Fortfarande en sorglig historia om reklamen och konsumenten



För två år släppte Microsoft en reklamfilm för sina webbannonseringsverktyg. Den kom att få en hel reklambransch att sätta skrattet i halsen. Och samma reklambransch att dränka den i positiva omdömen och kreativa priser. Egentligen är den rätt sorglig. Samtidigt rätt komisk. Och osannolikt träffande.

Det var då. Tack och lov. Men jag påstår att det är ganska lika samma nu. Fortfarande avfärdar många sociala medier som flugor och hokuspokus.

Ingenting skulle kunna vara mer fel.

Men det handlar inte om sociala medier. Bort med det begreppet; det är både missvisande och förvirrande. Det som hänt och händer är större än så. Kalla det en revolution om du vill (för det är precis vad det är). Människor har ledsnat på reklam i den form vi lärt dem, och vill se varumärken som kommunicerar ärligt och mänskligt med sina konsumenter. Verkligen kommunicerar. Lyssnar, tänker, pratar, lyssnar. Som bjuder på sig själva. Som berättar någonting intressant.

Ska vi - på allvar - börja skriva en historia som brings the love back?

En hyllning till Jan Cederquist 1936-2009



En av Sveriges främsta reklamskribenter genom tiderna har
gått bort. Jan Cederquist föddes i Hjo, och hade skrivandet i släkten; hans far var journalist, hans morfar redaktör för den lokala tidningen och hans morfars morfar var nationalskalden Elias Sehlstedt. Längtan ut i världen förde honom till USA, där han bland annat arbetade som stationschef, tv-producent och dj. Intuitionen – och viljan att kunna leva på sitt skrivande – tog honom tillbaka till Sverige, där han fick jobb på reklambyrån Arbmans. Senare kom han att tillsammans med vapendragaren Lars Hall starta den rikligt belönade byrån Hall & Cederquist. Jan Cederquist har genom åren vunnit minst ett tjog med guldägg och skapat klassiska kampanjer för SJ, LRF, Wasabröd och Samarin.











Jag träffade aldrig Jan Cederquist. Han stod näst på tur i Copywritermötet, och vi pratade med varandra i telefon vid två tillfällen, men vårt planerade möte i hans hem på Lidingö hann inte bli av. Han var den främste bland de skrivande reklamrävar jag fascinerad studerade, analyserade och hittade inspiration hos. För mig är han en förebild med både humor, djup och en sällsynt omsorg om det skrivande ordet.

I bokform
I memoarboken Reklown - 30 år i reklamens manege har Jan Cederquist samlat berättelser från sitt liv, och lärdomar av misstag och framgångar. I Slumpen är ingen tillfällighet (nyligen översatt till engelska) frågar han sig om någonting större ligger bakom de märkliga sammanträffanden i våra liv. Cederquist har dessutom skrivit förordet till böckerna Detective Marketing och Köp! Folkhemmets reklam. Om du vill köpa den inbundna Reklown, kolla här och här. Också Köp! Folkhemmets reklam finns på antikvariat.


Läs också
- Lasse Collin beskriver Jan Cederquists sätt att skriva reklam i Guldäggsboken 1980.
- Inbjudan till internatkurs med Jan Cederquist, arrangerad år 2003 i samarbete med copywriterbyrån Satellit.

Hur minns du Jan Cederquist? Kommentera med dina tankar och minnen.


***

Läs fler inlägg om Jan Cederquist
Boken: Ord till salu (Jan Cederquist) - del I
Hur Cederquist och Forsberg räddade en utrotningshotad art i keps
"Ingen vet hur reklam fungerar"
Reklamhistoriskt (1960-talet): När kungen hette Leon

***

Andra bloggar hyllar Jan Cederquist
Ett liv i exil: RIP
Åkestam Holst: Finns det skrivmaskiner i himlen?
Mine goes to eleven: Janne, här är några ord på resan
Björn Rietz: Om sötman i sur mjölk: Jan Cederquist´s legacy
Fassan Artisten: Copyn, författaren och musikern Jan Cederquist blev 72 år
Write said Fred: Tack, Jan
Copywriter.se: Alla svenska copywriters härmar Jan Cederquist (1936-2009)
Kontaktmannen: Jan Cederquist har lämnat
Copy-Charlotte: Det går inte längre att komma och sitta vid Jans skrivmaskin
Reklamaren: Jan Cederquist, 1936 - 2009

Rum för reklam ställer ut Per-Henry Richter

 

Bara du som (också) är reklamskadad kommer att förstå:

Ibland när jag står och diskar kommer jag att tänka på en annons som Per-Henry Richter skrev en gång. Den liksom ploppar upp i huvudet, jag kan texten nästan utantill. Den handlar om en banan. Eller nje, egentligen handlar den om återförslutningsbara förpackningar. Från Åkerlund & Rausing. Men den föreställer en banan. En öppnad. Anders Österlin har formgivit den.Vid den här tiden - i slutet av 1960-talet - jobbade han och Richter på Arbmans i Malmö.

