Sommarvilan är slut; nu börjar årets andra reklamhalvlek. Vissa tassar igång försiktigt , andra rivstartar med kommunikation som det slår små gnistor om. De där andra sätter en kreativ blåslampa i baken på oss vissa. Här är kampanjerna som utmärkt sig den senaste tiden:          



www.sasglobeoffortune.com // Reklambyrå CP+B Europe Uppdragsgivare SAS

Skulle du åka varsomhelst, med vemsomhelst – om det vore gratis? För dig som åtminstone svarar 'kanske' på den frågan har CP+B Europe och SAS skapat SAS Globe of Fortune, en Facebook-intregerad sajt där ödet bestämmer din destination, medan slumpen väljer resesällskapet bland dina vänner på Facebook. Kombinationerna riskerar att bli festliga; till Reykjavik med exets lillasyster? Till Palanga med chefen? Eller till Manchester med han som gick i din klass på hösten i fyran? Tja. Varför inte?

Kampanjen vill uppmärksamma att det under augusti månad finns 650 000 lågprisbiljetter att boka hos SAS. Av dem är 200 öronmärkta för tävlingen, där de med de bästa motiveringarna vinner tur- och returbiljetter med sin Facebook-vän till den slumpade destinationen.

Korta reflektioner
Asså, den här kampanjen – fii f-n så bra. Utmaningen är kittlande, och av bara farten lyckas SAS berätta om sina destinationer och sina lågpriserbiljetter. Dessutom är det ett alldeles utomordentligt sätt att använda Facebook och användarnas vänner där. Hatten av!

(Däremot tror jag inte ett ögonblick på att 'servarna vek sig' vid anstormningen till sajten. Det luktar klassiskt pr-trick lång väg. Men det är en annan femma.)     






www.svenskakyrkan.se/be // Reklambyrå Forsman & Bodenfors Uppdragsgivare Svenska kyrkan

Uppdraget här? Att få människor, framför allt unga, att rösta i kyrkovalet den 20 september. Och lösningen? Förenkla för människor att formulera sina böner och ta del av andras. På sajten – som sägs vara den första i världen i sitt slag – kan du skriva dina böner och genom nyckelord förlora dig i de önskningar och rop som andra sänder uppåt. Det går också att skicka sin bön med sms eller genom Twitter och Facebook. Besökaren kan också välja att få sin bön skickad till valfri domkyrka i landet. Informationskampanjen innehåller också en reklamfilm regisserad Johan Renck.

Filmen
 

Korta reflektioner
Att få fler än en av tio att rösta i kyrkovalet låter som en hård nöt. Att Svenska kyrkan därtill inte är känd som den sexigaste av uppdragsgivare gör nöten än hårdare. Ändå har Forsman & Bodenfors klarat av att knäcka den genom att hitta det som i många fall förenar kyrkan med människor. Religiösa och politiska skiljelinjer har suddats ut, och gjort det tydligare vad kyrkan verkligen står för. Jag är fortfarande osäker om kampanjen verkligen får fler att rösta, kanske på sikt, men jag är säker på att den bidrar till att fler ser Svenska kyrkan med något öppnare ögon. Det i sig är ett rejält kliv.

***

Jo, förresten. När vi diskuterade kampanjen på byrån häromdagen gick åsikterna isär. Det lät exakt så här:
Maria: Sajten är fantastiskt fin. Jag börjar nästan gråta.
Magnus (en sekund senare): Ja, men filmen är trist. Förväntad.
Joachim (två hundradelar av en sekund senare): Ja, men har ni läst boken då? (här brast alla inblandade och åhörare i skratt)






Kalles prickiga kaviar // Reklambyrå Goss Uppdragsgivare Abba Seafood

Efter den ena smakvarianten fantastifullare än den andra lanseras Kalles kaviar nu i en mild, prickig variant. De som provat säger att den passar perfekt på frukostmackan. Och Goss har som alltid axlat uppdraget att kommunicera nyheten. På webben, i annonser, reklamfilmer och utomhus hälsar de svenska folket med käcka hälsningsfraser med pricken över nästan varenda vokal. Det blir Göd mörgön!, Frukösten är klär! och Väknä!

Filmen



Korta reflektioner
Ärligt talat har jag aldrig förstått varför tidigare Goss-kampanjer för Kalles Kaviar har varit pricklösa. Som här till exempel, i den finurliga Kaviatar-kampanjen:



Men nu plötsligt, när prickarna finns överallt, känns det som att Kalles lyckas trycka fram relevansen. Budskapet är roligt och enkelt. Jag gillar det som bara den. Kommunikationen lämnar åt mottagaren att sluta cirkeln. Men kanske blir glappet FÖR stort; trots sin starka signalfärg bygger de kryptiska utomhusbudskapen på att man har sett den något mer förklarande tv-reklamen. Hursomhelst: smart och snabb kampanj det här. Äpplåd!






Philips Versus // Reklambyrå Tribal DDB Uppdragsgivare Philips

Philips tror stenhårt på sina produkter. I kampanjen Philips Versus* uppmanar de därför sina kunder att på under 140 tecken komma på den konstigaste, knäppaste, roligaste eller galnaste idén till att utmana en Philips-produkt. De använder Twitter för att kommunicera utmaningen, och kopplar deltagarnas tweets till kampanjsajten. Priset i tävlingen? En Philips Cinema, en 56-tums-tv (!) i 21:9-format (reklamfilmen för Cinema är förresten lika imponerande som reklamprisbelönad – se den här).  

