jag är övertygad om att diskussionerna om hur vi kan bli en ännu bättre bransch och skapa ännu bättre kommunikation kommer att gå vidare – i våra branschmedier och på många andra platser, såväl digitala som analoga.

Please copy me går också vidare, mot nya mål och mot tre år i augusti. Då i ny skrud och på .se-adress. Också för mig ligger det mest spännande framför. Jag har massor kvar att bevisa, prestera och leverera. Jag gör mitt bästa varje dag, och kommer fortsätta att – tillsammans med dig – skapa en utvecklande blogg om det viktigaste i världen: reklam.

Och inte sällan tänker jag på orden som en vän och branschkollega nyligen sa: Mattias. Jag tror att du är någonting spännande på spåren. Det tror jag också.

***

Nu tar jag semester i ett knapp månad, och uppmanar dig att på allvar göra detsamma. Jag är tillbaka onsdagen den 12 augusti, då jag medverkar på Pecha Kucha på Park Lane i Göteborg. Jag kommer att prata om hur det känns att ha världens roligaste jobb. Jag hoppas att du kommer dit och lyssnar.
   
Tack för att du tog dig tid att läsa detta. Ha en oförskämt skön sommar!

***

MEST KOMMENTERAT PÅ PLEASE COPY ME
första halvåret 2009
- Probably årets bästa reklamfilm (hittills)
- 100 000 väntar på att Båtmässan ska öppna
- Kom, ta ett utdöende ord under dina vingar
- Donken snackar svengelska med föräldrarna
- Please copy me vann Yet Another Blog Award
- Alla Ute-bidragen 2009 - vem vinner då?
- McDonald's chockhöjer priserna
- Plötsligt känns alla andra ord fattiga
- Anna Qvennerstedt till kvinnliga kreatörer: Våga misslyckas och säga ja!

(Varför har jag skrivit det här? Förklaringen finns längst ner i inlägget.)

Reklambranschen är en snårig skog av plattityder och begrepp. Inte sällan krokar de ihop och får betyda lika samma sak. Vi vet helt enkelt inte själva skillnaden. Därför tänker jag nu och här försöka bena ut begreppen idé, koncept och manér. Jag tänker börja på ett närmast filosofiskt plan, för att senare landa i det superkonkreta (så häng kvar även om du till en början tycker att det är flummigt).



Vi börjar med det enklaste. Idén. Den är att jämföra med ett frö; den är ömtålig, outvecklad och ser inte mycket ut för världen. Men om idén är stark rymmer den en sjuhelvetes kraft.

Konceptet är det som växer ur idén, själva utvecklingen och växten. Från stammen växer stjälkar och blad; den långsiktiga, bärkraftiga idén blir till ett sammanhållet koncept i olika former, variationer och kanaler. (Den kan vara svårt att i praktiken skilja idén från konceptet. En tumregel är att konceptet är idén som slagit ut och växt sig större).

Manéret är sättet som fröväxten tar sig uttryck. Om blommorna blir röda eller gula, bladen hjärtformade eller krusiga. Det finns tusen sätt som det kan bli, men också manéret ska hålla ihop.

Det superkonkreta
Blev allt tydligare? Okej bra. Och för att göra det hela än mer klart tänker jag ta upp ett aktuellt exempel. Det är Coop, som de senaste veckorna och tillsammans med Forsman & Bodenfors lanserat en (delvis) ny idé och ur den låtit ett nytt koncept och manér växa fram. Här är den första filmen:



Utan att bergsäkert veta drar jag slutsatsen att fröet, växten och blommorna och bladen för Coopea borealis ser ut så här:

Idé
Att tydliggöra Coop som ett världsförbättrande företag med ekonomisk nytta för medlemmarna.

Koncept
Tillsammans går det.



Manér
Pastellfärgat tecknat a'la Jonas Odell med bulligt teckensnitt.


Har jag rätt - eller tokfel? Hjälpte det här ett ton eller inte ett jota?

