Att vara copywriter handlar inte om att skriva

Inte enbart åtminstone. Det har jag insett nu*. Det handlar i högsta grad om att läsa. Om att läsa in sig, att läsa på
och om att läsa korrektur. När jag sätts in i en arbetsgrupp förväntas jag få grepp om kunden. För det mesta har byrån redan arbetat tillsammans med kunden i ett par år. De kampanjer, undersökningar och möten som detta inneburit är högst vettigt att (försöka) sätta sig in i. Det kan bli rejäla pappersbuntar för att förstå uppdraget, målgruppen och företagets karaktär.

Vem är min kund?
Till det viktigaste hör att snabbt få koll på vilka hos kunden som fattar och påverka besluten; att ta reda på vad de heter och hurdana de är. Är det Hassan, 57, som ska köpa idén eller handlar det om att övertyga Lotta, 28? För en idé har ju egentligen inte en målgrupp, utan tre. Den ska säljas in...

  • Internt - inom den egna arbetsgruppen och på byrån måste idén förankras och skapa
    förtroende och stöd.
  • Till kunden - som avsändare av budskapet står och faller idén med att kunden kan
    ställa upp bakom idén.
  • Till målgruppen - för att idén ska fungera effektivt krävs att den träffar målgruppen
    och får dem att känna eller handla på det sätt som avsetts.

En historia är svår att kopiera
I veckan som gått har jag läst undersökningar om hur människor semestrar, hur de ser på olika turistorganisationer; och plöjt texter om i vilken riktning kunden vill kommunicera i framtiden. Därutöver har boken
Storytelling: marknadsföring i upplevelseindustrin varit intressant sträckläsning. Den handlar om hur företag med hjälp av en berättelse kan engagera kunderna känslomässigt, föra fram sina kärnvärden och
skapa en fördel som är svår att kopiera.

Hamstra, sortera och skriv
Det är härligt att läsa in sig, men svårare att sortera stoffet. Vad är viktigt och relevant? Det tar tid att lära sig, den saken står klar. Likt en nötskrika hamstrar mat inför vintern samlar jag på mig information som kan vara till nytta för att förstå uppdraget och förutsättningarna. Och ännu är det långt till att börja formera ord till meningar. Att vara copywriter handlar alltså inte enbart om att skriva. Långt därifrån.

* Jag skrev det här inlägget för flera månader sedan (november 2006), då jag praktiserade som copywriter
på en reklambyrå här i Göteborg. Då kände jag inte att texten var någonting att hänga i julgranen, men nu väljer jag ändå att publicera den. Jag håller tummarna för att den fick bli till nytta för någon (kanske för dig).

***

Jag har en bok i hyllan som heter Vad gör en art director? Lars Hall, som mycket framgångsrikt drev byrån Hall & Cederquist tillsammans med copywritern Jan Cederquist, är pappa till intervjusamlingen. Boken presenterar art director som ett märkligt yrke som förenklat går ut på "att gestalta idéer". Jag undrar stilla om inte copywriterns uppdrag är minst lika komplext. Vem skriver boken Vad gör en copywriter?


Slut, bra, tack och återkomst

Det mesta här i livet har ett slut. En fotbollsmatch har det, liksom en praktikperiod. När Sverige med nöd och näppe lyckas klarar 1-1 mot Argentina kommer slutet som en lättnad. Annat är det när tre månader på reklambyrån nu är över och förbi. Då känns det genomtrist. Men jag klagar inte. Jag kan se tillbaka på en höst med nya insikter och utvecklande utmaningar. Precis allting har gått över mina förväntningar. Nu återstår en termin i skolbänken. En termin innan sista praktikperioden. Ett år kvar till examen. Det ser lovande ut. En copywriter på byrån sa sista dagen: "Se nu till att bli riktigt bra, och kom tillbaka hit och slå oss på fingrarna". Det tänker jag satsa på i vår: att bli riktigt bra. Och att komma tillbaka.

När jag stod och diskade slog det mig att Please copy me fyller fyra månader. Idag faktiskt. Men det är ingenting jag kommer att fira. Däremot vill jag lyfta fram alla er som är mina besökare, som läser och kommenterar och hör av er på mejlen. Fredrik, Petter, Evelina, Jimi, Maria, Louise, André, Ida, Mattias, Andreas, Olof, Tomas, Peter, Harri, Therese och alla ni andra som med intresse läser: Ni är fantastiska! Jag hoppas att ni får mycket tillbaka och fortsätter att hänga i.