Hur har det då gått? Well. Kampanjen har skapat ordentligt med snack kring Philips och själva kampanjen, men de galna, knäppa, roliga idéerna har nog inte strömmat in i den takt som reklambyrån Tribal DDB hade hoppats på. Därför, och för att inspirera besökarna på sajten, har teamet skapat en reklamfilm för Philips Wake Up Light. Utmaningen: att få en tupp att gala kuckeliku innan solen går upp. Kolla hur det gick: 

Filmen


Korta reflektioner
Här har Philips och Tribal DDB hittat ett koncept som är evigt tänjbart; kombinationer av produkter och utmaningar kommer det alltid finnas en till av. Och en till. Därtill tycker jag att reklamfilmen med tuppen är klockren, både dramaturgiskt och i det att en av Philips' produkter skickligt spelar en av huvudrollerna. Det ska bli spännande att följa den här kampanjen vidare. Heja!   

* Tack för tipset till Tobias Grönberg, copywriter på CP+B Europe och Nina Åkestam, copywriter på Garbergs. På Not another planning blog kan du läsa vad hon tycker om Philips Versus-kampanjen.




Och såklart: Vad tycker du?

Copyn
Stjärnkrögaren Björn Persson har bytt till ett godare kaffe.
Boka bord på Kock & Vin 031-701 79 79.

Löfbergs Lila har målat sitt varumärke med palettens mest särskiljande färg. Och man har modet att i sin kommunikation lita på att den håller. För det modet ska de och reklambyrån Garbergs ha en stor eloge. Att välja att hålla logotypen borta och samtidigt lyfta sina kunder är lika rätt som vågat. Fler reklamköpare borde – inte nödvändigtvis på samma sätt, men ändå – visa det modet. Fler reklambyråer borde se till att förtjäna förtroendet.

Ändå kan jag inte låta bli att undra: Löfbergs Lila på Kock & Vin? Det rimmar illa. Varför väljer en restaurang med Michelin-stjärna att servera Löfbergs Lila framför ett mer sofistikerat kaffemärke? Jag vet inte hur du känner, men för mig är Löfbergs Lila fortfarande det där för-att-inga-alternativ-finns-kaffet du hittar på taskiga vägkrogar.

Vad tycker du?

***



McDonald's och DDB Stockholm har haft modet att positionera restaurangens myntprodukter som Ingen big deal, och litat på – bland annat i reklampauserna i TV4:s Robinson – att det som ensamt varumärke är starkt nog. För det är det ju.

Har du fler exempel på reklamiskt mod?

TheLadders.com har som jobb att para ihop människor som tjänar mer än 65 000 kronor i månaden med arbetsgivare som vill anställa toppfolk. Rekryteringsföretaget har byggt upp en databas med kompetenta, högavlönade människor; där kan arbetsgivarna kan hitta precis den de söker. Hur berättar man det på ett intresseväckande sätt? Jadu, det finns säkert tusen sådana, men Fallon i Minneapolis valde i juli 2008 att göra så här: ställa ut en utställningskub med 100 000 dollarsedlar bakom okrossbart glas i en park i New York – övervakad av tio dolda kameror. Hur folk reagerade? Kolla själv (den tar tre minuter):



Copyn
In July 2008, The Ladders.com conducted a social experiment.
$100,000 in cash, and nobody to watch over it... expect 10 hidden cameras.

The conclusion? $100,000 will attract a lot of people.
The Ladders.com helps you attract the right people.
With the largest database with pre-screened $100k+ talent, The Ladders.com is the market leader in $100k+ online recruitment
Call (866) 799 6973 to find out how
The Ladders.com can help your company.



Arbetsgruppen
Reklambyrå: Fallon Minneapolis
Creative director: Al Kelly
Art director: Bobby Appleby
Copywriter: Simon Roseblade

Korta reflektioner
Jag gillar den här kampanjen, framför allt för att den visar någonting djupt mänskligt; hur vi reagerar när vi ser en ansenlig bunt pengar, och hjärtinnerligt önskar att de var våra, att vi kunde spara och spendera dem hur vi ville. För att i samma stund bli brutalt medvetna om att pengarna inte är våra, och inte heller går att nå. Det triggar tanken. Att de sedan har lyckats knyta säcken med ren briljans gör inte saken sämre. Det gör att jag kan se den här filmen om igen utan att tröttna. Strålande!

Men... kampanjen har fått kritik för att den saknar en tydlig koppling till sociala medier. Det är till exempel olyckligt att filmen avslutas med ett telefonnummer, istället för att peka mot kampanjsajten eller ta plats på företagets webbplats. Många menar också att reklambyrån mycket väl skulle kunnat ta konceptet ”ett steg vidare”, genom att till exempel låta kuben turnera till andra städer eller engagera människor i en omröstning om vilken välgörenhetsorganisation man borde skänka pengarna till. Jag har böjd att hålla med; kampanjen skulle säkert fått en större spridning om den haft fler engagerande inslag. Som det är nu har bara drygt 10 000 sett filmen på YouTube. Det är synd på en film som handlar om tusenfalt mer.

Vad tycker du?

