Till min bästa vän, stod det på grattiskortet. Jag log. Hon avbröt mig snart. "Asså, förlåt att det står med a. Jag skrev fel. Jag VET att du är kille, Mattias." Jag tittade oförstående på henne, sedan på orden igen. Okej. Och sedan den födelsedagen glömmer jag aldrig tumregeln att männen äger -e:et, medan kvinnorna fått -a:et. Det är skillnad på Den unge Werther och Sköna Helena. Eller på Starke Adolf och Den heliga Birgitta.

Det kallas adjektivböjning. Feminin och maskulin sådan. Svenska skrivregler säger att "när uttrycket syftar på en person av manligt kön får adjektivet i regel -e, och när uttrycket syftar på en person av kvinnligt kön får adjektivet alltid -a: den sextonårige pojken, den amerikanske presidenten Abraham Lincoln, den okände soldaten, den siste mannen på jorden // den sextonåriga flickan, den svenska författaren Selma Lagerlöf, den idealiska mamman den första kvinnan på Mars"

Ändå säger mig någonting att många bryr sig närmast ingenting om könsbunden adjektivböjning, använder det inkonsekvent  och snart struntar i det helt och hållet. Det vore synd, eftersom det ger ett flyt och ytterligare dimension i det svenska språket.

Det tycker jag. Vad tycker du?

_{En klocka utan varken visare eller siffror. För både vägg och iPhone.}

Jag gick förbi ett parkeringshus idag. Föga upphetsade. Längs sidan: en bamsebanderoll med budskap om prisvärd parkering. 6 kronor per timma, stod det. Heter det så? Timma? Är det inte timme, tänkte jag. Och bestämde mig för att fråga mina mest pålitliga språkvänner. Först Språkrådet, sedan Svenska Akademiens ordlista. Det eniga svaret: båda funkar lika fint. Timma kan ersätta timme i alla sammanhang. Och vice versa. I skriftspråk är timme dock den vanligaste formen. I talspråket är timme typiskt för sydliga mål och götamål, medan timma är typiskt för sveamål.




Språkrådet berättar dessutom att timme i fornsvenskan var grundform (nominativ) och timma var böjd form, alltså den som till exempel användes när ordet stod som objekt eller efter preposition. Men båda formerna har överlevt och kommit att användas som grundform.

Vad säger du: per timma eller per timme?

***

När jag frågar mina följare på Twitter vinner per timme en jordskredsseger. Tack @copytobbe, @limetreesword, @KikkiHogberg, @Petripetri, @just_tea, @mariafalegard, @LinlinSWE, @2pom, @offentligheten och @Annakaffekanna för värdefulla inspel i debatten.

Jag skriver varje dag. Det är ju mitt jobb. Kanske är det ditt också. Det där med ord vållar sällan mig svårigheter. Men ibland så. Som när jag ska skriva initiativ (balansgång!). Eller prenumerera (tungan rätt i mun!). Eller för den delen blixtsnabbt skilja på enda och ända.

Vilka ord har du problem att stava rätt?

_{Stig Järrel spelar den sadistiske Caligula i filmen Hets (1944).} 

Du kanske vet hur det är: man vill inte vara någon nitisk språkpolis, vill helst slippa det, slippa att förnumsigt förstöra den sköna stämning som blott språkliga felaktigheter kan frambringa. Men ibland går det inte att låta bli. Som när versalerna proppar upp än här än där - på ställen där de borde ha förblivit gemena. Därför: månader och högtider skrivs med liten begynnelsebokstav - dissch! Likadant med veckodagarna - dissch! Och precis likadant med beteckningar för nationalitet, språk och folkslag - dissch!

Klargörande exempel
- Kungen fyller år på valborg, Silvia firar i december.
- Ibland känns det som om veckan bara består av måndag och fredag.
- Tord har köpt en koreansk stavmixer. Den är från Korea.
- Hon hade ett utsökt engelskt uttal. Dessutom pratade hon flytande franska.
- Först timmar senare insåg jag att han var bulgarienturk.


Några frågor på det? Ka-dissch!

Ibland, du vet, säger folk säger som de menar, men tar tillbaka det. "Jag skojade bara", säger de. Eller "Jag menade ingenting med det. Typ." Men de är som öppna böcker, de menade VISST någonting med det där. De sa det på halvar. De låg ett sanningskorn bland orden, och nu försöker de förtvivlat vifta bort det. Dumt. Särskilt när de kryptiskt kunde erkänt att "Det där, det sa jag bara på halvar."

Ordets positionering 




Ordets uppkomst
Ordet uppstod i ett digitalt samtal med Magnus Jakobsson, copywriter på DDB Stockholm. Fråga inte mig hur. Fråga inte honom heller. Men det uppstod. Förmodligen pratade vi om någonting som spelade roll. Fast bara på halvar.

Vad tycker du? Bra ord?

_{Foto: http://rheborg.blogspot.com}

Som ord är ’roast’ allt annat än nytt; du som höll dig vaken på engelsklektionerna vet att det betyder steka eller rosta. Du som lever med öppna sinnen vet att ordet också har andra betydelser – både olagliga och samlagliga. Men glöm det för en stund, för nu har ordet gått och blivit svenskt (okej, det var ett tag sedan, men först nu kommer hajpen).