Copyn
Rubrik: En förpackning skall vara lätt att öppna.

Naturen är den store mästaren på att konstruera förpackningar. Men på en punkt har vi kommit längre än naturen. Våra förpackningar är lätta att återförsluta också.

***

Varför berättar jag det här? Förutom att det är en fantastisk liten annons - här är varför: nu på lördag - den 15 februari - öppnar
Rum för reklam i Landskrona en utställning om just Per-Henry Richter - en av vår tids mest tongivande copywriter och reklamman. Den heter Copy: Richter och pågår till och med den 10 maj. Här kan du se och läsa hans annonser för Emmaboda Glasverk, Semper, Felix, Facit och Dux. Se till att pallra dig dit.

***

Per-Henry Richter är också mannen som uttalade orden som borde rinna i blodomloppet hos varje copywriter: Mina annonser ser alltid läsaren i ögonen.  


Läs också
Please copy me: Reklamhistoriskt (1960-talet): När kungen hette Leon
Please copy me: Reklamhistoriskt (1950-talet): Då svensk reklam ännu gick i sina barnskor
Please copy me: Rum för reklam laddar om i nya lokaler

Efter gorillan: Någonting att lyfta på ögonbrynen för?



Reklambyrå Fallon London Uppdragsgivare Cadbury Kreatörer Richard Flintham, Chris Bovill, John Allison, Nils-Petter Lövgren och Olivia Chalk Regissör Tom Kuntz Produktionsbolag MJZ Musik Freestyle - Don't stop the rock

Steget efter
Resumé:
De ersätter succégorillan

Reklamhistoriskt (1960-talet): När kungen hette Leon



Det svenska reklamhistoriska 60-talet började den 13 oktober 1964. Med en annons, en helsida i Dagens Nyheter. ”Vi vill ha en sund annonsbyråbransch med framtid för duktiga människor / Därför: Ta bort bruttopriserna på annonsutrymme / Låt oss få ta betalt för det arbete vi gör – av dem vi arbetar för”, skrev Leon Nordin (bilden) på Arbmans. Med annonsen – en tankerevolution i sig – kom han att välta omkull det inarbetade provisionssystemet. Han var långt ifrån ensam i sin kritik; ändå rörde annonsen upp häftigare känslor än någon annan annons i den svenska reklamhistorien. Kravet: att få betalt för tänkta tankar. Och 1965 avskaffades returprovisionssystemet. Plötsligt blev annonsbyråerna reklamproducenter. På riktigt.

Guldägget kläcks
Men självfallet hade ett och annat hänt innan annonsen 1964. Den kreativa vinden från Amerika hade blåst in över landet. Mest stormade det på Arbmans i Stockholm och på Svenska Telegrambyrån (STB) i Malmö. Många är de som kallat Malmö för "svensk reklams vagga".  1961 anslöt Sören Blanking till STB-kontoret och kreatörer som Per-Henry Richter, Kurt Lundkvist, Lasse Wannberg och Lennart Bengtsson. Och då har vi inte ens nämnt den hyllade duon M&Ö (John Melin och Anders Österlin). De två tog samma år initiativet till Guldägget (enligt uppgift kläckte Martin Gavler idén om en nationell reklamtävling). Kring påsken 1961 – därav namnet – delade man ut de första guldäggen till ”modiga och välförtjänta reklamköpare”.



Reklamparet Mork & Nordin
Tävlingen växte snabbt; 1963 inkom över 2000 bidrag. Under de inledande åren kom Svenska Telegrambyrån att dominera Guldägget. Men: ”Om Telegrambyrån i Malmö var den spirande nya svenska reklamens vagga, så blev Arbmans dess kuvös. [...] Syret i kuvösen stod Leon för. [...] Arbmans blev ett Mekka. Det var där det hände. Det var dit man ville.” Orden kommer från Lars Falk, som under 60-talet anslöt till landets kreativa stjärnskott. De genomärliga annonserna för Renualt (Skrytbil), Vingresor och Bofors Tandkräm slog an tonen.

