(Det kan sitta fint att läsa det här inlägget för att förstå det här.)



I samband med att Ikea-katalogen (!) lanserades helt nyligen valde den svenska möbeljätten att vinka hejdå till trotjänaren Futura och välkomna Verdana in i annonser, varuhusen, i katalogen och ut på webben. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Den 10 augusti undrade jag nyfiken på Twitter:



Sakta hördes förvånade och bestörta röster i design- och reklambranschen. Många bloggare – både svenska och internationella – reagerade. Jag också. En del typografimänniskor riktigt förfasade sig över beslutet. Cap & Design skrev om det hela. Någon startade en protestlista (som just nu har över 3 000 underskrifter). Tärningen var kastad, bollen var rullad. Men en bloggbävning med den här styrkan gav inte ens utslag på seismografen hemma hos de svenska branschtidningarna Resumé och Dagens Media. Amerikanska Time Magazine däremot, en av världens största tidningar, tyckte att storyn var väl värd att skriva om. Deras reporter Lisa Abend tog kontakt med mig och ville ha svar på några frågor. Det fick hon. Här är mina svar i sin helhet.

How did you first learn about Ikea's switch to Verdana?
– I first saw the new font used in a Ikea ad published in my Swedish daily paper. I thought that something had went wrong, but when I twittered about it people at their ad agency told me that this was actually the new Ikea font, picked by the legendary ad man Hans Brindfors. I could hardly believe it was true.

What's your opinion of the new font? Why do you think Ikea adopted it?
– I actually like Verdana. It’s a great screen font when used in smaller sizes like 10 or 12 points. But as a identity font for Ikea it’s a dull and hasty choice. Compared to former Ikea Sans, Verdana lacks distinction, character and beauty.
– I know Ikea wanted a cost-effective font suitable for both print and web. Unfortunately, this choice has led to a unnecessary compromise. I definitely think Ikea deserves a unique font with more personality. I don’t see why they have made it a problem. I mean, font generators like sIFR, FLIR and Cufón make it is possible to use any font you like online.

Why do you think designers and design lovers would get so upset about a font?
– Simple because they care. I do to. IKEA is a loveable brand with a strong design philosophy. Of course, people all over the world get upset when they choose to use such an insignificant font in the world’s most spread publication. I am convinced Ikea can do much better than this. Now, I truly hope they will listen to reason – and to their customers.

Läs artiklarna
Time: The Font War: Ikea Fans Fume over Verdana
CAP & Design: Därför byter Ikea typsnitt till Verdana
CAP & Design: Ikeas typsnittsval väcker starka reaktioner världen över

***

Bara så att du vet: jag har inte gett mig in i den här debatten för att vara elak. Jag jobbar inte så. Än mindre för att jag skulle tycka illa om varumärket Ikea. För det gör jag verkligen inte. Snarare är det tvärtom – och det tror jag har varit motivet för många andra engagerade. Jag gillar Ikea, och tycker att det är beklagligt (och förvånande) att de gör så här. Och jag har sagt det förut, och nu säger jag det bara en gång till: Snälla Ikea, gör om, gör rätt.

***

Uppdaterat: Time-reportaget, som under fredagen var tidningens överlägset mest lästa artikel, fungerade inte oväntat som tändvätska på debatten. Tidningen MaximumPC skrev om hur Ikea:s typsnittsbyte rört upp känslor. Och jag hamnade i skottgluggen, både i artikeln och i kommentarerna, där en och annan önskade livet ur mig - eller åtminstone ansåg att jag borde skaffa mig en annan hobby.

Läs artikeln
MaximumPC: Font Freaks Fuming Over Ikea Typeface Change
Taloussanomat (finsk affärstidning): Älä aliarvioi fontin merkitystä

***

Det här med Ikea och Verdana hör definitivt till de sakerna i livet som är fundamentalt avgörande och fullständigt oviktiga på samma gång. Ibland måste man bara kunna skratta åt allihop. Som när jag frågar Anna, den digitala medarbetaren i Ikea:s kundtjänst, varför företaget valt att omfamna ett webbtypsnitt.





***

Vad tycker du?

Vi har makt, men tar vi ansvar? Riskerar konsumenterna att genomskåda våra floskler? Läs min krönika i dagens Resumé. Kommentera här eller där. Men kommentera!


Läs också
Mikael Carlsson: Den Stora Moraliska Reklamarångesten

Det sägs att varje reklambyrå borde ha en sådan här.