***

Na ni na ni na na
The Advertising Concept Book - läs, köp

***




Därför har jag skrivit det här
De medier som bevakar reklambranschen svänger sig lika ofta som vi själva med dessa illa definierade begrepp. Helt nyligen blev det uppenbart i Dagens Media, och jag påtalade det på Twitter. Deras reporter Ola Eriksson bad mig då att reda ut skillnaden mellan koncept och manér. Det har jag försökt att göra här.  

Här kommer härlig helgläsning för dig som funderar på att utbilda dig till copywriter - eller vill läsa om min väg in i reklambranschen. På den vägen har givetvis den här bloggen spelat en viktig roll också.

Läs hela artikeln
Göteborgs-Posten: Han knep reklamjobbet
(i söndagens papperstidning är rubriken "Mattias knep reklamplatsen")

Hur fick du själv in foten i branschen? Genom utbildning, kontakter eller på ett bananskal?

***

Bilden är tagen i ljusgården hos oss på Valentin&Byhr. Kom gärna förbi på en kaffe om du är närheten.

Häromdagen gav jag dig de första 58 orden i min första gästkrönika i Resumé. Nu finns hela min förhoppning om reklambranschen att läsa – på webben eller i senaste papperstidningen.

Resumé: Varför är vi bara hälften så bra?

Kommentera mer än gärna krönikan – direkt på Resumé och här.

Läs också
Kontaktmannen: Diagnostisering av den förbittrade reklamarbetaren
Niclas Strandh: Allt är marknadskommunikation

I sällskap med Ulrika Good, Nina Åkestam och Niclas Strandh kommer jag att skriva gästkrönikor i Resumé en gång i månaden fram till sommaren. Ulrika och Nina har redan startat. Imorgon torsdag kommer min första krönika – i papperstidningen och på webben. Här är de första 58 orden:

Någonting är ruttet i den svenska reklambranschen. Du behöver bara dra upp huvudet ur sandlådan för att se det klart. Vi verkar ha gjort det till en vana att slänga skit och spy galla över det våra konkurrentbyråer åstadkommer. Vi väljer att döma framför att berömma. Och våra ord i debatter, kommentarer och krönikor luktar avundsjuka och missunnsamhet.

Läs alla orden imorgon. Ventilera sedan dina tankar på Resumé och här på Please copy me.

Läs också
Kontaktmannen: Diagnostisering av den förbittrade reklamarbetaren.

Yet Another Blog Award belönar Sveriges bästa bloggare inom marknadsföring, media och webbtrender. Please copy me är nominerad i den stenhårda klassen Marknadsföring. Och självklart är det du – och alla andra – som avgör vem som vinner. Nu har vallokalerna öppnat. Din röst kan bli fullständigt avgörande.



(Länken tar dig till röstningen på YABA. Klicka på "Till omröstningen". Det tar en minut att rösta.)

"All I know is there's something new this year
All I know is there's something new real near
I don't know much, there's something new coming near"
- Hello Saferide - 2008

Den här känslan har växt sig stark de senaste veckorna. Egentligen är det kanske fjantigt. Vad kan ett nytt år göra för skillnad? Men jag struntar i kanske fjantigt och väljer att tro på känslan. Den som säger att 2009 kommer att bli ett fantastiskt bra, spännande och omvälvande år. För det är vad jag tror. Och jag längtar dit.

Framför allt har jag högt ställda förväntningar på vad vi i den svenska reklambranschen kan skapa och förändra. Jag lovar att Please copy me ska vara en knuff i rätt riktning. Under 2009 blir det intervjuer med Jan Cederquist, Leon Nordin och Anna Qvennerstedt. Och förnyat utseende och ny webbadress. Och mer debatt. Fler värdefulla tips. Och mer inspiration.

Gott nytt år - vi ses där!

Läs också
Please copy me: Goda nya år med yoghurt
Kontaktmannen: Det ser ljust ut


Vad tror du om 2009?