En roast är när en känd person blir offentligt förolämpad, hyllad, häcklad, smutskastad och firad på scen. För behandlingen står en samlad svensk komikerelit under ledning av en – tada! – roastmaster. Det hör till vanligheterna att paneldeltagarna också ger varandra en släng av sleven, och till ordningen att den roastade får tillfälle att otyglad ta revansch framåt slutet. Den hjärtsvage kan inte nog poängtera att en roast minsann är en kärleksfull hyllning; den som blir roastad kan vara förvissad om att han eller hon gjort någonting riktigt bra för att förtjäna det här.



Under mars har Kanal 5 spelat in Roast på Berns, och kommer att sända det hela efter sommaren. I programmet blir bland andra Henrik Schyffert (som får räknas som pappa till den svenska roasten), Björn Gustafsson, Pernilla Wahlgren och Bert Karlsson roastade.


Men SVT hinner före: den 13 mars drar man igång den direktsända fredagsunderhållningen Grillad, som det snällare namnet till trots bygger på samma hårda principer. Per Morberg, Sanna Bråding och Peter Harryson är först till avhyvling.

Roasta var ordet.

Jag blev våldsamt förvånad när krigsrubrikerna berättade att Victoria och Daniel hade förlovat sig. Jag har trott att de varit förlovade i långt över ett år. Vad som också förvånar mig är det ålderdomliga språkbruk som Hans Majestät Konungen slänger sig med på denna stora dag.

I den moderna tv-historiens mest stelbenta ögonblick uttalar han orden: ”Som ni kanske anar är det någonting alldeles speciellt jag vill förmedla, nämligen att idag offentliggörs eklateringen mellan Kronprinessan Victoria och Herr Daniel Westling”.



Eklatering? Vad är? Det betyder (såklart) ’ett offentliggörande av förlovning’. Verbet är eklatera. Och ursprungligen betyder det någonting i stil med ’bryta ut’ eller ’brista under dån’. Först trodde jag att det där lagom romantiska ordet spelade in bara när kungligheter spelade huvudrollerna, men icke: eklateringen kan vi vanliga dödliga minsann också slänga oss med. Utan kungens och regeringens goda minne. Frågan är bara om vi verkligen vill.

Analysen
DN: Kronprinsessan en framtida bloggare?

Tekniken går verkligen framåt. Nu kan man tydligen välja att injiciera Loe, Läckberg och Fry genom öronen istället för – som brukligt – genom ögonen. Ljudbok kallas det visst. Och med ny teknik följer nya ord. Eller? För kanske saknar vi ett verb för att vi har lyssnat på en bok, och minsann inte har läst den? Eller har vi läst boken när vi faktiskt bara har lyssnat? Inte vet jag, men jag tycker minsann att lyssläsa är ett svårt bra verb. Som lusläsa fast ändå inte alls. Nä, lyssläsa får det bli.

Vad tycker du?     

Vi lever alla med tvåtusen saker på att-göra-listan och 14 minuter över till läggdags när de första fem är avbockade. Nästa dag vaknar vi upp med ytterligare tvåtusen saker att meddela, ta reda på, fördjupa oss i, välja bort eller skriva om. Puh. Inte konstigt att vi vill förkorta, förenkla och förändra vårt sätt att kommunicera.

Lång
Bloggar som den här är plötsligt långbloggar (och kommer i fallet Please copy me att fortsätta att vara det).

Kortare
Motsatsen till långbloggarna är mikrobloggarna. Som Twitter, Jaiku, Bloggy – och statusraden på Facebook såklart. Där har du 140 tecken på dig att berätta vad du gör, tänker, äter, känner eller vill att andra ska veta om. Det är en blogg och chatt på samma gång; vem som helst kan kommentera det du skriver.  

Kortast
Och om du tvättar mikrobloggen i 90 grader får du en nanoblogg. Där har du ett ord på dig att berätta vad gör, tänker, äter, känner eller vill att andra ska veta om. Ett ord. Kommunikationssamhället drivet in absurdum. Jag tycker: kul ett kort tag, poänglöst i längden. Bevisa gärna att jag har fel. Däremot föder nanobloggandet ett helt pärlband med spännande ord. Förutom tråkiga 'funderar', 'planerar', 'vaken' och 'fotbollsträning', spirar ord som 'ögontinnitus', 'gurkhungrig' 'ordanorexi', och 'klippteluggångest'. Om inte annat utvecklar det språket - och sätter sprutt på fantasin. Vi tvingas fylla i. Det är alltid bra och alltid något.

Längre (utan att vara längre än kortare)
Om du sedan jäser nanobloggen får du sexordsromanen (ja, alltså... sex till antalet, inte - nödvändigtvis - till innehållet). Ernest Hemingway lär ha satt ribban när han i ett vad om att skriva världens kortaste roman kom tillbaka med orden For sale: baby shoes, never worn. Där snackar vi krutstoff för hjärnan. Plötsligt rullar hela berättelsen igång i huvudet. På amerikanska Smith Magazine och svenska långbloggen Livshistorier (tipstack till Ida!) kan du läsa mängder av romaner med sex ord.

Vad går gränsen för begränsningarna? Vilket är ditt bästa nanoord? Och hur låter din roman med sex ord?

Varje år tynar över 100 ord bort ur det engelska språket. Och de som får leva vidare används inte sällan på ett inkorrekt och slarvigt sätt. Vi har kommit att lita blint på stavningskontrollen, och i gengäld skänka ordböckerna till second-hand. Språket är i fara. Inte många säger emot. Förrän nu. Oxford Fajar höjer rösten.