***

År 2005 gjorde kanadensiska Rethink Communications (grymt namn!) en liknande kampanj för 3M:s okrossbara säkerhetsglas. Deras utomhusenhet var fylld med tre miljoner i dollarsedlar och såg ut ungefär så här:




via The Inspiration Room

Så bra, så bra att ingenting mer behöver sägas.

Uppdragsgivare: BC Lung Associations
Reklambyrå: TBWA Vancouver
Creative director: Paul Little
Copywriter: Paul Little
Art director: Angela Sung, John Williamson

Vad tycker du?

_{Illustration:} Daniel Mencák

Redan under första reklamlektionen får du lära dig att inte låta bild och text säga samma sak. Inte ha en bild på Pelle som metar, och under bilden skriva Pelle metar. Big no no no. Kreatörerna på Buenos Aires-byrån Santo sov nog på den lektionen. Och det kan vi vara glada för; annars hade vi inte fått se den här reklamfilmen för det argentinska telekomföretaget Arnet. Och de i sin tur hade inte vunnit brons i One Show 2009.





Jag tycker den är grym. Vad tycker du?


Läs också
Please copy me: Killen som sätter skräck i branschen
Ulrika Good: Vem är det egentligen som metar?

Precis som du har jag lätt att bli kär i riktigt bra idéer. Här är en sådan. Den heter Creator's Inn. Det är ett pyttelitet hotell, där besökande kreatörer erbjuds gratis boende i centrala Göteborg. Det hela är ett samarbete mellan klädmärket Elvine och oberoende lokala aktörer. Initiativtagare är Jesper Larsson på designbyrån Next Century Modern (och förövrigt också stans ihärdiga Pecha Kucha-ambassadör). Det handlar om att ta Creative Social Responsibility. Och det handlar som sagt om en alldeles genomsmart idé för att stärka den kreativa kraften i stan. En berikande kommunikationslösning helt enkelt. Och som sådan skulle Creator's Inn mycket väl kunna ha belönats med Titanägget. Eller?

Vad tycker du?
       

Creator's Inn förklarat i filmformat



www.creatorsinn.com

Det här kommer inte handla ett skvatt om att skriva reklamtexter. Istället blir det ett stycke smart marknadsföring skapad av en vass ide, bitumen och krossad sten.

Det är Kentucky Fried Chicken i USA som bestämt sig för att laga mer än bara snabbmat. Nu erbjuder kedjan att laga väghålen i fem amerikanska städer. Först ut är 350 gropar i hemstaden Louisville i delstaten Kentucky. Kostnaden? Ynka 25 000 kronor. Insatsen hänger ihop med deras pågående tv-kampanj Fresh Tastes Best. När en Colonel-Sanders-look-a-like och hans team har fixat hålet skapar en stencilmall budskapet Re-Freshed by KFC (färgen försvinner vid nästa regnskur).

Tanken - att genom samhälleligt ansvarstagande skapa sympati för varumärket - är såklart ingenting nytt, men inte heller hälften så vanligt som man önskar att den vore. Många företag har förbaskat svårt att släppa sitt vi-vi-vi! och istället tänka oss. Få tar ansvar på riktigt. Därför känns det vägunderhållsarbete som KFC utför uppfriskande och sympatiskt. Och jag vågar sätta både händer och fötter på att det här är mer effektivt än ännu en prålig utomhus- och annonskampanj hade varit. En sådan hade på ingen planet fått 55 000 träffar på Google. Än mindre väckt den sympati som den här insatsen har lyckats med.

Vad tycker du?

Har du fler aktuella exempel på företag som tar ansvar?     

Idag är solsken, piglördag och löning. Då kan man vara glad att man är man. För det är allt som oftast kvinnorna som förlorar på den skeva ekvationen ”lika arbete – olika lön”. Följaktligen får de också en lägre pension. Folksam lyfter fram den orättvisa fördelningen i reklamfilmen där kontorslandskapet förvandlas till en savann med revirpinkande flockdjur. Bakom filmen, som vill få kvinnor att börja pensionsspara tidigt, står ANR BBDO.

Filmen



Copyn
Dagen gryr. Det är en hård miljö att överleva i. Det gäller att visa sig stark, och att passa in i flocken.

En ensam hona har tagit sig in bland de dominanta hannarna, men den äldre hannen markerar snabbt vem som bestämmer.

Det blir oroligt. En hona närmar sig några hannar, och flocken sluter upp bakom ledaren, som visar honan sin praktfulla buk.

När bytet delas så får hannarna mer än honorna, trots att de utför samma arbete. Ingen vet varför.

Text: Lägre lön ger lägre pension
SMS:a ”spara” till 72100 så ringer vi dig

Folksam – spelar roll

Korta reflektioner
Jag är obegripligt svag för den här reklamfilmen. Metaforen, Arne Weise-rösten, bakgrundsljuden och den förlamande träffande slutklämmen ”Ingen vet varför” gör detta till en riktigt bra reklamfilm. Ja, för mig är den är så bra att jag bruka hålla mig 45 sekunder och sedan springa för att pinka när den dyker upp i reklamblocket. I vilken värld som helst är det att betrakta som ett extremt gott betyg. Att filmen inte ens är nominerad till Guldägget är för mig en gåta lika stor som den sneda lönefördelningen. Ingen vet varför, helt enkelt.

