Flyttgubbarna har slitit som djur hela dagen med att flytta inlägg, bilder och kommentarer härifrån till www.pleasecopyme.se. Nu finns allt på plats på den nya adressen, vi har ätit flyttpizza och jag har omsorgsfullt plockat ut konsonanterna och vokaler ur lådorna. Det kommer att eka tomt här, för det är på www.pleasecopyme.se som festen fortsätter! Se till att hitta dit fort, och säg till alla du känner (ja, ALLA) att Please copy me har flyttat.

Det nya rss-flödet hittar du på www.pleasecopyme.se/feed

Vi ses på www.pleasecopyme.se!

(Det går inte längre att kommentera här. Däremot går det alldeles ypperligt fint att surfa på Please copy me i mobilen.)

(Okej, det här inlägget handlar varken om reklam eller om reklamtexter. Det handlar om min sommar. Bara så att du vet.)

Tänk vad man hinner med på en sommar.
Tänk vad en semester går fort.

De senaste veckorna har jag seriöst intresserat mig för ledighet och lättja. Inte fel alls skulle det visa sig. Jag har flytt mina vältrampade kvarter här i Göteborg och gett mig ut för att utforska andra hörn och kanter. Jag hamnade i Italien, Stockholm, Malmö och Köpenhamn. Och i Göteborg igen. Kolla här:

ITALIEN



Tillsammans med Evelina, Johan, Maria, Frida, Caroline och Mattias har jag rest längs autostrador i norra Italien, sett löjligt vackra landskap, njutit av det italienska köket, lapat sol och badat medelhav. Venedig var en höjdare som du och alla andra också borde uppleva; det är svårt att inte bli både imponerad och fascinerad. Gardasjön och Milano spelade definitivt i samma division. Det här var en tripp att leva på. Men som alltid: det som händer i Italien, stannar i Italien.








STOCKHOLM
Jag är lite kär i Stockholm. Under fem intensiva, kvalmiga dagar i juli ägnade jag mig åt lite hederligt vänsterprassel.



Allsång på Skansen bjöd på strålande kvällssol, regnbågsfärgade artister och en magisk utsikt ner mot Gröna Lund, Riddarfjärden och ut över Södermalm. Kort och gott: en folkfest som går utanpå det mesta (alla borde uppleva Allsången på plats!). Just den här ljumma tisdagskvällen kom 18 000 (!) betalande för att sjunga om Fia Jansson och se Timo Räisänen och Miss Li.




Mer: Daniel Vaccino, copywriter på Ester, bevisade att köttbullarna på Tranan är stans godaste. Min vapendragare Johan såg till att jag fick se, bada och äta en bit sommarparadis i Furusund (där också Astrid Lindgren, August Strindberg och Evert "Vals i Furusund" Taube har bott om somrarna). Vidare träffade jag Eric Lindesvärd, numera copywriter på Workshop, och pratade om hjältar och skitstövlar i reklambranschen; Josefine Thronell, frilansande copywriter, och konstaterade tillsammans helt enkelt hur svårt det är att få in en fot på landets reklambyråer; och Karin Ernerot, creative director och initiativtagare till She Creatives, och pratade om kraften i sociala medier (och såg Stockholm Pride-tåget virvla förbi längs Kungsgatan).



Ännu mer: Daniel Vaccino, Nicolina Söderlind, Peter Björklund, Måns Jacobsson Hosk och Jonas Kleerup agerade under en sent-kommer-att-glömma-kväll mina ciceroner i det stockholmska klubblivet. Efter lådrödvin på Galleri Jonas Kleerup blev det hajpade bakfickan Kåken.





Där var det ordentligt fullt och festligt; Christian Olsson från Fibes, Oh Fibes spelade plattor. Efter sistabeställningen virvlade vi vidare och befann oss, plötsligt och med nyckelpersoner i sällskapet, i Gubbrummet på Spy Bar - huvudstadens kanske mest svårintagliga rum. The toppen var nådd. The botten var nådd. (Tack alla skyldiga för en helkul kväll!)