Oxford Fajar är det största bokförlaget i Malaysia, och ger varje år ut mängder med läroböcker – och ordböcker. Bland dem är Oxford Dictionary flaggskeppet och föremålet för webbkampanjen Save the words. Reklambyrån Y&R Singapore i du-fattar-var har laddat laget med en, två, trefyrafem, sex reklamskribenter och knappt hälften så många formgivare för att skapa en webbplats där du kan adoptera något av de där orden som håller på att försvinna. På webbplatsen kan du också köpa dig en t-skjorta med adoptivord. Eller få gott om tips på hur och var du kan börja använda det igen.


Kolla in kampanjsajten - Save the words



Reklambyrå Y&R Singapore Creative director Rowan Chanen Art director Kirsten Ackland Copywriter Rupert England, Kirsten Ackland, Edward Ong, Rowan Chanen, Tom Ormes

Korta reflektioner
+ En sällsynt genomarbetad kampanjsajt där man vill stanna kvar länge
– De faktiska argumenten till varför vi 2009 behöver en fet ordbok är obefintliga

Om kampanjen hade handlat om svenska ord hade jag adopterat 'syvende' (som i 'till syvende och sist').
Vilket långsamt utdöende ord hade du tagit under dina vingars beskydd? (förklara gärna vad ordet betyder också)

***

Please copy me är nominerad i Yet Another Blog Award, som belönar Sveriges bästa blogg om reklam och marknadsföring? Din röst kan bli avgörande på daytona.se/yaba.

Du som känner mig vet att jag älskar nya ord. Och om jag känner dig rätt är du lite likadan. Nu är väl bolid inte nytt, men eftersom fenomenet är ovanligt ligger också ordet slängt i det passiva ordförrådet. Under helgen flög det fram ur gömmorna. Först fenomenet. Sedan ordet.

Detta har hänt
Runt 20-tiden på lördagskvällen (17 november 2009) syntes ett mäktigt ljussken över himlen. Enligt uppgift blev många tusen människor i södra och västra Sverige vittne till himlafenomenet. En lycklig man i Hörby lyckas till och med fånga den tre sekunder korta härligheten på rörliga bilder.

Detta var det
Efter att ha strukit ufo, stjärnfall och meteor från vad-kan-det-vara-listan återstod bara bolid. Det hela är en rymdsten som med full sprutt mot jorden brinner upp i atmosfären, lägger sig till med en par hundra meter lång eldsvans och bjuder förvånade på en ljusshow innan den slocknar. Ordet kommer från grekiskans bolis, som betyder projektil. Och bolider är ovanliga; under ett år ser Norden inte fler än händernas fingrar. Håll uppkik.

Bolid, sa Bill. Vad sa Bull?

1 § Undertecknad förklarar mötet för öppnat.

2 § Undertecknad föreslår att de församlade fattar ett enat beslut om att – med omedelbar verkan - upphöra med det utbredda otyget att stava jul med versal begynnelsebokstav (som i den vanligt förekommande, och alltså tillika felaktiga, formen God Jul). Redan utförda klavertramp kan naturligtvis förlåtas, dock under förutsättning att slarvet icke upprepas. I tillägg kan nämnas att Språkrådet å det bestämdaste avråder från versalbruk: Hälsningen blir lika trevlig och övertygande om man följer skrivreglerna, som säger att helg- och kalenderdagar skrivs med små begynnelsebokstäver.

Kan de församlade fatta ett enat beslut i frågan? Någon däremot?

_{Hey, it's Enrico Pallazzo och Konovalenko. Tack för att ni finns.}

“The right name is an advertisement in itself.”
- Claude C. Hopkins

En reklambyrå måste ha ett namn, måste heta någonting. Och namnet är viktigt; det formar byråns personlighet. Det skvallrar om vilka vi är, hur vi är och vad vi vill vara. En titt på svenska reklambyråer kan göra vem som helst mörkrädd. Inte få ger med sina efternamnskombinationer sken av att vara advokatbyråer med skjortan knäppt ändå upp i halsen. Andra är mer avslappande, och har sett till att hitta ett namn som är tänkt att dofta kreativitet. Bara några få har lyckats (jag kommer till det). Annars hittar de flesta svenska reklambyråer hem i någon av dessa fack:

Advokatbyråerna
Säg hej till: Ehrenstråhle & co, Forsman & Bodenfors, Åkestam.holst, Adamsson Appelfeldt Advertising, Fältman & Malmén, Valentin&Byhr, Sandberg Trygg, Jerlov, Storåkers McCann och WatersWidgren/TBWA, Oesterreich.
Alla över en kam: Hit letar sig sex av tio svenska reklambyråer (mellan tummen och pekfingret). Att de är många innebär dock inte att det är begåvat att välja ditt-namn-och-mitt-metoden. I någon slags kreativ namnprocess är den standard- 1A-lösningen. Det ligger nära till hands att tro att lättja och självupptagenhet har fått styra valet. Resultatet blir föga spännande.

Nätverksbyråerna
Säg hej till: ANR. BBDO, DDB Stockholm, Granath Euro RSCG Sweden, Leo Burnett, Jung von Matt, Trigger Momentum, Ogilvy Group Sweden, Storåkers McCann.
Alla över en kam: De här byråerna är lätta att räkna och lätta att känna igen; de kånkar - mer eller mindre dolt - runt på ett gäng kreativa höjdarnamn från den anglosaxiska världen. De surfar på kultvågen som dessa män skapat, och har själva ingen möjlighet att påverka namnet. Kreativt bakbunda, men med imponerande muskler.