Resumé uppmärksammar bloggare i reklambranschen. Nu sveper rampljuset över Please copy me.



Har du hittat hit från Resumé? Kul. Och hej! Den här bloggen har funnits sedan augusti 2006 och innehåller närmare 500 inlägg om den svåra konsten att skapa och skriva fantastisk reklam.

Har du en minut? Läs vad Gud säger om att börja meningar med Och.

Har du tio? Bli reklamförälskad över vad Anna Qvennerstedt och Johan Holmström skriver i Nya ord till salu.

Har du en timme? Gött. Dyk in i intervjuerna med branschprofilerna Filip Nilsson, Göran Åkestam och Björn Schumacher. Toppa med att läsa om Ing-Britt från Lidköping.

I torsdags (20 november) skrev jag en debattartikel om rapporten "Reklamen är livsviktig". Resumé publicerade en förkortad version av debattartikeln; här på Please copy me gick det fint att läsa den längre versionen. Nu har Magnus Mörck, docent vid Centrum för konsumtionsvetenskap vid Handelshögskolan i Göteborg och en av forskarna bakom rapporten, valt att bemöta kritiken. Vän av ordning vet att jag heter Åkerberg. Men haka inte upp dig på den detaljen nu.

Syftet var att undersöka hur reklamen skulle kunna bidra till samhällsutvecklingen – sett utifrån reklammakarna. Vad skulle de själva kunna berätta om detta? I Malmstensalen på Handels i juni förra året, inför en publik på 300 berättade åtta byråer. Ett initiativ som kom till stånd genom ett samarbete mellan ADA och Centrum för konsumtionsvetenskap. Att det var fullsatt visar på intresset från publiken. Bemöttes presentationerna med raka ovationer? Nej. Moderatorn var en erfaren branchperson, AnnKi Bryhn Jansson, som vid flera tillfällen ställde kritiska frågor, särskilt kring genus och hur kvinnor varit företrädda vid presentationer.

Mattias Åkerblom tycker att vi är okritiska, men vi har tex. återgivit ett längre avsnitt från den troligen mest elaka text som skrivits på svenska: Alvesson och Köpings sarkastiska synpunkter i boken ”Känslan som ledstjärna” på varför reklammakare måste vara män, aldrig kvinnor, för att kunna ”dansa med kunderna”. Sant eller falskt? Alvesson är en av Sveriges främsta företagsekonomer och han skapade trend just med den boken, med analyser av olika scener i reklamvärlden som bygger direkt på observationer.

Hur är det forskning? Ja, det handlar om att jobba med subjektiva tolkningar. Är de vältänkta så kan man välja att sätta tilltro till dem, annars är det bara att avfärda. Vi tycker verkligen olika på den här punkten och anledningen är att Mattias Åkerblom inte kan viktiga saker om vad forskning handlar om. Forskare är som alla andra och om en reklamare hänvisar till sin yrkeskompetens om reklamen, så hänvisar forskaren till data och tolkning. Vi har tittat på de berättelser som några inbjudna reklamare valt att återge i ett givet sammanhang. Vem har sagt annat än att det är just en idealbild och en önskesituation. Det var utgångspunkten, medan Mattias tror att syftet varit något annat.

Därför kan man heller inte misstänkliggöra oss för fjäskforskning. Det otydliga resultatet speglar branschens självförståelse, men också att reklamare tycker olika. Vissa tog upp etiska frågor i relation till utsatta människor, andra ville berätta om något nytt, ett arbetssätt som inte provats tidigare. Vad är det givande i rapporten? Ja, det blir inget Mattias Åkerblom kan eller vill svara på.

Han vill ha en enkel slutsats, men här ligger det viktiga i beskrivningarna av de tre fallen som presenteras. Syftet var, att efter ha tagit del av reklammakarnas redogörelser, jämföra med några vetenskapliga texter och se vad de kunde säga.