Vad tycker du?

***

Läs också
Resumé: Folksam jämför män med djur

På lunchen passerar Malin och jag förbi Naturkompaniet på Drottninggatan. En radda Kånken-ryggsäckar lyser upp skyltfönstret i min öronvrå, och medan samtalet rullar vidare springer en plötslig glädje genom mig (trots att jag aldrig på allvar varit sugen på att äga just en sådan ryggsäck). Efter Centro-kaffe och tillbaka på byrån skickar Frida mig en annons som fått henne att önska att hon vore copywriter istället för projektledare. Avsändaren heter Fjällräven, produkten heter Kånken. Annonsen är kronjuvelen i Fjällrävens jubileumskampanj, som rullade ut lagom till skolstarten hösten 2008. Kampanjen lyfter fram produktens fördelar och 30-åriga historia. Målgruppen är aktiva män och kvinnor mellan 30 och 55 år, som sätter funktion framför form.

Copyn
Rubrik: På 70-talet var alla ungar lite vänstervridna. Det satte vi stopp för.

Mot slutet av 70-talet visade ny statistik att hela 80 procent av svenska folket någon gång haft besvär med ryggen. Det kanske mest allvarliga var att ryggbesvären tenderade att krypa allt lägre ner i åldrarna.
Stora farhågor för skolungdomars ryggar uttalades av bland andra skolöverläkare och fritidskonsulenter. Det var vid den här tiden inne med axelremsväskor. Något höll bokstavligt talat på att gå snett.

Bärande idé
En som följde debatten med stort intresse var vår grundare Åke Nordin. Han skissade omedelbart på en prisvärd och funktionell ryggsäck, anpassad efter skolungdomars behov av pärmutrymme, i samarbete med Svenska Scoutförbundet. Ryggsäcken Kånken lanserades i augusti 1978. Argumenten för skolryggsäcken var redan fast förankrade hos expertisen. Ett fyrtiotal svenska tidningar tog till och med upp ryggproblemet med den nya produkten Kånken som utgångspunkt.

Positiva resultat
Lanseringskampanjen vände sig inte bara till föräldrar och skolungdomar. En av ryggsäckens många fördelar var ju att man hade händerna fria. Det gjorde Kånken användbar även för äldre människor som var tvungna att stödja sig på käppar, ledstänger och handtag. Men skulle ungarna ta till sig idén? Skolväsendet gjorde flera försök att popularisera
ryggsäckar bland skolungdomar i Närke och Värmland. Försöken gav positiva resultat. När belastningen fördelades från ena axeln till båda sidorna av kroppen upplevdes ryggbesvären som mindre. Ryggsäck medförde också en bättre och rakare kroppshållning, menade man.

Kärt barn
Den nya produkten skulle dock väcka oväntade känslor. Kånken stämplades av vissa grupper som något av en vänsterpolitisk symbol och kallades ibland för – kommunistpuckel. Åke tog det hela med ro. Han räknade med att sälja 200 st Kånken första året. Det blev 400 st. Året därpå såldes 30 000 st och succén var ett faktum.

30-årsjubileum
Trettio år har nu gått sedan lanseringen. Idén med att bära ryggsäck har fortplantat sig rejält, och det har Kånken gjort också. Idag tillverkas den i fler än 200 000 exemplar om året. Men vi vill ännu hellre uppmärksamma alla de tre miljoner ryggar som haft nytta av den. Produkten har egentligen inte förändrats. Det enda vi har kompletterat med är fler färger, och ett par modellvarianter, som exempelvis Kånken Laptop.
En av favoriterna heter Minikånken. Den är bara 29 cm hög och gjord för de allra minsta barnen i familjen. För en bra vana kan nog aldrig börja för tidigt.

Raka ryggar mår bäst. För att inte trampa på några politiskt ömma tår bör det tilläggas att många ungar vid den här tiden sannolikt också var högervridna.

Kånken 30 år
Din egen favoritfarg och modell finner du
på www.fjallraven.se

Arbetsgruppen
Reklambyrå: Röjning
Strateg: Göran Broberg
Projektledare: Janerik Borg
Copywriter: Eric Lindesvärd, Peo Olsson
Art director: Fredrik Lewander

Korta reflektioner
Rubriken sätter handbojor på mig; jag kan inte fly den här texten. Och jag älskar hur de vågar hinta politik när det handlar om en retroryggsäck. Bilden på ryggraden, som bildar just en sådan genom texten, får mig att tänka på en klassisk annons där det under ryggraden står att läsa något i still med "Vad varje reklambyrå behöver". Redan där gillar jag den här annonsen. Att texten sedan är synnerligen välskriven gör knappast saken sämre. Fjällräven blir med Kånken en sympatisk problemlösare som i decennier skänkt svenska barn en bättre kroppshållning. Och själv håller den stilen (200 000 ryggsäckar varje år!) och följer med hyggligt i utvecklingen. Jag får lust att köpa en. Mycket bra jobbat!

Vad tycker du?