Substantivbyråerna
Säg hej till: Syre, Volt, Pool, Respekt, Vinter, Sanning, Spenat.
Alla över en kam: Här är byråerna som haft visheten att strunta i sina efternamn, och istället gett sig ut på jakt efter ett lagom flummigt slash pretentiöst substantiv. Det blir sällan särskilt lyckat. Istället blir det lätt en kombo mellan jazzhänder och seriösa minen. Väldigt, väldigt, väldigt mycket reklambyrå med andra ord.

Resebyråerna
Säg hej till: Miami, Mecka, Milano, Minnesota, Pluto.
Alla över en kam: Här är folket som vill sätta byrån på kartan. Var är tydligt, varför mer diffust. Handlar det om en längtan bort – till en annan reklamvärld? Eller ett försök att verka världsvanare än de faktiskt är? Själv sörjer jag att Inte Rio nyligen bytte till mer stompiga Holy Diver. Inte Rio var ett fint namn.

Förkortningsbyråerna
Säg hej till: AOU, ZCO, CCJ, ID16, LOG, P&P, RBK, WJOS, XXL, WBL, WDO.
Alla över en kam: Här blir det riktigt mörkt. Inte kul, inte konkret, inte kreativt. För de här förkortningarna skulle lika gärna kunna vara programmeringsspråk, könssjukdomar eller innedroger. Hur tänker ni där?

De som har lyckats
Men det finns ljus. En och annan reklambyrå har vaskat fram ett namn som det glimmar om. Om du frågar mig vilka kommer jag att svara: The Fan Club, Sturm und Drang, Hey, it's Enrico Pallazzo, Farfar, Le Bureau och Konovalenko. Ni har alla någonting som gör mig nyfiken och lycklig. Bra att ni finns och vågade. Fler både borde följa i era spår.

Här kommer men:et
Jag begriper lika bra som du att reklambyrånamnet inte allt. Det handlar choklart om människorna, jobben, priserna, kaffet, hemsidan och hela den biten också. Men namnet är första intrycket. Och du är - i andras ögon - som du heter. Därför är det inte oviktigt.

Nu du: Vilka reklambyrånamn lyser det om?

***

Läs också
Copycopy: Stoppa plågsamma namnförsök
Hey, it's Enrico Pallazzo: Namnskryt

Jag älskar att leka med språket. De dagar jag har tur får jag göra det på arbetstid. Då skriver jag schottabalongen och pyttekort och dunderhittar. Och ler och skickar iväg. Och får ett mejl tillbaka.
”Stavas inte hitar med ett t”.
”Nä, och direkta frågor avslutas med frågetecken.” Svarar jag. Såklart. Inte.

Istället berättar jag för henne som till syvende och sist ser till att jag får en check i slutet av månaden att hittar (som i dunderhittar) skrivs med två t. Och att det är samma sak med shoppen, som var uppe på ifrågasättandetapeten förra veckan. De är engelska lånord som har lite svårt att riktigt trivas i svenskan. De vill gärna vara bångstyriga, säga att de minsann heter hits och shopar om de är flera, men inser rätt snart att de gör rätt i att anpassa sig, smälta in, och ta seden dit de kommer. Inga ord i svenskan blir s-ord i plural. Det finns ingen sjunde deklination. Fast det är inte helt sant*. Men i nittionio fall av hundra är Svenska Akademien och Språkrådet rörande överens: lånord från engelska ska anpassa sig efter svenska böjningsmönster. En hit blir hittar, hitten, hittarna. Och en shop blir shoppar, shoppen och shopparna.

Någon däremot?

* Det finns tveksamma fall som titt som tätt är uppe för diskussion. Bland dem finns partner, sprinkel, chinos och chips.

Det är tid för höststädning i ordförrådet. Och då dyker många bortglömda verktyg upp. Som dessa till exempel:

Penibel



"Den bästa penibla presskonferensen jag någonsin varit med om". Så beskriver den amerikanske ekonomireportern det som utspelade sig i Pittsburgh, Pennsylvania den 9 maj 2008. Efter mycket om och men hade senator John McCain gått med på att ställa sig bakom sin bittre rival slash republikankollega George W Bush i hans kamp om presidenttronen. Det är uppenbart för alla och envar att McCain varken trivs med situationen eller sitt Bush-stöd. När reportern frågan honom varför han har så svårt att ta ordet endorse (stödja) i sin mun, står McCain för ett stelt och föga övertygande överspel. Han utbrister: "I endorse Governor Bush, I endorse Governor Bush, I endorse Governor Bush, I endorse Governor Bush, I endorse Governor Bush, I endorse Governor Bush." Med andra ord: en lätt penibel politisk uppvisning.



Schatull
Är schatull ett ord på uttåg? Det verkar inte bättre. För dig om inte vet det är schatull en litet elegant skrin där besticken, cigarrerna eller pickadollen ligger stilla och tryggt. Pappa till ordet är italienskans scatola, som betyder liten låda eller dosa. Därifrån har ordet via tyskan tagit sig till Sverige. Där går schatullet bland annat att hitta i Fredrik Arvid Bloom-psalmen Guldgrävarsången från början av 1900-talet: "Jag tänkte ej uppå att när min famn var full / jag måste bort ifrån det gå / och lämna mitt schatull på denna jord / och själv bli mull." Använder du ordet schatull?