En i hög grad subjektiv tolkning, självklart. Men Mattias tror visst inte på sånt - att försöka reflektera. Men det kan finnas andra som kan hitta något i en reflektion över vad som produceras i reklamexempel. Tyvärr har han fastnat i ett gammaldags tänkande där forskning är något helt annat än resultatet av människors tänkande i kombination med reflektion och analys.

Jag har läst fem års Resuméåsikter om reklamen som jag ofta funnit träffsäkert och bra uttryckta. Men vem vill någonsin tänka lite längre och fundera lite till? Det var syftet med reklamrapporten. Är den vetenskaplig? Ja, i vissa avseenden håller den en bra standard, om man ser till de tre casen, i övrigt får den ses som en populärvetenskaplig text. Den ville vara lättillgänglig och om det finns vilseledande faktafel så byter vi ut dom bitarna, så många är det inte. Tack för ditt inlägg Mattias!

Avslutningsvis några kommentarer om första sidan av rapporten. Det korta svaret om reklamens syfte, nämligen Viggo Cavlings påstående att stereotyperna ska stryka medhårs – som när man låter en kvinna representera en tvättmedelskonsument eller stoppar män i den stora bilen. I vår rapport har vi skrivit om några fall som skulle ge utrymme till funderingar istället. Kan Mattias Åkerblom se skillnaden? Och vad menar egentligen Viggo med sitt drastiska uttalande?

Magnus Mörck, docent CFK

***

Resumé publicerade en förkortad version av repliken från Magnus Mörck 27/11.

En förkortad version av den här texten är i dag torsdag publicerad på Andras åsikter i Resumé (papperstidningen). Här är den mer utförliga varianten:


_{Goss kampanj för Langley Travel.}

Sedan 2006 har tre forskare vid Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet undersökt vad reklamen kan göra för att förbättra samhället. Nu presenterar de sina slutsatser i rapporten ”Reklamen är livsviktig”. För att nå dessa slutsatser har de samtalat med representanter för Göteborgs största reklambyråer och låtit dem presentera åtta ”samhällsförbättrande” kampanjer. I rapporten har de sedan närstuderat tre av dessa.

Så långt är allt frid och fröjd. Som reklambransch bör vi uppmuntra varje försök att vetenskapligt granska resultatet av vårt arbete. Rätt genomförd kan den vetenskapliga forskningen landa i slutsatser som öppnar våra ögon och gör att vi kan göra ett ännu bättre jobb för våra kunder och kunders kunder.


_{Shouts kampanj för Stockholms stadsmission.}

Med beundrande ögon
Problemet är att rapporten har flera allvarliga brister. Den mest allvarliga är den okritiska inställningen. Redan på förhand verkar forskarna ha bestämt sig för att ”reklamen är livsviktig” och kan förbättra samhället. Sida efter sida stryker de reklambranschen medhårs och betraktar den med närmast beundrande ögon. Kan det bero på att Sven-Olof Bodenfors, grundare av Forsman & Bodenfors, och AnnKi Bryhn Jansson, före detta planner på Forsman & Bodenfors, haft betydande roller i projektet? På den webbplats där rapporten presenteras gör man klart att AnnKi ”ville bidra till projektet bland annat av egoistiska och personliga skäl” [källa]. Den okritiska inställningen i kombination med reklambranschens alltför uppenbara egenintresse sänker rapportens trovärdighet. Tyvärr. Dessutom har rapporten:

• En otydlig frågeställning
I rapportens inledning gör forskarna klart att projektet gått ut på ”ta reda på vad reklamen kan göra för att förbättra samhället”. Är det tydligt? Nej. Jag saknar en förklaring som avgränsar begreppet. För vad menas med att förbättra? Hur är det tänkt att mätas? Och ur vilket perspektiv snackar vi – i fråga om genus, etnicitet eller i största allmänhet ”förbättrande”? En tydlig och väl avgränsad frågeställning är grunden för en vetenskaplig rapport. Den saknas här.