_{Klicka på bilden för större text och logotyp.}

Magnus Jakobsson (copywriter) och Fredrik Simonsson (art director) har känt varandra bra länge, men aldrig har samarbetet fungerar bättre än nu. Anledningen? De båda DDB Stockholm-kreatörerna umgås aldrig på jobbet, sköter den mesta konversationen med mejl och några sporadiska meningar i korridoren (däremot ser de till att umgås privat på kvällar, helger och semestrar) ^källa. Och det verkar ju gå hyggligt; i nästa vecka rullar de - på uppdrag av McDonald's - ut den här monolog-annonsen med doft av alkoånga och uppoffrande kärlek. Det kommande numret av Café är först med att få påhälsning.      

Vad tycker du?

***

Är det för mycket DDB Stockholm och McDonald's på Please copy me, tycker du? Men kom igen! Skicka kampanjer som du själv har gjort, eller önskar att du hade gjort, så skriver jag gärna om dem.

_{Foto: Rob Vanstone, Valentin&Byhr}

Näst efter restskatt och färg som långsamt torkar måtte väl årsredovisningar vara det tråkigaste som finns. För alla utom en ytterst liten krets är årsredovisningen en pliktskyldigt framarbetad lunta dränerande på såväl mening som vettigt innehåll. Ofta helt utan ambition att kommunicera – än mindre att roa (uschnä) den som råkat få luntan i händerna. Målgruppen är de egna medarbetarna – och de närmast sörjande aktieägarna. Internporr kallas det visst. Eller etter värre: vd-porr.

Synd att inte fler uppdragsgivare inser den oändliga kraften som finns i den där årliga publikationen. Som Erik Penser Bankaktiebolag. De har fattat på riktigt. Tillsammans med designbyrån Happy F&B, pr-byrån Springtime och frilanserande reklamskribenten Lars Forsberg skapade de våren 2008 en årsredovisning som det slår små gnistor om.



_{Foto: Rob Vanstone, Valentin&Byhr}

Men innan vi pratar om årsredovisningen är det på sin plats att prata om den bokserie om tre som föregick den. Serien heter Meningslösa saker att samla på – där en bok handlar om vapen, en om konst och en om böcker. Hela tanken var denna: om du låter Erik Penser samla på dina meningsfulla ägodelar (läs: dina pengar) får du både tid och råd att samla på meningslösa saker. Var och en av de där böckerna är därför handledande guider in samlandets snåriga värld. Lars Forsberg är din ciceron, som med sällsynt säkerhet och stilkänsla lotsar dig bland fallgroparna. Han är seriös när det krävs, men blottar glimten i ögat när så tillåts. Det är svårt att förklara andra ord med ord, så här kommer ett utdrag ur boken om vapen (sidan 15):

Vapen som inredning
Undvik att samla på sådana vapen som ger dina middagsgäster intrycket att de närvarar vid Riksdagens högtidliga öppnande. Sköldar och spikklubbor signalerar pizzeria i förorten.
Satsa på mångfald. De enklaste vapen – blåsrör från Nya Guinea, knogjärn från Marseille – får en oanad symbolisk kraft när de dupliceras på en vägg. (Ett ensamt knogjärn på en vägg markerar ett rop på hjälp.)
Tjugofem maskingevär från förbudstidens Chigago på en vägg skapar livliga diskussioner, inte minst om dryckesvanor.
Tjugofem rostiga handgranater på en vägg ovanför soffan upplevs som olustigt att dricka kaffe och konjak under, särskilt om säkringarna också är rostiga.
Tjugofem tyska Luger-pistoler är vulgärt – liksom allt annat som har att göra med Andra världskriget (här inbegripes även de allierades vapen).
Tjugofem strypsnaror från Hung-sekten gör sig bättre i små vackra pappaskar i ett blanklackat svart skåp än på en vägg.

Och för dig som inte kan få nog – direkt från sidan 8 i boken om det meningslösa konstsamlandet:

Elementa
Undvik orden ’vacker’ och ’motivkrets’.
Prata hellre i termer av kvadratmeterpris.
Det heter ’hänga’, inte ’hänga upp’.
Det heter ’rama’, inte ’rama in’.
’Konstnären’ är pank, ’målaren’ målar plank.
Luta aldrig huvudet på huvudet när du betraktar ett konstverk, såvida inte tavlan hänger snett.
Röd prick betyder såld, gul prick reserverad, ingen prick att alla besökare före dig varit reserverade.
Fråga aldrig en konstnär om hans videoinstallation går att få på dvd.

Löken på laxen
Efter de tre böckerna kom årsredovisningen. Lite större, lika knastertorrt humoristisk – och med ett appendix: ’nyförvärv under av meningslösa saker att samla på, inköpta i syfte att utsmycka huvudkontoret i Stockholm’. I slutet av boken visar man stolt upp de inropade hotelltvålarna, klubbvimplarna och samlingen av gulnade Veckans Affärer.



Söndagsro på Erik Penser Fondkommission. De få flanörer som passerar förbi i vårsolen på Biblioteksgatan ägnar knappt byggnaden i rosa sandsten en blick. De är olyckligt ovetande om att huset från 1896 rymmer omfattande samlingar av skilda slag. Samlar inte företaget i huset på pengar? Förvisso, men det är åt andra. Åt sig själv samlar företaget på mycket meningslösare saker.



Arkitekten som ritade Biblioteksgatan 9 räknas inte som en stjärna. Inte när huset byggdes, inte idag. Erik Josephson var ingen föregångsman med egen, särpräglad formvilja. Han lånade djärvt och hämningslöst från gammal kyrkoarkitektur ute i Europa, applicerade den på de burgna kontorshus han ritade i Stockholm. Han var med andra ord en eklektiker. Nej, inte elektriker.