Drakonisk
Minns du Drakon? Inte jag heller. Han jobbade som lagstiftare i Aten för sisådär 2 600 år sedan. För oss är han något av en doldis, men ryktet säger att var en grym och omänsklig typ. En sådan där som såg till att dödsstraff utdelades också till den bara hade snott en frukt på marknaden. Men anklagelsen mot Drakon kanske inte ens är sann. Och jag förstår att skulle blivit förgrymmad om han fått reda på att han är pappa till ordet drakonisk, som betyder ”alltför sträng, grym, omänsklig”.

Tipstack till Monkeybiz – en fantastisk blogg som ofta handlar om ord att älska och att hata. Läs den, vettja.

***

Bonusordet: Baskelusk
Kajsa berättade för Helen att hon känt sig konstig efter fredagens after-work, men att hon redan på lördagen tillbaka i gammal god form. Förklaringen? "Jag hade säkert bara fått i mig någon baskelusk". Just baskelusk är ett av de där orden som det verkligen svänger om, som är roliga att säga och kul att föreställa sig. Baskelusk! Kan du fler?

***

Kan någon förklara varför det heter vingummi?

***

Jag har fler ord på lager, må du tro. Snart kommer misogynt, väderkorn, amusant och klärvoajant. Och ett bonusord.

I dag fick jag ett korrektur från en kund. Det är alltid intressant. Ibland är de sakliga och balanserade, ibland motsatsen. Det här var motsatsen. Och där, bland högt och lågt, fanns den. Den klassiska kundkommentaren. ”Inte börja meningen med ’och’”. Jag biter mig hårt i underläppen och trycker ihop händerna. När blodet börjar sippra och knogarna är vitaste vita släpper jag taget och ringer till några jag känner:

- Jahej, det är Gud.
- Hej Gud. Hör du vem det är?
- Klart jag gör. Vad vill du, Mattias?
- Visst får man börja en mening med "och"?
- Vad är det för en dum fråga?
- Jag fick den av en kund i dag.
- På så vis. Kan tänka mig vad det är för en typ. En sådan som var klarvaken på svensklektionerna, men sov på religionen. Mejla över skapelseberättelsen till henne, vettja.
- Du menar - och nu läser jag innantill - "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: "Varde ljus"; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen".
- Just precis. Fick du det också till fem meningar som börjar med "Och"?

***

Jag ringer vidare. Och (hah) får klart för mig att August Strindberg, Selma Lagerlöf och Språkrådet håller med Gud. Min gamla lärarinna från folkskolan står tyvärr inte i telefonboken. Och (gah!) hon - och en och annan kund - är nog också de enda som skulle uppröras över vad jag just gjorde. För egentligen är frågan om "Och" får inleda mening ingen fråga alls. Och (skärp dig!) kräver därför inget svar. Ibland är det inte svårare än så.

Eller vad säger du?

Läs också
På svenska: Elva självmotsägande språkregler: regel 11

Popcornfrisyr
Mikrofonfrillan har fått en kompis. Och det är tv-programledaren Mojje som är pappa till popcornfrisyren (som han både har och sjunger om). Om du har sett honom behöver ordet ingen förklaring. Magnus Uggla har som bekant ett liknande burr, bara aningen vidbränt. Och om 80-talet var "ho-ho-ho-hockeyfrilla", lär 00-talet bli "pop-pop-pop-popcornfrisyr".

Paltkoma
Om du någonsin kommer till Öjebyn strax utanför Piteå: åk inte hem förrän du besökt världens enda paltzeria. När jag var där för ett par år sedan hade de 65 olika sorters palt på menyn. Jag valde pitepalten med lingon, smör och rivna morötter. Och jag var mätt i många timmar efter de tre paltarna. Jag tror dock att det krävs fler för att paltkoman ska slå till. Paltkoma är ett dialektalt ord som främst hörs i stora delar av Norrland. Det betyder något i stil med "det fullständigt utslocknade tillstånd av total kroppslig utmattning som inträder kort efter inmundigandet av ett stort antal pitepaltar". Uttrycket har med åren fått syskon som pizzakoma, köttbullekoma och rödvinskoma, men ingen rår på den krallige storebrorsan.

Piglördag
Idag är det onsdag, konstaterade Kajsa. Ja, lillördag, fyllde Maria i. En mitt-i-veckan-dag när ingen tackar nej till ett glas vitt efter jobbet eller en blöt kväll på studentkåren. I det gamla bondesamhället (ja, före internet) kallade man onsdagen för piglördag. Namnet kommer av att pigan var ledig på onsdagen, men i gengäld jobbade hela långa lördagen. Nu vet du det.

Sugig, ägig, dugig
Om något är dåligt suger det. Om något är gôrbra äger det. Och är det någonstans mitt-i-mellan duger det. Det dåliga är sugigt, det gôrbra är ägigt. Och det mitt-i-mellan är dugigt. Enkelt.


_{Så här skriver vi inte längre. Från Moderaternas webbplats.}

Folkpartiet
Du har säkert hört det förut; Folkpartiet är knappast att betrakta som ett nyord. Men vad som är nytt är den fina versala begynnelsebokstaven. För nu har Språkrådet bestämt sig för att ändra rekommendationen för hur vi skriver politiska partier och förbund. Det är stor bokstav som gäller, oavsett om det handlar om Socialdemokraterna, Centerpartiet eller Moderaterna. Ändring, alltså. Och rättning i leden. Bums.