Nu tar jag julledigt ett tag, och fyller dagarna med tv-tittande, spelspelande, bokläsande (har precis inhandlat
Kalla det vad fan du vill och Välfärdsåren) och funderande. Jag återkommer i början av 2007. Då tänker jag fråga Filip Nilsson vad som är hemligheten bakom framgångarna för Forsman & Bodenfors. Och jobba på att bli riktigt bra. God jul.  


Skitdag och regnkväll

Idag får jag ingenting gjort, har inte tänkt något vettigt och inte skrivit ett skvatt av betydelse. Den enda trösten är att klockan snart är fem. Då kan jag knyckla ihop den här dagen och slänga den i korgen under skrivbordet.

***

Ikväll ska jag gå en promenad genom regn-Göteborg. I busskurerna hänger Västtrafiks senaste rädda-världen-åk-buss!-kampanj. Den är riktigt vass. Jag visar den senare.  

Du gör mig nyfiken

Jag började blogga här för att bli bättre på att skriva (det är fortfarande därför jag bloggar). Jag skriver för att, som jag uttryckte det, "samla det jag samlar" (så är det också fortfarande). Men sedan kom du in i bilden, du som läser och kommenterar här på bloggen. Jag vet att ni är många (det ser jag i statistiken). Tro inte att du stör, nej tvärtom: du är grymt önskad. Men jag är bara så nyfiken på dig. Vem är du som läser? Får du ut någonting av det jag skriver? Jobbar du eller studerar du? Har vi träffats? Vad driver dig? Vad vill du läsa mer om?

Är du våldsamt modig kan du posta en kommentar. Är du bara modig kan du skicka ett elektroniskt brev till
mattias@akerberg.com. Jag lovar att svara. Vi hörs.

Så utvecklas du i ditt skrivande

”Fan, du skriver bra.”

Och en ryggdunk.




Jag har gjort mitt för idag

Det finns säkert mer att göra, men ibland måste man få tänka så: Jag har gjort mitt för idag. Annat får jag ta i imorgon. Då är det dessutom fredag. Snart har vi varit här på praktiken i fyra veckor, det har gått rasande fort.

Jag tar – och får – redan betydligt större ansvar än jag trodde (och märk väl: det finns inte ett uns av negativitet i de orden). Häromdagen blev jag utplockad för ett kort briefmöte. Kunden är en stor evenemangsarrangör som sommartid åker land och rike runt med välbesökta musikföreställningar. Arbetsgruppen samlades runt bordet, uppdraget presenterades och det gick långsamt upp för mig att jag var copyn. Inte sitta-med-och-se-och-lära, nej, jag skulle producera texterna till det DR som skulle vara klart innan imorgon. ”Ge människor ansvar, så ska du se att de växer”, sa en reklamlärare på skolan vid en utvärdering härommånaden. Det stämmer så väl, och det är någonting jag känt tydligt under de inledande praktikveckorna.  Idag har jag färdigställt texterna till reklamutskicket.

Ibland kommer någon projektledare och frågar om jag har mycket att göra. Jag brukar ljuga och säga nej, för jag vet att de sällan frågar av ren omtänksamhet (även om de är omtänksamma). Ofta är det en "akutgrej” som måste fixas. I morse kom en sådan. En livsmedelskedja skulle producera en annons som skulle gå i tryck imorgon. En text behövde skrivas utifrån ett givet material. Och den ordinarie copywritern var hos en kund fram till eftermiddagen. ”Kan du fixa det?”  ”Självklart”. Och på eftermiddagen ringde kunden, lät riktigt nöjd och sa: ”Jättebra, vem är det som har skrivit det här?”  Då växer man en aning eller två.

Jag skriver mycket nu, och det känns riktigt utvecklande. De flesta texterna är förhållandevis korta så klart (så är det ju med reklamtexter), men bakom den färdiga texten ligger en hel del skrotade formuleringar och omstrukturerade meningar. Jag sparar dem i ett speciellt dokument, en slags grund som jag kan gå tillbaka till och vaska fram det fina ur (för där kan finnas guldkorn). När jag skrivit klart – eller åtminstone känner mig klar – skriver jag ut och läser texten. Än så länge tyst, för jag har inte hittat något bra ställe där man kan läsa högt ännu. Jag brukar hitta en del att ändra, och när jag gjort så är det tid för eldprovet: att låta någon annan läsa texten. Ibland hugger jag tag i någon copy, men ofta blir det att jag låter någon Anna läsa texten. Det är på något sätt den viktigaste delen av processen. Först där vet jag om det verkligen funkar.   