Tillsammans med min Evelina besökte jag IKEA på Liljevalchs (sevärd, men okritisk utställning, pågår t o m 30/8!), och Söderflanerade i timmar (Papercut på Krukmakargatan är lätt bästa dvd-tidning-musik-bok-handeln, Judits på Hornsgatan lätt finaste second-handen).

Förresten: Ska du snart besöka Stockholm? Har du en iPhone? Allt du behöver är applikationerna DN På Stan och Res i Sthlm.


MALMÖ/KÖPENHAMN
Om du vill uppleva en svensk stad som är mer på tårna än Malmö får du leta länge. Evelina och jag tog E20 raka vägen till Skånes huvudstad. Vi frågade Karin Ericson, copywriter och Nöjesguiden-redaktör, om hon hade några Malmö-tips. Och OM hon hade!



På vackra Malmö konsthall - med utmärkta café-restaurangen Smak - såg vi Sonic Youth-utställningen (konstig, kul och lite svårtillgänglig, pågår t o m 20/9). På Form/Design Center besökte vi utställningen Designfenomen på stan (pågår t o m 13/9) och hängde lääänge i tidskriftkaféet.





På kvällen: strandpromenad längs världens vackraste Västra Hamnen (måste bara upplevas - helst i kvällsol!) och het middag på Carib Kreol vid Möllevångstorget.

Det bästa med Malmö - menar vissa - är Köpenhamn. Själv ser jag de två som ett vackert par. Vi tog tåget över bron (att ta bilen har tydligen blivit hutlöst mycket dyrare) och klev av i Ørestad. Här växer det ordentligt. Butiker, bostadshus, kontorshus skjuter upp ur marken. Arkitekturen är spännande, vågad och lekfull. Härifrån går den förarlösa Copenhagen Metro raka vägen till Kongens Nytorv.



Att komma till Köpenhamn är att komma till en sann storstad. Jag drabbas alltid av samma bubblande känsla. Vi promenerade genom staden, över till Nørrebro och den pågående Copenhagen Fashion Week. Där träffade vi Mai-Li, Oscar och Karin från Mutewatch, som gav oss en förhandstitt på deras kommande produkt (läs mycket mer här). Tillsammans gick vi på modevisningen för det norska ekologiska varumärket FIN. Evelina och jag såg också till att äta fantastiskt gott när vi var i Köpenhamn; på Vesterbro hittade vi Lêlê Nhà Hàng och Sticks'n'sushi (tack för tipsen, Malin!).



Dessutom: ta en guidad kanaltur när du är i Köpenhamn; den visar upp operahuset, Rosenborgs slott, Den Lilla sjöjungfrun, Christianshavn och Kungliga teatern.


GÖTEBORG/TJÖRN



Att ta ledigt måndagen som annars skulle varit första dagen tillbaka på jobbet är ett rutinerat drag. Istället blev det utflykt till Botaniska trädgården med tillhörande paviljongsfika, och så in i bilen och vidare till Skärhamn. Här ligger Nordiska Akvarellmuseet. Vi kollade på utsikten över havet och på utställningen om Elsa Beskow (åk dit och se den! pågår t o m 13/9).



För att ytterligare kröna vår bonusdag for vi ett par mil norrut på Tjörn, och hamnade i Pilane, där en lång rad internationella konstnärer under sommaren ställer ut fantasieggande skulpturer (t o m 4/10). Jag fastnade stenhårt för den spanske bokstavskonstnären Jaume Plensa och hans Kneeled shadow II (bilden).


Ja, tänk vad man hinner med på en sommar.
Tänk vad en semester går fort.


Tack för att du tog dig tid att läsa det här.

Nu är det sommar och semester. Men innan ledigheten får ensamt spelrum kan det sitta fint med en blick över axeln för att se vad som hänt de senaste månaderna. Det korta svaret är ”en hel massa och mycket kul”. Det något längre svaret är:

I januari fick jag ett mejl från Resumé. De undrade om jag under våren ville skriva krönikor i deras papperstidning. Det ville jag såklart. Särskilt när jag insåg att de andra att få tycka till var Ulrika Good, Nina Åkestam och Niclas Strandh (ett storstilat sällskap, med andra ord).