Jag stirrar på skärmen. Läser. Den springande punkten. Tittar på mina fingrar. Var det ni? Och det har hänt igen, det som händer ibland, att ord och uttryck som jag knappt visste gömde sig i mitt förråd har krypit fram och ut genom mina fingrar. Den springande punkten. Jag vet vad det betyder, men varför springer punkten?

Vad det betyder
Den springande punkten betyder "kärnpunkten eller det avgörande i ett problem, diskussion eller liknande".

Varför punkten springer
Svaret är: det gör den inte. Den spritter - och växer och spirar. Latinets punctum saliens är pappa till uttrycket, som via tyskans der springende Punkt nådde oss svenskar på 1880-talet. Och eftersom ordet springer är både gammalt och vanligt har det med åren fått andra bildliga betydelser i vårt modersmål. Uttrycket den springande punkten har blivit ett idiom - ett talesätt som inte ordagrant betyder vad orden skvallrar om.

Hjärtat
Och det hela blir ännu klarare när Svenska Akademiens ordbok får chansen att förklara: Den springande punkten är det "första märkbara tecken till hjärtverksamheten hos ett embryo". Den pulserade, spirande, växande punkten är alltså ingen punkt. Det är ett litet, litet hjärta.

Nu vet du det.

Tack
Erika Lyly på Språkrådet som tagit sig tid att svara på min fråga.

_{Bar Centro på Kyrkogatan 31. Illustration: Jacob Stålhammar}

Med ögonen och öronen på skaft dyker mången ord upp. Här är tre till:

Displayfika
På en av stadens (och staden - det är Göteborg) reklambyråer hördes häromdagen någon säga: "Nä, nu tycker jag att vi går och tar en displayfika på Centro". Centro är Bar Centro (bilden), det italienska kaffehänget på Kyrkogatan 31. Här råkas stadens kreativa, inte sällan runt lunchtid, för en supersnabb espresso. Man tar en displayfika. Man visar sig och går sedan tillbaka till det som är vardagens arbete. Tipstacket går till min kollega Joachim Larsson. Vi är eniga om att ordet är att betrakta som nytt.


Pälsänger
Någon på Facebook hade drabbats av pälsängrar på vinden. Det lät inte kul. Pälsängrar är skalbaggar modell pytte (4-5 millimter kort) och gillar att äta hål i pälsar och ylletröjor. På engelska heter den carpet beetle. Och om du vill undvika den är rådet att städa, städa, städa.

Baluns
Min plastmormor Kate, 78, ringde mig på kvällen igår. Hon undrade om vi inte skulle gå på konstutställning snart. Kate målar själv en del och tillbringar sina konstnärliga somrar på Gotland. Och hon är med i Partille konstförening. Det är hon inte ensam om; med sina 1 700 medlemmar är detta en av landets största. Kate berättade stolt att föreningen firar 40 år den 8 november, och ännu lite stoltare att hon varit med sedan starten. "Då blir det baluns", sa hon som om "baluns" vore det mest naturliga ordet i världen. Jag log inombords. Baluns. Varför säger du och jag inte det lite oftare?

_{En bil med fyra hjul; fyra däck och fyra fälgar.}

Hyundai gör tv-reklam för sin nya i30, och sockrar erbjudandet med ”just nu: vinterhjul på köpet”. Jag hajar till. Vinterhjul? Det heter väl ändå vinterdäck?

(I parentes ska sägas att jag helt saknar anlag för bilintresse. Det har du kanske redan anat. Och du får ursäkta om släktskapet mellan hjulet och däcket – som jag snart kommer till – ter sig löjligt självklart i din värld. I min värld är är det annorlunda.)

Till för ett par sekunder sedan trodde jag att hjul och däck var ungefär lika samma. Men det var innan jag fick veta att ett hjul är ett däck med en fälg. Det är med andra ord fälgen som gör skillnaden. Och det heter visst vinterhjul. Eller vinterdäck. Beroende på vad man faktiskt menar. Och om det här inte redan var löjligt självklart för dig, så vet du det nu.

Visste du redan det här?

Två ord som parat sig, ett som stavats som det låter, ett som är slang och ett som är svang. Det är startfältet i den här laddningen av Ord som dyker upp. Här:

Jobby
Jobbet träffar hobbyn i baren. Det ena leder till det andra, och nio månader senare föds jobby – ett fantastiskt ord för detta när arbetet och fritidsintresset smälter ihop och blir ett. Många säger att det är framtidens inställning till arbetstid/fritid. Jag säger: framtiden här redan här. Att arbeta som copywriter och skriva en blogg om att vara copywriter är förmodligen så mycket jobby det någonsin kan bli.

Pansjis
Slangformen för en pensionär hör man ju ofta, men skriver sällan. För hur stavas det? Kanske pansjis. Eller har du något bättre bud?

Gibba
Åh, jag börjar känna mig gammal (nästan pansjis) när jag missat ett sådant här kidsord. Till mitt försvar: jag spelar (nästan) aldrig datorspel. För att gibba är ”att spela våldsamma datorspel nätterna i ända”. Engelskans gib (som fått ett extra b på svenska) är en förkortning av giblet (inälvor). Det började med spelet Quake, där gibba innebär att man skadar en motståndare så allvarligt att kroppen förvandlas till just inälvor. Numera används ordet som verb (och substantiv) för ett långvarigt befattande med alla sorters våldsrelaterade datorspel.