• Inget svar på frågeställningen
Eftersom frågeställningen är otydligt definierad verkar forskarna ha svårt att ge ett entydigt och trovärdigt svar på forskningsfrågan. Istället blir slutsatserna svävande: ”... Den Kreativa revolutionen är fortfarande vid liv. Med nya medier och klassisk formuleringsglädje försöker dagens reklamare göra sig hörda. Samtidigt som reklamen är ifrågasatt erbjuder den också i sina ljusa stunder träffande och komprimerade framställningar av viktiga samhällsfrågor. När politikern har sitt tunga språk och konstnären odlar sofistikerade och inåtvända uttryck kan reklamen i inspirerade ögonblick sätta fingret tydligare mitt i ögat på betraktaren.” Så reklam är bra – i sina ljusa stunder? Och vad menas med att sätta fingret i ögat på betraktaren? Här blir tolkningsmöjligheterna på tok för många.

• Ett subjektivt och okritiskt urval
Från de åtta ”samhällsförbättrande” kampanjer som reklambyråerna presenterade har forskarna valt ut tre kampanjer som de sedan har studerat närmare. I första steget valde byråerna, utan forskarnas kontroll, ut kampanjer till undersökningen. I ett andra steg har forskarna, av skäl de inte redovisar, valt ut tre kampanjer (Langley Travel, Goss; Stockholms stadsmission, Shout; och Tele2, Forsman & Bodenfors). Forskarna har med andra ord saknat kontroll över urvalet och har därifrån senare plockat tre kampanjer som man anser vara ”representativa”. På vilka grunder, mot vilken frågeställning och efter vilken definition?

• Flera ogrundade påståenden
Här och var i rapporten finns påståenden och tyckanden som saknar källhänvisning. Bland annat höjer forskarna reklambyrån Goss och deras Langley Travel-kampanj till skyarna med orden: ”Goss kommer nära drömmen om den perfekta reklamen, att kunna dra till sig uppmärksamhet genom att erbjuda något nytt och upphetsande”. Missförstå mig rätt: det är inte kampanjerna i rapporten som jag reagerar emot. Det är sättet på vilket forskarna säger sig bedriva forskning när det egentligen handlar om tyckande.

Och i den avslutande diskussionen om män och kvinnor i reklamen blir det ordentligt förvirrat. Forskarna hävdar att modereklam sällan belönas i branschens tävlingar, och ser modebloggarna som en revolt mot detta. De skriver: ”Men bara två år senare ser vi en ny utveckling i modebloggarna där unga flickor tillverkar texter och reklam efter de behov som inte tillfredsställts i traditionella media.” Utan att ge mig in i diskussionen om modebloggarna och deras roll som reklamskapare: detta är ett bergsäkert påstående utan angiven källa. Det är inte okej i en rapport som utger sig för att vara vetenskaplig.


_{Forsman & Bodenfors kampanj för Tele2 - Small Bill.}

Efterlyser större intresse
Mot bakgrund av dessa uppenbara brister är det förvånade att ingen, varken inom reklambranschen eller bevakande medier, har skrivit ett enda kritiskt ord om rapporten. Resumé – vakna! Dagens Media – vakna! Reklamförbundet – har ni läst? För samtidigt som vi självfallet bör uppmuntra forskning om reklam, bör vi visa ett större intresse för att den görs på riktiga grunder och med ett genomtänkt urval. Forskarna behöver i det här fallet göra sin hemläxa. Och vi som reklambransch behöver förenkla för forskarvärlden att förstå vad vi gör, hur vi tänker och vad vi vill. För ett är säkert: många som jobbar med reklam vill vara med och påverka samhället i en positiv riktning. Och gör det redan i dag. Det får gärna bevisas med vetenskap. Men det måste ske på ett trovärdigt sätt.