’Eklektiker’ är ett fint ord för en samlare som inte kan bestämma sig. Erik Josephson samlade på stilar. Kapitalisterna i förra sekelskiftets Stockholm (som samlade på pengar) tyckte om stilar. Nygotik, nyrenässans, nyengelsk stil … Josephson fick rita flera av de stora bankpalatsen i city. I sammanhanget bör vi dock inte glömma Posten på Stora Nygatan och Djurgårdsbron.



I slutet av tjugotalet var sötebrödsdagarna över. Bankpalatsen stod förvisso orubbliga på Norrmalm, men depressionen närmade sig. Den store samlaren Kreuger såg till att byggmarknaden stod still några år. Erik Josephson hade turen att avlida innan funktionalis men gjorde rent hus med alla stilar. Den nya tidens människa och hus skulle vara genomskinliga, ej i rosa sandsten.

På nedersta raden
Jag hoppas innerligt att Guldäggsjuryn belönar dessa kolossalt genomarbetade och välformulerade små underverken med de finaste av valörer. Allting annat vore lite dumt.

Ladda hem
Erik Penser - årsredovisning 2007 (pdf, 5,1 Mb)

Vad tycker du?

***

Läs mer
Dagens Media: Konst och kultur tar kunderna närmare Penser

_{Foto: Henrik Gustafsson}

Jag gillade verkligen Happy Meal-filmen, där en brådmogen snorrrrande ung man ser tillbaka ’på ett liv av högst tveksamma beslut’. Men frågan är – och svaret är ja – om inte den nya McDonald’s-kampanjen gör mig på ännu bättre humör. Uppdraget verkar vara samma lika: att berätta att det går fint att få Happy Meal enligt tallriksmodellen. Men nu talar McDonald’s och DDB Stockholm över huvudet på de små kidsen och till föräldrarna på svengelska. Kampanjen går utomhus, på webben, på tv, i radio och som annonser. Olle Langseth, copywriter; Tove Langseth, art director; och Johan Holmström, creative director, är kreatörerna bakom kampanjen.



Copyn
Hello parents! We would like to inform that Happy Meal can beställas enligt tallriksmodellen.

PS. If your kids ask about this affisch, tell them it’s about bolåneränta or something.


Ytterligare tre annonser i kampanjen (klicka på bilden för stor dito)




Kampanjsajten hittar du här. Där hittar du reklamfilmen också.


Korta reflektioner
Det här är klurigt, klibbigt, komiskt och alldeles, alldeles klockrent.

Håller du med?

***

Läs också
Dagens Media: McDonalds rullar ut ny Happy Meal-kampanj
Läs också: Reklamens lekfulla nyspråkande: exemplen McDonalds och Snickers

Det finns många kampanjer med bokstäver, men få som verkligen hyllar orden. En av de få är den prisbelönta kampanjen som kanadensiska Bleu Blanc Rouge de senaste åren har gjort för Montreal-tidningen The Gazette. Alltihop började 2006. Det visade sig att läsarna uppfattade dagstidningen som konservativ, gammal och trött. Förändringsklockan stod på fem i tolv. Och istället för att ändra innehållet först, och sedan kör en omkullkastande kampanj, valde Bleu Blanc Rouge att börja med förändra läsarnas inställning till tidningen. En säkert rätt vanlig augustidag 2006 mötte den här förstasidan läsarna:



Kampanjen Words Matter blev under de närmaste två åren annonser, utomhusreklam, radiospottar, tv-reklam och gudvetvad. Parallellt förändrade man innehållet i tidningen och stärkte sin närvaro på webben. Och satsningen har gått hem; The Gazette har behållit, förstärkt och förflyttat sin position som den ledande engelskspråkiga dagstidningen i Montreal. Tänk vad ord kan göra.


Annonser


_{Till vänster: Won, too, tree, for, fire, sex, heaven, hate, shine, then.
Den andra: I ______ you}


Utomhusreklam


<sub>I läsriktningen: Elvis, Lives, Veils.


Från marginalen: Arts, Rats, Star</sub>


Tv-reklam




Läs också
Please copy me: Annonsen om drömmen som blev sann

Positionering är ett fint ord för att pinka in sitt revir. Det har KitKat lyckats med i frasen Have a break - Have a KitKat, som man introducerade redan 1957. Och efter otaliga klibbiga reklamfilmer och annonser lanserar KitKat nu världens första webbsajt där ingenting händer. Kolla själv på www.thefirstworldwidewebsitewherenothinghappens.com

Copyn
The first worldwide website where nothing happens

Have a break.

If you detect something happening here it's probably a bug and we'll fix it. Please report any incident to report@thefirstworldwidewebsitewherenothinghappens.com When confirmed you'll be rewarded.

Korta reflektioner
Den är lätt att gilla den här kampanjsajten, men svårt att riktigt älska den. Den ouppmärksamme missar nog laddningen med alla måsten (beyonce!). Kampanjsajten är smart och följer det upparbetade spåret. Dessutom är den en skön blinkning till den ständigt uppkopplade, alltid klickande, aldrig avkopplande moderna människor. Här är det nada klick och flash och hållapå. Bara en paus. Och en liten krypande ordvits.