Svang
Jag hade aldrig tidigare hört ordet när jag plötsligt läste att ”många fördomar gick i svang”. Snart fick jag klart för mig att också lögner, rykten och konspirationsteorier kan gå/komma eller vara i svang. Och ordet visade sig vara ett lånord från tyskan (im Schwange gehen). Svang har använts i vårt modersmål sedan 1600-talet och betyder ”i omlopp, i ropet” (åtminstone enligt Svenska Akademiens ordbok). Kanske ett ord att plocka upp igen?


Fler ord som har dykt upp
doula, fraska, velociped, dutt, fiffa, frankofil, jinxa, stönigt, flåsigt, suckigt, tradigt, fluktuera, krumbukter, kungstanke, soignerad, ojoj-upplevelse, småttigt, pliktstopp, halvkompetent

Vilka ord har dykt upp hos dig?

_{Hösten blir lite lättare med glada sockar. Här är mina tre. Totalt: 180 kronor. Men detta är fortfarande ingen modeblogg.}

Happy Socks är ett nytt svenskt varumärke som förser världen med sprallglada färgsockor. Eller heter det färgsockar? Nä, det heter en socka - flera sockor, säger Språkrådet. Men på Google får du ungefär lika många träffar (127 000) på vartdera alternativet. Vad säger du?

_{Skräddaren på bilden har inget samröre med de skräddarsydda helhetslösningarna (tack och lov).}

Det finns såklart många ord jag aldrig någonsin skulle skriva i en reklamtext. Men det finns ett som jag inte kommer använda så länge jag kan försvara mig. Det är ordet skräddarsy. Som i ”skräddarsydda helhetslösningar” eller som i ”vi skräddarsyr resan efter dina önskemål”. Det går bara bort. För helhetslösningar och resor är inte skräddarsydda. Skjortor, slipsar och finbyxor kan vara det, men där tar det stopp. Det skräddarsydda har slitits, mosats och finhackats sönder för att till sist malas ner till en flosklig sörja. Det som blir kvar är någonting fullständigt oanvändbart. ”Att anpassa” är ett bättre alternativ.

Dessutom undviker jag in i det sista att skriva ”Vi strävar efter bla bla bla”. Istället väljer jag ”Vi vill vara...” eller ”Vi är...”.

Vilka ord och uttryck undviker du?

Ängsligheten sprider sig över vårt land och blir aldrig så tydlig som när vi öppnar våra kakhål för att uttrycka vad vi verkligen tycker, tänker eller känner. Har du tänkt på det? Det har jag. För varje gång någon någon säger ”Jag kan tycka att…” får jag hejda mig för att inte högt undra:

Och när någon någon säger "Jag kan känna att..." får jag bita mig blodig i tungan för att inte fråga:

Det är inlindad försiktighet. Det är jo-kanske-nästan-tofflorna på. Det är mil från tydlighet.

Vad tycker du? Vad känner du?

Uppdaterat!
Goss-copywritern Ulrika Good kallar otyget för inlindiska. Men hon kan tycka att den ibland kan vara på sin plats.

Lusten att lägga vantarna på dvd:n med tv-programmet Värsta språket visade sig vara stor och livlig. Över 30 förslag på nya ord har inkommit - många med mer än goda chanser att klamra sig fast i det dagliga språkbruket. Juryn har hittat en vinnare. Grattis till Christel som föreslog det klockrena ordet sopjuice! Dvd:n kommer som ett brev på posten.

Tack alla som varit med och tävlat! Snart dyker nya vinstchanser upp. Håll utkik.

Vad tycker du: vann rätt ord?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Alla nyorden (med förklaringar)


fulavtagga (verb) - att ta bort bildtaggar av en själv på Facebook som andra lagt upp där man tycker att man ser ful ut.

grabbuppstudsig (adjektiv) – när en yngre kille, trots att han känner sig korkad i en situation, vägrar ge sig och blir dryg a’ la "det visste jag väl".

att extra till det (verb) - när man inte riktigt lyxar till det, utan bara extrar till det/sätter guldkant på tillvaron

nässkrivning (substantiv) – förklaring överflödig

nykommunikation (substantiv) – en sorts motvikt till att tvåpunktnollande/reklam 2.0

gond (adjektiv) - sammanslagning av ”god” och ”ond”, och beskrivning på en lagom stark grogg. Också uttryck för att beskriva människans dualism.

minglo (substantiv) person som minglar (kanske något för mycket och för yvigt)

koschti-hodi (substantiv) - används i regel i tillspetsade situationer om den/det/de som ligger till grund för irritationen.

förmodligtvis (satsadverb) - ett ord som fyller det språkliga glappet mellan förmodligen och troligtvis.

sopjuice (substantiv) - vätskan som lämnar fuktiga kökssopor och lagras antingen i botten av soppåsen (om påsen är hel) eller i botten av påshållaren (om man haft oturen att punktera påsen i bottennivå), alternativt i skåpet under diskbänken (om man till exempel använder en trådkorg som påshållare).

skrönika (substantiv) - en mix av skröna och krönika

nödvänlig (adjektiv) - att stryka folk medhårs för att få sin vilja igenom

slobba (verb) – att slöjobba, inte gör nånting mer än du verkligen behöver på arbetet eller uppleva fredags- eller måndagskoma

trabant (adjektiv) – en sak som fungerar trots att allt tyder på att den inte borde göra det, exempelvis en gammal bil som ser skruttig ut går igenom besiktningen

tragig (adjektiv) - att vara både tråkig och tragisk samtidigt.

bittra (verb) - att sitta och vara bitter.

snoozoman (substanstiv) - person som missbrukar snooze-funktionen på väckarklockan.

elefantisera (verb) - ett megaord för fantisera, när man blåser upp något i oerhörda proportioner.

struggla (verb) – att kämpa med att lösa ett knivigt problem

lösenordsnostalgiker (substantiv) – en person som – om några år – kommer vilja fortsätta lösenord framför andra smartare sätt att identifiera sig.