Och utan att jag nästan tänkt på det – än mindre avsett – har jag reflekterat över min dag. Klockan är snart halv sex, folk börjar droppa av hemåt, ut i regnet och kylan. Alla verkar vänta på Stormen. 

! eller inte !?

Vikten ökade med bara 25 kilo, men prestationsförmågan gick upp från 150 till 185 hästkrafter. (Somliga kommer att tycka att det borde ha stått ett utropstecken efter förra meningen, men jag (som skriver detta) tycker att användandet av utropstecken är ett tecken på svaghet. Eventuellt kan man använda utropstecken två gånger i livet om man skriver dagligen. Skriver man mer sällan än dagligen, kan man vid vissa tillfällen använda ett utropstecken en enda gång. Människor som okritiskt använder utropstecken borde interneras och skickas iväg - åtminstone ett tag.)

Jag har läst ut
Volvo Lastvagnar av Erlend Loe (jag vet, det tog ett tag, men sådan är jag: läser halva boken fort och sista halvan under ett par veckor). Hursomhelst, den var sådär. En besvikelse. Tyvärr.  Men under den sista lastbilsfärden står Loe för en textpassage som är både rolig och träffande. Den handlar om att använda utropstecken och du har just läst den. Är utropstecken ett tecken på svaghet? Jag vet inte, men jag själv undviker det så långt det är möjligt. Anledningen är enkel: det behövs sällan. Få meningar är kraftfulla nog att utropstecknas.

Lever jag som jag lär? Nä. Inte alltid. Och definitivt inte i den annonsserie vi under de senaste veckorna arbetat fram på min praktikplats. Jag har skrivit texterna. Sista meningen i copytexten: "Ha kul på mässan!" Och som om inte det vore nog; bland uppräkningen av mässaktiviteterna längre ner: "Massor av tillbehör!" Jag blir inte klok på huruvida jag ska behålla eller fimpa dessa utropstecken. Om jag behåller dem betyder det att jag gjort slut på de två utropstecken jag under min livstid har att förbruka. Kanske lika bra det?

Vad tycker du? Hur stor är skillnaden mellan "Ha kul på mässan!" och "Ha kul på mässan."?

***

Reklamlegenden Sören Blanking har gett tio "stilregler" till den som skriver reklam. Jag lär snart återkomma med dessa tio. Det intressanta här är dock Jack Hansens reflektion efter att ha läst dessa regler:

Han nämnde dock inte den kanske, enligt mig och många andra, viktigaste förklaringen till hans underbara texter. Han använde inte utropstecken. Aldrig.

Hur gör du? När är det berättigat med ett utropstecken? Aldrig?

Killen som sätter skräck i branschen

Han heter Pelle och lär återfinnas i någon gammal lärobok om reklam. En bild visar Pelle när han sitter och metar. Under bilden står det: Pelle metar - liksom för att överförtydliga vad det egentligen är vi ser. Inom reklambranschen finns en utbredd skräck för denne Pelle. Eller kanske inte för Pelle egentligen, men åtminstone för att upprepa det klavertramp som textförfattaren står för i den där boken. När ord och bild säger samma sak har man gjort en "pelle-metare". Och det är att betrakta som en oförlåtlig synd (nästan).

Inom reklam vill man skapa kontrast. Gick det in? Annars kommer det här igen: k-o-n-t-r-a-s-t. Såja. Om vi har en rosa utomhustavla blir det effekt om det där på står "POJKE" med stora feta bokstäver. Eller om vi visar kor på sommarbete och skriver "Skiftbyte i Bregottfabriken". (Åkestam.Holst är ansvariga för den förstnämnda, Stenström/Red Cell för det andra exemplet). Bildbevis finns
här och här.

Lärdom av detta? Säg inte för mycket. Och ännu bättre: säg inte allt. Bäst av allt: säg någonting som skapar kontrast. Betraktaren har en hjärna och vill gärna använda sig av den. Därför gäller det att akta sig för den där metande pellen när man kreear reklam.

***

En reflektion som gränsar till det du just har läst: Kvällspressen verkar älska pelle-metare. Var och varannan dag tvingas man läsa hjärnbedövande löpsedlar i stil med "Här spottar Zlatan", "Här grips Persbrandt" eller "Här bantar Bert" och tillhörande bilder som visar just detta. Ja, det ser jag väl?!