Mattias Åkerberg
copywriter, Valentin&Byhr
bloggare, Please copy me

Rapporten finns att läsa på reklamenarlivsviktig.adasweden.se

Mitt tips: Läs rapporten (den är 25 sidor kort).
Sedan: Vad tycker du? Kommentera gärna.

***

Läs också
Kontaktmannen: Reklamforskning faller platt?
ADA: Debatt om Reklam är livsviktig, där man skriver "Vi har fått mycket respons på rapporten, här är ett par kritiska röster: Please copy me & Kontaktmannen, och är en lite snällare: blogg.miami.se"

Mer
27/11: Göteborgs Fria Tidning publicerade debattartikeln i sin helhet.

_{Ulf i svart och Peter i rött. Tillsammans var de reklambyrån Vardag.}

Nina Åkestam, planner på reklambyrån Garbergs, förmedlar tipset att "Spara på den reklam som var anledningen till att du valde det här yrket." Det är ett strålande tips. Jag har sparat en tidningsartikel.

Först
Allt började med CAP & Design 10/2002. På framsidan: en glad man i glasögon, yvigt hår och skeva framtänder. Inuti: berättelsen om Peter Viksten, som tröttnade på att jobba med Nike, lämnade Mother, KesselsKramer och Wieden+Kennedy bakom sig för att flytta hem till Umeå och jobba med kunder som han verkligen ville hjälpa – och kunde stå för. Han ringde sin barndomskompis Ulf Brännström, och frågade om de skulle starta en reklambyrå tillsammans. Ulf hade exakt noll erfarenhet av att jobba med reklam. Hela dagarna svarade han istället på kundernas frågor på Vattenfall och spelade elitinnebandy i IBK Dalen. ”Du kör copy så kör jag design”, sa Peter till Ulf. De två blev reklambyrån Vardag. De hittade ett vindsvåningskontor på Sveagatan och formulerade sin affärsidé: En schysst byrå för schyssta kunder.

Sedan
Den där artikeln, den där berättelsen och den där inställningen gjorde mig svag i hela kroppen. Det tog närmare ett år innan jag hade hämtat mig. Då lyfte jag luren och ringde till Peter.
- Får jag praktisera hos er?
- Klart du får.

Då
Jag slog en kullerbytta och tog planet upp till Umeå. Jag landade i något slags himmelrike på den där vindsvåningen. Väggarna var täckta med byråns senaste kampanjer, och bokhyllorna sprängfyllda med Peters dignande samling av reklam, grafisk design, fotografi, konst och annat-allt-möjligt. Peter var redan på plats den där första dagen, och snart släntrade Ulf in. ”Nämen, tjena”, hälsade han och tog på sig innetofflorna. ”Jag fixar kaffe”, fortsatte han på väg bort mot kokvrån. Det var lätt att känna sig hemma. I två månader lyssnade vi på The Surpremes, spelade tv-spel och pratade reklam uppblandat med en hejdlöst massa strunt. Ibland var det kundmöten (på listan fanns bland andra Frasses hamburgare, Umeå Lokaltrafik och Personalvetarna), men mycket oftare var det spånstund, skrovmålslunch eller spontan eftermiddagsfika. Och alltid förbaskat roligt.

Note-to-self
I backspegeln är det lite ironiskt att den första copywriter jag mötte och tog råd från inte var någon skolad och erfaren sådan. Men Ulf såg å andra sidan reklamen med friska ögonen, struntade i prestige och skrev därför väldigt pang-på och oreklamigt. Det försöker jag också göra.

Och Peter lärde mig att närstudera typografi, förstå värdet av ett koncept och hur jag skulle vikta elementen i annonsen. Han öppnade mina ögon för Marcel Duchamp, Jean-Michel Basquiat och Fluxus-rörelsen. Och han gav mig ett gott råd: "Se till att skaffa dig böcker som inspirerar dig. Köp de du vill ha, trots att du knappt har råd." Resultatet är en redan knökad bokhylla.