återlök (substantiv) - sammanträffande på nytt, återseende (från feluttal engelskans reunion) torrtitta (verb) – att glo på en torrent, följa en hur en nedladdning framskrider.

smygbred (adjektiv) - kroppshydda strax under lönnfet

dussinlatte (substantiv) - den där varianten du köper i farten på en bensinmack/närbutik och som aldrig varit i närheten av en barista.

synskskadad (adjektiv) - nästan alla som tippar är, i efterhand, att betrakta som detta.

kridiotkort (substantiv) - det där plastkortet du får för dig att använda på en oplanerad krogkväll veckan innan lön.

Inte logotype. Aldrig och nej, nej, nej. En symbol för ett företag, organisation eller varumärke heter, uttalas och stavas logotyp. Precis som det heter prototyp, arketyp och polytyp. Och som ofta – och som i fallet med särskrivningarna – är det engelskan som är skyldig. Men att skriva och svänga sig med ”-type” i svenska sammanhang ger bara ett fånigt och oseriöst intryck. Det är dessutom onödigt. För det finns ett bra ord på svenska.

Skriver du logotyp eller logotype?

***

Inga skäl (uppdaterat 2008-08-19)
Jag kontaktade Catharina Grünbaum, författare och språkvårdare på Dagens Nyheter, och frågade: logotyp eller logotype?

"Logotyp - som alla andra ord på typ (från grekiskan): dels sammansättningar som flygplanstyp, begåvningstyp, dels hela lånord som genotyp, protototyp, stereotyp. Det finns inget skäl att gå över till engelskan."

Att skriva klart och tydligt kan vara svårt.
Det kan vara svårt att skriva klart och tydligt.
Det är svårt att skriva klart och tydligt. Däremot är det lätt hänt att linda in bokstäverna i bomull, att inte riktigt sticka våga ut hakan, prata ur skäggen och allt det där. Orden blir med ens lite (oops) tvekande, trevande och tassande. Jag ser det där då och då, men sällan blir det mer tydligt än i den uppdragsbeskrivning jag läste idag.
”Planerna är att försöka […]” stod det. Sug på den. ”Planerna är att försöka […]” Det är att lova lite. Det är ingenting bestämt och absolut ingenting lovat. Och om någon skulle få för sig att ifrågasatta de ouppfyllda planerna är det nemas problemas att tillbakavisa kritiken genom ett ”nja, vi hade åtminstone planer att försöka, men nä”. Ord är makt och går att gömma sig bakom bara de är krångliga nog. Det är illa, men så är det. Men frågan är om det inte är ett par resor värre när ord blir bomullsmjuka och slingrar iväg dit ingen kan ifrågasätta dem. Som att ”planerna är att försöka”.

Bomullsmjuka ord (försök att undvika dem!)
- ganska
- någorlunda
- lite
- aningen/aningens
- smått (exempel: en smått fantastisk film)
- relativt (exempel: han är en relativt okänd artist)
- rätt/rätt så
- i princip
- i stort sett
- mer eller mindre (exempel: Vi är mer eller mindre säkra på att...)
- praktiskt taget
- i praktiken (exempel: avtalet är i praktiken klart)

Vilka bomullsmjuka ord kan du? Och har du fler exempel på slingrande formuleringar?

Visst, Kalle är en anka och Musse är en mus, men vad är Långben för djur? Svaret: han är en fabelhund. Och svaret dominoramlar igång nästa fråga – vad i hela världen är en fabelhund? En hund som pratar? Men mamma mia, hundar icke prata. Jodå, lugn och fin. Fabelhundar är antropomorfa och antropomorfa hundar pratar. Att vara antropomorf är ett krångligt ord för att vara av mänsklig karaktär (trots att man inte är människa). Ordet kommer från grekiskans anthropos (människa) och morphe (kropp). Så Pluto är en hund. En fabelhund. Och ganska antropomorf till på köpet. Nu vet du det. Också.

”Att skriva är som att sjunga i duschen.”
- Jonathan Safran Foer, amerikansk författare

Jag vet inte om det där med duschen, men att skriva är åtminstone ofta som att sjunga. Det handlar om tonläge och rytm och om betoning. Om att få det svänga. Och om att hitta stilen. Det är nämligen den som avgör om funkar passar bättre än fungerar. Det senare känns mer bruksanvisning, det tidigare känns mer avslappnat. Men för att vara på den säkra sidan vände jag mig till Språkrådet, och se vad jag hittade i deras frågelåda:

Fråga: Är funka en accepterad form av fungera?
Svar: Det beror på stilläget. I mer informella sammanhang går det bra med funka.

Det beror på alltså. Vilket som funkar bäst. Eller fungerar. Hur ser du på saken?