Sedan blev jag skräckslagen.

Jag anade att höstens debattartikel – där jag kritiserat forskarvärlden, reklambranschen och branschmedierna för att ha släppt igenom en undermålig reklamrapport – gjorde att jag fick frågan att vara med. Säkert i kombination med att jag jobbar som copywriter och driver en reklamblogg, två säkra tecken på att jag inte skulle ha någon helst problem att en gång i månaden levererar 2500 sådana till branschtidningen. Och gärna tycka någonting vasst och syrligt också. Du är som bäst när du är irriterad, hade någon kommenterat i samband med den där debattartikeln. Problemet – och anledningen till min skräckslagenhet – var att jag själv aldrig sett mig som någon bitsk åsiktsmaskin (det gör jag fortfarande inte). Och när jag tackade ja till uppdraget hade jag inte den blekaste aning om vad mina krönikor skulle komma att handla om. Jag hade nästan helt fria händer, och du som gjort någonting liknande vet säkert att det är bland det svåraste som finns. Men det fanns varken tid eller anledning att tveka. Jag började skriva.




Samtidigt hade den digitala stockholmsbyrån Daytona gjort smartdraget att instifta tävlingen Yet Another Blog Award. Den dubbla tanken var att belöna landets mest populära bloggar inom reklam, marknadsföring och webb, och i samma smäll skapa snack om den kommande föreläsningsdagen Daytona Sessions Vol. 2. En förvåningsblandad lycka bubblade fram när jag fattade att Please copy me fanns bland de nominerade. Under den närmaste månaden gjorde jag vad jag kunde för att uppmana dig som läser om att rösta i tävlingen. De andra nominerade bloggarna gjorde likadant, och det hela utvecklade sig till en böljande rösthistoria. Med en vecka kvar av omröstningen valde arrangören att – allt för spänningen! – dölja både ställningen och röstsiffror. Ovissheten var närmast total. Men när Daytona hörde av sig och önskade att jag skulle ta mig till Stockholm på föreläsningsdagen, anade jag att en pallplats var inom räckhåll. Det skulle bli ännu bättre än så. Med era röster såg ni läsare till att jag blev utsedd till Sveriges bästa blogg om marknadsföring. Och trots att jag är brutalt medveten om att man bör ta sådana tävlingar med en näve salt, var det hela ett erkännande; folk läser det jag skriver, uppmärksammar det jag gör, och tycker om det så pass mycket att de krånglar med att se till att jag får deras röst. Det är – på allvar – stort. Och det var det som gjorde mig innerligt glad med den där segern.




_{Sebastian Karlsson, Mattias Åkerberg, Johan Börjesson och Viktor Byhr i Rival-baren efter Daytona Sessions vol 2.}

Min vapendragare Johan Börjesson och jag hade kunnat välja en sämre dag att åka till Stockholm och lyckats vinna bloggpris. För efter högintressanta föreläsningar och prisutdelning väntade barhäng, Resumébaren och stor fest på DDB Stockholm. Dessutom hade Resumé samma dag publicerat min debutkrönika, där jag både sågade och hyllade den samlade reklambranschen. Det blev av många anledningar en lätt overklig dag, kväll och natt i den stockholmska reklamankdammen. Och att vi orkade upp till 06.10-tåget hem och stegade in på byrån redan vid halv tio nästa morgon är att betrakta som ett mirakel. Men kul hade vi. Och statyetten hade jag lyckats få med mig hem. Tur det.

(Jo, förresten och i parentes: när jag på det där morgontåget hem startade datorn, kollade mejlen från mina kollegor och vänner, och läste alla kommenterar på bloggen, då började jag nästan gråta av alla uppmuntrande ord. Det enda jag kan säga är TACK!)



Tre dagar senare publicerade Göteborg-Posten en artikel om en ung man – numera 27 – som lyckats få reklambyråjobb genom sin KY-utbildning. En dryg månad senare berättade Metro samma historia. De där kortreportagen hade ingenting med bloggsegern att göra, men ledde till många nyfikna mejl med frågor om mitt jobb och min utbildning. I efterhand har folk grattat till framgången och berättat att de läst om mig i tidningen. Det känns konstigt och kul (som förövrigt är en alldeles fantastisk kombination). Plötsligt blev det väl mycket kring mig, och alla som känner mig vet att jag inte är något vidare förtjust i det.