Vad tycker du?

När gömde du dig senaste? Jag menar, verkligen gömde dig? Så att man inte kunde se dig. Om det handlar den senaste kampanjen från Ester Stockholm. Den har hämtat inspiration från konstfenomenet urban camouflage, som kort och gott går ut på att försvinna. Inte som kurragömma-försvinna, nej, här snackar vi försvinna genom att gömma sig framför eller i någonting. Möjligheterna har redan visat sig vara närmast oändliga. Bakom kampanjen står bokförlaget Bonnier Carlsen, som vill få oss att tänka på, snacka om och – givetvis – köpa Hungerspelen, den första delen i en trilogi av den amerikanske författarinnan Suzanne Collins. Boken i sig är en framtidsskildring om en dokusåpa, där 24 utvalda ungdomar möter varandra i en utmaning som bara en av dem överlever.



Kampanjen har sitt nav i webbplatsen gomdig.nu, där vem som helst kan ladda upp och tävla med sitt jag-har-gömt-mig-bidrag. Webbplatsen marknadsförs genom gerillaaffischering, viralfilmer, event och surr på nätet.



Korta reflektioner
Jag blir glad av det här – när reklam blir mer än reklam. Liksom större och mer spännande. Det är ingenting supernytt såklart, men fortfarande tillräckligt ovanligt för att vara intressant. Här handlar det dessutom om en lekfull och urkreativ liten rörelse som sätter fart; kollega-Johan och jag blev simultant sugna på att sticka ut och gömma oss. När jag snart insåg att kommersiella – inte bara kreativa – krafter satt vid spakarna blev jag en gnutta besviken. För att lika snart tycka att det var högst intelligent att använda det hela för att marknadsföra sin produkt. Min endaste invändning är den mot kopplingen. Kopplingen mellan gömmandet och handlingen i boken. Den känns en smula långsökt, inte klockren. Medan boken känns mörk är kampanjen upplyftande. Det är synd på det där glappet, men det ändrar inte slutsatsen: att det här är en väldigt bra kampanj.

Vad tycker du?

***

Steget efter
Resumé: Ester får folk att gömma sig

Den här annonsen fanns i den kanadensiska dagstidningen The Gazette den 5 november 2008 - dagen efter det att Barack Obama vunnit det amerikanska presidentvalet.

Copyn
I had a dream

The Gazette
Words matters

Reklambyrå BleuBlancRouge Art director J.F. LeBlanc Copywriter Sébastien Maheux Creative director Gaëtan Namouric

Korta reflektioner
Jag lyfter på hatten, applåderar och stryker ner håret som rest sig på armarna.



Tipstack till Johan Börjesson.

Läs också
Resumé: När fyra ord räcker för en briljant annons

Alla jagar någon. Hon den där eller han med håret. Och ute är platsen att ta chansen. Det gäller bara att ha någonting riktigt smart att säga. De där orden som fäller eller faller. Om just det där – och om hur kvällen ofta ändå slutar – handlar den här annonsen. Det är DDB Stockholm och McDonald’s – Sveriges till synes lyckligaste reklampar just nu – som är i farten igen. Om du läser senaste numret av Vecko-Revyn eller Please copy me spelar mindre roll – det är där eller här som du läser annonsen först:

Copyn
Hej sötnos.
Ursäkta, jag har tappat mitt telefonnummer, kan jag få ditt?

[läs resten själv]

En Big Mac meny, tack!

När det är dags att gå hem sedan 1973.

Kund McDonald's Reklambyrå DDB Stockholm Art director Fredrik Simonsson Copywriter Magnus Jakobsson Creative director Johan Holmström Illustratör Matilda Ruta Graphic designer Patrik Oscarsson Projektledare Pelle Josephson Produktionsledare Emma Joneby

Korta reflektioner
Första tanken: tilltalande, ja rent ut sagt snygg. Om det har någon som helst betydelse? Ah. Okej, snygg då. Men bra? Ah där med – det här är en verkligt bra annons. Den erbjuder någonting att stanna kvar vid, att fördjupa sig i. Och jag tror att många kommer att göra det. Inte minst eftersom det handlar om svamliga raggningsrepliker istället för slitna (men ofta lite svamliga) företagsklyschor. Det är inte så våldsamt allvarligt. Och igenkänningen är hög – många kvällar med för mycket alkohol och förhoppningar ebbar ut i ett besök på hamburgerrestaurangen. Därför: en guldstjärna till McDonald’s, som vågar sänka garden och erkänna precis vad de helgnattetid är: en restaurang för hungriga, trötta, rusiga själar.

Kanske blir svamlet för mycket, vägen till målet för lång och kanske är skrivarglädjen här större än läslusten. Men jag vet inte. Så jag sätter punkt där. För jag vill inte analysera sönder den här annonsen.

Din tur.

Läs också
Resumé: Raggningsrepliker från McDonald’s
Dagens Media: DDB raggar åt McDonalds

_{Klicka för en ännu större hamburgare. Och logotyp. Och splash.}

Ibland behövs inga ord. Bara en pyttenytteliten logotyp och en bamsegrotesk hamburgare. En sådan här lösning kräver en modig och kunnig uppdragsgivare (trots att vi har sett lösningen både en och tolv gånger tidigare). Det skulle inte förvåna mig om kunden vid presentationen undrat om logotypen möjligen kunde bli lite, lite mindre. Bravo!