Där någonstans, på den där vinden, började allt för mig. Vart det fortsätter och slutar ska bli spännande att följa.

Vad fick dig att vilja jobba med reklam?

Vill du läsa artikeln om Vardag? För pekdonet över länken och tryck till: Länken.

_{Neeej!
Just när jag skrivit klart det här får jag reda på att Vardag har ansökt om konkurs. Det isar till i hjärtat, men det blir varmt igen när jag ringer Peter, får veta omständigheterna och hör att han snart är på banan igen. Vardag blev sju år. Lycka till i det nya, Peter!}

Milano är himlen för den som går igång på mode, design, kaffe, fotboll och riktigt god mat. Häromveckan var jag där – uppe bland molnen. Nu har jag kommit ner och vill berätta för dig om vad det var.




Milano är en mäktig stad. Det ser jättekyrkan Duomo di Milano, shoppingarkaden Galleria Vittorio Emanuele II och stadens oräkneliga kyrkor och vackra byggnader till. Här hittar du också det berömda operahuset La Scala med 1800 sittplatser. Se till att en kväll lägga beslag på en av dem när du är i Milano. Och se till att låta fötterna jobba på dagarna - staden serverar gröna parker, mysiga gränder, vidsträckta torg och ett myller av mat- och kaffeställen.




Obikà är någonting så ovanligt som en mozzarellabar. Här kan du äta enkel italiensk mat – alltid serverat med vattenbufflarnas vita guld. Det är trendigt och mycket trevligt. I Milano hittar du restaurangen på Via Mercato 28 kring konstkvarteren i stadsdelen Brera. Obikà finns också i Rom och i London.
www.obika.it/en





För den som har stor plånbok och shopping i blicken finns Den gyllene triangeln. Det är tre smala gränder (Via Montenapoleone, Via Sant'Andrea och Via Della Spiga) med de elegantaste butiker som Prada, Gucci, Juicy Couture, Dolce & Gabbana, Louis Vuitton, Versace har kunnat skapa. Det blir mycket har-inte-ens-råd-att-titta-shopping i fönster och i affärer. Men här finns också en konceptbutik för det spanska skomärket Camper – med humana priser och spännande design. Spanske designern Jaime Hayón har fått fria händer. Resultatet finns på Via Montenapoleone eller här.
www.camper.com





På Via San Raffaele har barfolket flyttat ut på gatan. Utanför Straf – som också är hotell och restaurang – hänger unga designvurmare från halva världen. Här blandas klassisk italiensk design med minimalistiska stråk. Hela rubbet går i svart och rött och grå cement.
www.straf.it





De Padova är det italienska design- och inredningsföretaget som gjort sig ett namn internationellt – och hämtat inspiration från det skandinaviska. På Corso Venezia 14 har man ett helt hus, med showroom i plan ett och två. Här hittar du bland annat stolen Stick (bilden) och klädhängaren Rokumaru.
www.depadova.it





Glass är gigantiskt i Italien. Och den godaste glassen hittar du på Grom. Inga ord räcker till. Du behöver bara veta att adressen är Via Santa Margherita 16.
www.grom.it





Italien har genom åren bjudit världen på två sorters bilar: de sportiga och de småttiga. Till de senare hör Fiat 500, den klassiska retrobilen som nu lanseras på nytt. Det är slående hur 1) små, 2) smidiga och 3) snygga de där färgglada rackarna är. De kör och står parkerade lite här och var i Milano, och fick mig jämt att stanna upp, le och plocka fram kameran (resultatet ser du på bilden här ovanför).
www.fiat500.com

***

Och nej, Please copy me kommer inte att bli en blogg om varken mode, design, glass eller bilar. Ibland är det bara skönt med inspiration från andra håll än från reklamen. Kanske har allt det här ingenting med reklamtexter att göra. Men förmodligen är det precis tvärtom.

***

Har du varit i Milano? Vad såg du som fångade ditt intresse?