Däremot är jag stolt över att många hittat till bloggen, och att den verkar fortsätta att tilltala en bred publik - från hungriga reklamstudenter till många av landets bästa kreatörer. Och också människor utanför reklambranschen. Och svaret på den näst vanligaste frågan jag får är att strax över 500 människor besöker bloggen varje dag. Vissa tycker det är gôrmycket, andra säger ”det borde vara många fler”. Jag tycker det är fantastiskt att det varje dag kommer över 500 människor – där är du inräknad – för att kolla vad jag har att säga (och givetvis själva bidra till diskussionerna).

Den vanligaste frågan jag får är ingen fråga. Det är ett uppgivet ”jag fattar inte hur du hinner med.” Men det gör jag ju. Inte så mycket som jag skulle önska, men ändå. Jag försöker hitta tid att skriva på morgonen, på kvällen och – om när det känns nödvändigt – på natten. För det handlar ju om att välja att få tid till det. Det kommer jag att välja så länge det känns kul. Och det gör det fortfarande.



Guldägget är en stor grej. På Please copy me har tävlingen varit ett givet och återkommande ämne sedan dag ett. Redan för två år sedan ringde jag därför till Reklamförbundet och frågade om det var möjligt att få bloggrapportera från galan. Det blev tvärnej. Sedan dess har mycket hänt. Bloggare som spelar sina kort rätt blir plötsligt tagna på allvar. Till årets reklamhögtid blev jag inbjuden att rapportera från första bänk. Inte mycket att tveka på. Det blev Stockholm igen, en högintensiv fest, branschmingel på King och nya bekantskaper på Ester (tack för en solstrålande eftermiddagsfika på balkongen!).



Tillbaka till mina krönikor i Resumé. I efterhand är det intressant att konstatera att de alla kom att handla om den svenska reklambranschen. Om hur vi är, och hur jag önskade att vi vore mer. Som en hyllning och som ett rapp över ryggen. Jag är glad att krönikorna har väckt debatt – ett tecken på att de betyder någonting – och tacksam till alla som höjt sin röst bland kommentarer, i personliga möten och med blogginlägg. Jag vet att ni är många som har läst. Och jag är övertygad om att diskussionerna om hur vi kan bli en ännu bättre bransch och skapa ännu bättre kommunikation kommer att gå vidare – i våra branschmedier och på många andra platser, såväl digitala som analoga.

Please copy me går också vidare, mot nya mål och mot tre år i augusti. Då i ny skrud och på .se-adress. Också för mig ligger det mest spännande framför. Jag har massor kvar att bevisa, prestera och leverera. Jag gör mitt bästa varje dag, och kommer fortsätta att – tillsammans med dig – skapa en utvecklande blogg om det viktigaste i världen: reklam.

Och inte sällan tänker jag på orden som en vän och branschkollega nyligen sa: Mattias. Jag tror att du är någonting spännande på spåren. Det tror jag också.

***

Nu tar jag semester i ett knapp månad, och uppmanar dig att på allvar göra detsamma. Jag är tillbaka onsdagen den 12 augusti, då jag medverkar på Pecha Kucha på Park Lane i Göteborg. Jag kommer att prata om hur det känns att ha världens roligaste jobb. Jag hoppas att du kommer dit och lyssnar.
   
Tack för att du tog dig tid att läsa detta. Ha en oförskämt skön sommar!

***

MEST KOMMENTERAT PÅ PLEASE COPY ME
första halvåret 2009
- Probably årets bästa reklamfilm (hittills)
- 100 000 väntar på att Båtmässan ska öppna
- Kom, ta ett utdöende ord under dina vingar
- Donken snackar svengelska med föräldrarna
- Please copy me vann Yet Another Blog Award
- Alla Ute-bidragen 2009 - vem vinner då?
- McDonald's chockhöjer priserna
- Plötsligt känns alla andra ord fattiga
- Anna Qvennerstedt till kvinnliga kreatörer: Våga misslyckas och säga ja!