Döda din älskling

Praktiken flyter på, har redan blivit en vana. Konstigt, men ändå fullständigt naturligt. Vi jobbar rätt mycket på egen hand; idag med en annonsserie som ska vara färdig imorgon (fredag). Undan för undan växte en hållbar idé fram, vi trodde på den som bara den och började under eftermiddagen göra moodboard och spåna tänkbara copytexter. Allt kändes kanon, vi visste att vi skulle hinna göra ut idén och ha den klar i tid.

"Ni måste komma och kolla på detta", säger J plötsligt och vi följer med till bordet med annonser på pannåer. "Så här har vi valt att göra för kund X. Hela upplägget känns helrätt, men det betyder att ni måste lägga ner det spår ni nu jobbar på för kund Y."  Ajdå. Vad göra? Lägga ner spåret var det enda möjliga. High five. Kill your darling. En stenhård lektion i att släppa (nej förresten: DÖDA) en idé, inte för att den inte höll utan för att en snarlik lösning tagits fram för en annan kund.

Då var det fantastiskt nyttigt att redan tidigare ha spånat fram en mängd (fem) alternativa idéer för kampanjen, som vi nu kunde plocka fram och spetsa till. Nästan en dags arbete bortkastat, men ändå visshet om att vi löser detta. För det kommer vi att göra. Garanterat.

Nervositet och lärdomar

Två praktikdagar har gått och jag trivs redan mycket bra. Alla på byrån verkar öppna och hjälpsamma, så vi* behöver knappast känna oss bortkomna. Vi har redan blivit insatta i två skarpa projekt, något som känns ordentligt utmanande. Första dagen var det lite nervöst, men när jag insåg att "det här var la inte så farligt" släppte allt.

Jag kommer att använda dessa tre månaderna till att lära mig och utvecklas så mycket jag någonsin kan. Vad har jag lärt mig hittills? Jo:
1) Att skapa reklam är svårt. Det kan verka enkelt, men icke. Att hitta det som säger det man vill säga och som ger mest pang för pengarna är inte någon enkel resa. "Men det är det svåra som är värt någonting", som en erfaren copyräv på byrån sa till oss idag. "Det lätta lär man sig inte särskilt mycket av". Sant.
2) Att utan en stark idé riskerar alltihop att bli pannkaka. I slutändan står hoppet till den idé man valt att satsa på.
3) Att en "reklamvärld" är ett annat sätt att säga övergripande strategi eller koncept. Det innebär att skapa yttre ramar för ett företags kommunikation. Innanför dessa ramar ska man under lång tid kunna arbeta fram kreativa idéer som följer den fastslagna linjen.

Jag har redan fått komma igång och skriva copy. Mest kortare rubriker och idéuppslag i och för sig, men ändå en början (en bra sådan).

***

Imorse när jag promenerade till byrån tänkte jag på detta med idéer. Ibland hör man frågan: "Den där idén, var det du som kom på den? Var det din idé?" En rätt ointressant fråga, för det är sällan som en idé "tillhör" en enskild människa. Det mesta är tänkt eller gjort tidigare. Det är framför allt i utförandet som idén skiljer sig. Jag kom att tänka på Paul Arden, som uttrycker det bäst i boken It's not how good you are, it's how good you want to be":

Ideas are open knowledge. Don't claim ownership.


***

* anledningen till att jag ibland skriver "vi" är att jag praktiserar tillsammans med Anna (som mer sköter ad-biten).

Imorgon...

... gör jag min första dag som praktikant på en reklambyrå här i Göteborg. Det känns spännande. Jag tror att jag kommer att lära mig massor under de närmaste tre månaderna. En del av dessa massor kommer jag att dela med mig av här. Välkommen att läsa. Och kommentera.

Det går alltid bra att maila mig på
mattias@akerberg.com.

Allt gött!
Mattias

Reklambranschen åt rätt håll

Det finns hopp verkar det som. Och just nu verkar det där hoppet om jobb större än någonsin. Göteborgs-Posten skriver en artikel om att reklambyråerna i stan börjar anställa folk igen. Kul att höra för en sådan som mig, som i december nästa år går ut på arbetsmarknaden. Föga förvånande är det de större byråerna (Jerlov, Valentin & Byhr, ANR och Forsman och Bodenfors) som går bra, liksom nischbyårerna. Förlorarna är de mellanstora byråerna.

Resumé rapporterar också om en positiv trend; 60 % av medlemsföretagen i Reklamförbundet tror att läget i branschen kommer att vara bättre om ett halvår. Dessutom menar många (56 %) i undersökningen att rekryteringsbehovet kommer att öka under samma period.