Synd bara att själva hamburgaren är både sämre och betydligt mer småskalig på riktigt. Faktum är att den är liten på pappret (150 gram är inte någonting att skryta med) och ännu mindre när den landar på brickan. Illa.

Uppdragsgivare: McDonald’s. Produkt: Big Tasty. Reklambyrå: DDB Stockholm Creative director: Johan Holmström Art director: Ted Harry Mellström

Guldram eller papperskorg?


Läs också
Resumé: Månadens print och utomhus

***

En till på temat ”Den är så stor-så-att…”

I Colombia jobbar Burger King med reklambyrån Triptico Design. De tog fram den här annonsen för Triple Whopper.



Via AdOfDaMonth

***

Please copy me är nominerad i Yet Another Blog Award, som belönar Sveriges bästa blogg om reklam och marknadsföring? Din röst kan bli avgörande på daytona.se/yaba. Du kan rösta till och med den 11 februari, men varför vänta? Se till att tipsa kollegan, barnvakten och svärfar också. Tack för uppmärksamheten.

Under 2008 vann Malmö-byrån The Fan Club silver i Epica för den här annonsen. Jag förstår varför. Och om du inte sett den tidigare, har du sett den nu. Kreatörerna heter Ola Obrant Andreasson och Christian Barrett. Avsändaren är Leep School of Hair.

Copyn
Jag vill bli frisör.

Korta reflektioner
+ En enkel, smart och till synes självklar lösning
+ Tid det tar att fatta: 0,02 sekunder. Blankt.

- Det är en annons, och bara en annons. Fantastisk tacksam att tävla med, men hur tar man konceptet vidare i andra kanaler?

Vad tycker du?

Många pratar om det, få gör det på riktigt (ännu färre gör det riktigt bra): involverar sina fans i varumärket. Med kampanjen For the love of Wispa fortsätter det engelska chokladföretaget Cadbury att skapa reklam som gör folk glada. Efter den världsberömda Phil Collins-gorillan är det tid för Wispa att kliva fram i hyllningsljuset. Den lilla luftbubbelfyllda chokladbiten introducerades i början av 1980-talet och blev en omedelbar och uthållig storsäljare. Men efter sviktande försäljning och produktionsproblem valde Cadbury 2003 att plocka bort Wispa ur sortimentet. Historien slutar inte där.


_{Facebook-gruppen Cadbury Wispa har en bra bit över 200 000 fans.}

Fyra år senare, 2007, föddes Facebook-gruppen Bring back Wispa!, med kravet att Cadbury skulle blåsa liv i den nostalgiska mumsbiten. Verkningslöst, kan man gissa. Och det hade det nog varit om inte gruppen undan för undan fått sällskap av ungefär 92 andra grupper med samma vädjan. Summa summarum 14 000 medlemmar växte snart till en supporterskara på närmare 40 000 människor. Och Cadbury gjorde det enda förnuftiga – gav efter för det massiva trycket. Redan under hösten 2007 provade man att – under en begränsad tid – åter sälja Wispa i godishyllorna. Inom loppet av sex veckor såldes 20 miljoner chokladbitar! Cadbury beslutade omedelbart att återinföra Wispa i sortimentet för gott.



Den sprillans nya kampanjen For the Love of Wispa rider på den obestridliga passion som kunderna känner för varumärket. Reklambyrån Fallon London skapade ramarna för en reklamfilm, en sprudlande hyllning till Wispa. I annonser, utomhusreklam och webbforum bjöd man in till filminspelning. En manskör skulle man ha, och pompomflickor. Och ett rugbylag, och en panda. Och ballonger och konfetti och fyrverkeri. Och brottare, ett flygplan och cyklister. Och… ah, du fattar. Extra allt och lite till. Precis alla medverkade frivilligt och utan ersättning – allt for the love of Wispa. De pengar som filmen skulle ha kostat valde Cadbury att skänka till välgörenhet.

Nog snackat. Nu ser vi filmen:


For the Love of Wispa



_{Reklambyrå: Fallon London Kreatörer: Ali Alvarez, Matt Keon, Nils-Petter Lovgren}


Korta reflektioner
Utan att känna till berättelsen om Wispa blir filmen lätt en påkostad, klatschig uppvisning i tjo och tjim. Men med berättelsen blir filmen starkare, häftigare, djupare. Den blir ett lysande och pompöst bevis på att budskapet blir som starkast när varumärkesfansen skapar reklamen. Det hela känns äkta och på samma gång galet – kanske för – genomtänkt. Ändå kan jag inte låta bli att lite en smula gladare av den här filmen. Uppenbarligen känner många, många likadant för Wispa. Då har man kommit bra långt.

Vad känner du? Och vad tycker du?


Kampanjsajten hittar du på www.fortheloveofwispa.com. Där kan du också se en bakom-kulisserna-film.

***

Please copy me är nominerad i Yet Another Blog Award, som belönar Sveriges bästa blogg om reklam och marknadsföring? Din röst kan bli avgörande på daytona.se/yaba. Du kan rösta till och med den 11 februari, men varför vänta? Se till att tipsa kollegan, barnvakten och svärfar också. Tack för uppmärksamheten.