Det händer att jag får mejl. Ibland, men bara ibland, från folk som berättar att det jag gör är bra. Det hände idag.

Jag måste tacka dig för att du skriver en så himla bra blogg som bara handlar om copywriting. Nördigt och roligt. Det känns bra att alltid ha någonstans att gå in och läsa och känna att “det här är för mig”. Den inspirerar och gör att man alltid känner sig uppdaterad och sidan motiverar att alltid hålla sig uppdaterat och bli bättre på sitt hantverk.
Inte nog med det, den är snygg också.

Jag läste igen och igen, och blev alldeles varm i hjärtat. Tack.

(Varför har jag skrivit det här? Förklaringen finns längst ner i inlägget.)

Reklambranschen är en snårig skog av plattityder och begrepp. Inte sällan krokar de ihop och får betyda lika samma sak. Vi vet helt enkelt inte själva skillnaden. Därför tänker jag nu och här försöka bena ut begreppen idé, koncept och manér. Jag tänker börja på ett närmast filosofiskt plan, för att senare landa i det superkonkreta (så häng kvar även om du till en början tycker att det är flummigt).



Vi börjar med det enklaste. Idén. Den är att jämföra med ett frö; den är ömtålig, outvecklad och ser inte mycket ut för världen. Men om idén är stark rymmer den en sjuhelvetes kraft.

Konceptet är det som växer ur idén, själva utvecklingen och växten. Från stammen växer stjälkar och blad; den långsiktiga, bärkraftiga idén blir till ett sammanhållet koncept i olika former, variationer och kanaler. (Den kan vara svårt att i praktiken skilja idén från konceptet. En tumregel är att konceptet är idén som slagit ut och växt sig större).

Manéret är sättet som fröväxten tar sig uttryck. Om blommorna blir röda eller gula, bladen hjärtformade eller krusiga. Det finns tusen sätt som det kan bli, men också manéret ska hålla ihop.

Det superkonkreta
Blev allt tydligare? Okej bra. Och för att göra det hela än mer klart tänker jag ta upp ett aktuellt exempel. Det är Coop, som de senaste veckorna och tillsammans med Forsman & Bodenfors lanserat en (delvis) ny idé och ur den låtit ett nytt koncept och manér växa fram. Här är den första filmen:



Utan att bergsäkert veta drar jag slutsatsen att fröet, växten och blommorna och bladen för Coopea borealis ser ut så här:

Idé
Att tydliggöra Coop som ett världsförbättrande företag med ekonomisk nytta för medlemmarna.

Koncept
Tillsammans går det.



Manér
Pastellfärgat tecknat a'la Jonas Odell med bulligt teckensnitt.


Har jag rätt - eller tokfel? Hjälpte det här ett ton eller inte ett jota?

***

Na ni na ni na na
The Advertising Concept Book - läs, köp

***




Därför har jag skrivit det här
De medier som bevakar reklambranschen svänger sig lika ofta som vi själva med dessa illa definierade begrepp. Helt nyligen blev det uppenbart i Dagens Media, och jag påtalade det på Twitter. Deras reporter Ola Eriksson bad mig då att reda ut skillnaden mellan koncept och manér. Det har jag försökt att göra här.  

Alla vill ha en, men ingen har någon. Egentligen är det rakt orättvist. Jag menar, varenda art director har ju en. En assistent. En ad-assistent. Men vi som skriver har ingen vid vår sida. Ingen enda av oss är välsignad med en copywriterassistent. Varför är det så?

Min copy-ass skulle få närsomhelst få korrläsa mina texter, trippelkolla fakta, vara ett språkligt bollplank, spela mig i låånga möten, bunkra kunskap och rädda mig ur krampsituationer. (Någon som är intresserad?)

Saknar du en copywriterassistent?   

Här kommer härlig helgläsning för dig som funderar på att utbilda dig till copywriter - eller vill läsa om min väg in i reklambranschen. På den vägen har givetvis den här bloggen spelat en viktig roll också.