Jag visste nog inte vad jag gav mig in på när jag bestämde mig för att skriva en krönika om reklam och moral. Det är mer än svårt att formulera sig tydligt om ett sådant komplext ämne. Men jag försökte; samlade mina och andra tankar, lät hjärnan jobba, skrev – och insåg att det inte blev något vidare. Jag fick backning från mig själv och andra. Gör om, gör rätt. Försök att ta ner till det en konkret nivå. Försökte igen. Och med kniven på stupen och medan klockan för andra natten i rad blev tolv... ett... två växte det långsamt fram en krönika som jag känner att jag kan stå för. "Som natt och dag", mejlade en kollega som följt processen, och beskrev mitt första försök som ett decemberslaskigt göteborgsväder. "Men nu är den här krönikan som en strålande junimorgon med syréndoft, ljummen bris och frukost i det gröna." På torsdag får du läsa hela krönikan i Resumé – både på papper och på skärm – men redan nu och här får du inledningen:

Den här krönikan kommer att handla om makt och ansvar. Stora ord minsann. Och någonting vi sällan pratar om i den här branschen. Varför vet jag inte. Kanske för att vi gärna vill ha det ena utan att behöva ta det andra.

Som reklamskapare har vi makt. Uppdragsgivare anförtror till oss att skapa mest möjliga pang för deras pengar. Vi väljer att sälja vår kompetens till de uppdragsgivare som förtjänar den. Där väljer vi olika. Vissa kan tänka sig att göra reklam för en maskin som tar livet av allt på planeten på 4,2 sekunder, andra rynkar på näsan när det börjar lukta sprit, snus och cigg. Själv skulle jag säga nej till allt det uppräknade – och lite till.


Läs så länge
Resumé: Moral och reklam går inte ihop
Reklamombudsmannen: Reklam och etik - hör det ihop

Min första krönika i Resumé handlade om vår missunnsamhet och bortkastade potential. Den andra efterlyste ett stretigare Guldägget. Den tredje föreslog ett Folkets dito. I torsdagens Resumé kommer krönika nummer fyra. Vad den handlar om? Det kan du som läser dessa 356 inledande tecken ana:

På tisdag avgörs UTE 2009 – tävlingen där landets reklambyråer fått samma uppdrag: att på en utomhustavla marknadsföra en grilltändare som fixar glöd på minuten blankt. Bland de tjugo bidragen finns två lösningar som är identiska. Två korslagda tändstickor mot svart bakgrund. På pricken lika. Och det må vara hänt. Det visar bara att vi tänker rätt lika. Men det pekar också på ett annat (större) problem: att vi är rätt lika.

I dagens Resumé föreslår att jag Reklamförbundet till nästa år skapar ett Folkets Guldägg, och låter mottagarna i de berömda målgrupperna peka ut den mest hjärtvärmande, roligaste eller mest angelägna reklamen under året.

En del tycker redan att det är en befängd idé, andra tycker raka motsatsen. Vad tycker du? (Kommentera gärna på resume.se)

Läs krönikan
Hur vore det med ett Folkets Guldägg?

Läs också
Bugaj och Son: Varför släpper vi inte in alla de vi pratar med?

Nu har jag – äntligen! – skickat min tredje krönika till Resumé. Det innebär alltid ett rågat mått ångest med prefixet prestation-. På torsdag får du läsa och se om du håller med mig. Redan nu kan du värma upp med den första meningarna.

Det är fem timmar kvar. Jag sneddar över Hötorget, ser upp mot kvällens blå arena. Det är då jag inser att ingen bryr sig. Att Guldägget är ingenting för dem som skyndar förbi, köper en ros eller missar en buss. De har inte en tanke på att världens viktigaste tävling är ikväll, och de kunde inte bry sig mindre om det blir DDB eller ANR som vinner. Det är verkligen skit samma. Och egentligen är det inte så konstigt; Guldägget är en branschfest där vi klappar oss själva på axeln (appappapp, vänta ett slag innan du osäkrar din revolver).


Mina tidigare krönikor i Resumé
12/2: Varför är vi bara hälften så bra?
12/3: Mer Thorleifs och Bard i Guldägget

Min andra Resumé-krönika är ett faktum. Den här gången handlar det om vad Guldägget kan lära av Melodifestivalen. Min enkla önskan är att du läser, funderar och kommenterar den där krönikan - här eller på Resumé (några har redan börjat).

Läs Mer Thorleifs och Bard i Guldägget  

Resumé har utsett en kvartett* värdig att under våren agera gästkrönikörer. Jag är en bland dem, och är nu framme vid min andra krönika av fem. Den första kan du läsa här. Den andra kan du läsa i Resumé på torsdag. De första fem meningarna kan du läsa redan här och nu:

Efter vinterkräksjukan är tävlingsfebern här. På lördag är det final i Melodifestivalen. Och om knappt tre veckor vankas Guldägget för landets reklamskapare. Det är ju spännande såklart. Synd bara att den senare är mer förutsägbar än en amerikansk deckare.

Alla meningar hittar du i morgondagens Resumé - i papperstidningen och på webben. Läs gärna då och låt kloka läsare där få reda på vad du tycker och tänker.

* Läs tidigare gästkrönikor
Ulrika Good: Reklambranschen i nöd och lust
Nina Åkestam: Fem löften i mitt överlevnadskit
Mattias Åkerberg: Varför är vi bara hälften så bra?
Niclas Strandh: Dags för reklamare att börja fildela
Ulrika Good: Konsten att förlama en copywriter
Nina Åkestam: "Färjan" - ett genialiskt haveri