Jag vet. Och jag inser att jag aldrig riktigt presenterat mig ordentligt. Jag gillar inte att prata om mig själv. Ändå tänkte jag göra det nu.

Jag heter Mattias Åkerberg, är 25 år och arbetar som copywriter på Valentin&Byhr på Vallgatan i Göteborg. (Äsch, det där vet de flesta redan). Det jobb jag har är mitt första i reklambranschen, och jag är tacksam mot de människor som vågat satsa sina pengar, sin tid och sitt tålamod på en gröngöling som mig. Idag arbetar jag med kunder som Skanska, Volvo Lastvagnar, Handelshögskolan, Chalmers, Business Region Göteborg och Världskulturmuseet.

Fem år av så kallade eftergymnasiala studier har tagit mig hit. Först läste jag medie- och kommunikationsvetenskap (MKV) vid Högskolan i Jönköping. Det blev nog slags teoretiskt grund. Jag började långsamt inse att jag vill syssla med reklam. Jag skrev uppsatser om varumärken, webbinteraktion och produktdesign. Jag praktiserade två månader på reklambyrån Vardag i Umeå. Och jag hade en av landets bästa lärare i Photoshop. Men undan för undan tröttnade jag på den akademiska världen, tog min examen och flyttade hem till Göteborg. Jag var på intervju på Forsman & Bodenfors - som ateljéassistent. Jag fick inte jobbet.

Och jag minns att jag ringde till några av stadens reklambyråer, däribland Hundra och Trigger och Goss. "Jag vill jobba hos er - för en löjligt låg lön." Överallt blev svaret nej. Att bli antagen till Reklam & marknadsföring på KY-Akademien skulle komma att bli min väg in i branschen. Om högskolan var den teoretiska grunden var reklamutbildningen den praktiska toppen. Där lärde jag mig vad reklam handlar om. Och att det kan vara lika roligt som fruktansvärt plågsamt att skapa den. Hösten 2006 fick jag praktisera som copywriter på Valentin&Byhr. Där föddes tanken på att skriva en blogg om att skriva reklam.

Jag har aldrig velat skriva en blogg. Ändå gör jag det. En blogg för mig är ett ögonblicksverk - hastigt formulerad, omedelbart bortglömd. Därför vill jag inte att Please copy me ska vara en blogg, utan hellre och bara ett sätt för mig att publicera det jag skriver. Det bästa med en blogg är att också du och många andra får komma till tals.
En analys av mina texter ger vid handen att jag är idealist - en sådan människa som "mår som allra bäst när han får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas".

Jag ogillar att stå i centrum och att prata inför folk. Men jag gillar när jag klarar det. Jag är gärna ensam, men är inte folkskygg. Jag har lätt för att brinna, men tyvärr lika lätt för att svalna. Jag har aldrig varit full. Och har jag har aldrig snusat eller rökt. Däremot har jag varit i Kapstaden. Och jag kallar mig kristen, men är långt ifrån tvärsäker. Jag gillar människor, och tror att vi kan och vill göra fantastisk reklam. Det är därför jag vill jobba i den här branschen. Jag skriver här för att bli bättre. Om det också kan göra att du utvecklas en tum eller meter är det värt varenda timme jag lägger ner på att skriva. Tack för uppmärksamheten.

Please copy me gillar sina läsare. Därför har jag nu lottat ut en skön bok om copywriting bland de 150 av er som blivit medlemmar i Please copy me-gruppen på Facebook. Den glade vinnaren heter Gustav Öquist. Han kommer om ett par dagar att kunna läsa vad Andy Maslen har att säga om reklamtexter i Write to sell - the ultimate guide to great copywriting. Gratulerar!

Gustav Öquist är för övrigt mannen bakom LIX-räknaren, som är ett fingervisande verktyg i arbetet med att skriva texter som folk förstår (eller inte fattar ett ord av). Testa LIX-räknaren här.

Läs mer
Please copy me: Ett himmelrike för alla med penna