Läs hela artikeln
Göteborgs-Posten: Han knep reklamjobbet
(i söndagens papperstidning är rubriken "Mattias knep reklamplatsen")

Hur fick du själv in foten i branschen? Genom utbildning, kontakter eller på ett bananskal?

***

Bilden är tagen i ljusgården hos oss på Valentin&Byhr. Kom gärna förbi på en kaffe om du är närheten.

Häromdagen gav jag dig de första 58 orden i min första gästkrönika i Resumé. Nu finns hela min förhoppning om reklambranschen att läsa – på webben eller i senaste papperstidningen.

Resumé: Varför är vi bara hälften så bra?

Kommentera mer än gärna krönikan – direkt på Resumé och här.

Läs också
Kontaktmannen: Diagnostisering av den förbittrade reklamarbetaren
Niclas Strandh: Allt är marknadskommunikation

I sällskap med Ulrika Good, Nina Åkestam och Niclas Strandh kommer jag att skriva gästkrönikor i Resumé en gång i månaden fram till sommaren. Ulrika och Nina har redan startat. Imorgon torsdag kommer min första krönika – i papperstidningen och på webben. Här är de första 58 orden:

Någonting är ruttet i den svenska reklambranschen. Du behöver bara dra upp huvudet ur sandlådan för att se det klart. Vi verkar ha gjort det till en vana att slänga skit och spy galla över det våra konkurrentbyråer åstadkommer. Vi väljer att döma framför att berömma. Och våra ord i debatter, kommentarer och krönikor luktar avundsjuka och missunnsamhet.

Läs alla orden imorgon. Ventilera sedan dina tankar på Resumé och här på Please copy me.

Läs också
Kontaktmannen: Diagnostisering av den förbittrade reklamarbetaren.

Yet Another Blog Award belönar Sveriges bästa bloggare inom marknadsföring, media och webbtrender. Please copy me är nominerad i den stenhårda klassen Marknadsföring. Och självklart är det du – och alla andra – som avgör vem som vinner. Nu har vallokalerna öppnat. Din röst kan bli fullständigt avgörande.



(Länken tar dig till röstningen på YABA. Klicka på "Till omröstningen". Det tar en minut att rösta.)

"All I know is there's something new this year
All I know is there's something new real near
I don't know much, there's something new coming near"
- Hello Saferide - 2008

Den här känslan har växt sig stark de senaste veckorna. Egentligen är det kanske fjantigt. Vad kan ett nytt år göra för skillnad? Men jag struntar i kanske fjantigt och väljer att tro på känslan. Den som säger att 2009 kommer att bli ett fantastiskt bra, spännande och omvälvande år. För det är vad jag tror. Och jag längtar dit.

Framför allt har jag högt ställda förväntningar på vad vi i den svenska reklambranschen kan skapa och förändra. Jag lovar att Please copy me ska vara en knuff i rätt riktning. Under 2009 blir det intervjuer med Jan Cederquist, Leon Nordin och Anna Qvennerstedt. Och förnyat utseende och ny webbadress. Och mer debatt. Fler värdefulla tips. Och mer inspiration.

Gott nytt år - vi ses där!

Läs också
Please copy me: Goda nya år med yoghurt
Kontaktmannen: Det ser ljust ut


Vad tror du om 2009?

Resumé uppmärksammar bloggare i reklambranschen. Nu sveper rampljuset över Please copy me.



Har du hittat hit från Resumé? Kul. Och hej! Den här bloggen har funnits sedan augusti 2006 och innehåller närmare 500 inlägg om den svåra konsten att skapa och skriva fantastisk reklam.

Har du en minut? Läs vad Gud säger om att börja meningar med Och.

Har du tio? Bli reklamförälskad över vad Anna Qvennerstedt och Johan Holmström skriver i Nya ord till salu.

Har du en timme? Gött. Dyk in i intervjuerna med branschprofilerna Filip Nilsson, Göran Åkestam och Björn Schumacher. Toppa med att läsa om Ing-Britt från Lidköping.