Och när mellanölen 1965 infördes i Sverige, och Arbmans fick uppdraget att lansera TT var succén ett faktum. Nyanlände norrmannen Alf Mork (bilden) valde i annonserna att visa människor som såg ut att njuta av livet. ”Three Towns är skönt.” skrev Leon. Samma år vann duon Guldägget för kampanjen för rakapparaten Philishave. De två kom att bli reklamens oskiljaktliga par, och Arbmans kom att fullständigt dominera Guldäggstävlingen. Bland de få konkurrenterna märktes Fältman & Malmén och Blomquist Annonsbyrå.




Revolutionsmötet i Malmö
Gumaelius i Göteborg arbetade Jan Cederquist. Han hade lagt märkte till de där kampanjerna för Philishave och Three Towns. ”Hur fan hade man kunna få igenom en sådan kampanj? Den stred ju mot alla regler. Den var underbar. Vem hade gjort den?” återberättar han i sina memoarer (Reklown, 1997). Ett par dagar senare fick Cederquist en inbjudan i brevlådan. Till ett tvådagarsseminarium i Malmö. Legendariske reklamskribenten Sam Katz skulle föreläsa om ”How we do it at DDB”. Ingenting kunde stoppa en exalterad Jan Cederquist från att åka dit. Fler kände likadant. Alla de stora namnen var där. Och seminariet kom att bli något av ett revolutionsmöte för den svenska reklambranschen. Jan Cederquist skrev snart sina annonser för Arbmans.


Sören Blanking skrev denna klassiska annons för Emmaboda Glasverk.

Blanking gick sin egen väg
Stig Arbman, som startat byrån 1952, valde i mitten av decenniet att gå i pension. Leon Nordin blev den självskrivna efterträdaren. Och han fick Arbmans att växa; de närmaste åren ökade antalet medarbetare radikalt. Mycket tack vare att han, strax innan det berömda revolutionsmötet, lyckats locka lejonparten av stjärngänget på Telegrambyrån till nya filialen Arbmans 2 i Malmö. Den ende ur gänget som stannade kvar var Sören Blanking. Han blev snart kreativ chef på Telegrambyrån, men valde 1969 att starta egen reklambyrån Blanking. Arbmans däremot hade snart kontor – förutom i Stockholm och Malmö – också i Göteborg och Köpenhamn. Byrån kokade. Kunderna köade.

”Det hände något med reklamen under det nya decenniet”, skriver Jan Cederquist i boken Köp – Folkhemmets reklam (Max Ström, 2005). ”Den stökiga, plottriga 50-talsannonsen har ersatts med en ren och enkel layout. En idé, en bild, en text. [...] Reklambranschen ville kommunicera på ett nytt sätt. Vi tog både konsumenten och vårt eget jobb på allvar. [...] Vi försökte samtala istället för att hojta banala köpuppmaningar.”

1960-talets var det glada, upproriska och kreativt revolutionerande reklamårtiondet. Arbmans var den stora dominanten. Och kungen hette Leon. Men också hans storhetstid var – skulle det visa sig – utmätt.

***

Kunskapskällor
  • 50 år med svensk reklam – en resumé (1999), Hans Wigstrand, Resumé Förlag
  • Reklown - 30 år i reklamens manege (1997), Jan Cederquist, Ekerlids Förlag
  • Reklamiska (2008) Einar Korpus, doktorsavhandling om reklamspråk, Örebro universitet
  • Lite svensk reklamhistoria (2002), Sveriges arkiv för reklam och grafisk design
  • Guldägg & Beska droppar (1996), Sören Blanking, Fischer & Co
  • Reklam – den goda kraften (2003), Lars Arvid Boisen, Ekerlids Förlag
  • Nedslag i reklamhistorien! (1999), Hans Wigstrand; Mats Ekdahl, ICA Förlaget
  • Köp! - Folkhemmets reklam (2005), Joel Stolpe Montan; Jan Cederquist, Max Ström

***

Läs också
Please copy me:
Reklamhistoriskt (1950-talet): Då svensk reklam ännu gick i sina barnskor
Please copy me: Reklamhistoriskt: Ett slags avstamp

Kriterier för guldägg (om du frågar Sören Blanking)

image362
Det är tid för
Guldägget och bokslut för det svenska reklamåret. Många gnäller, andra jublar. Jag nöjer mig med att konstatera att svensk reklam kan bättre (och att mycket är bra, somligt är enastående bra och det mesta är fullständigt urusel). I boken Guldägg & beska droppar skriver copyrwitern Sören Blanking (f. 1936) om vad som krävs för att vinna guldägg. Hans text tillåter sig inte att kvickt sammanfattas, varför jag här publicerar vartenda ord i den. De är värda att läsas.

Guldägget är reklambranschens högsta utmärkelse och utdelas årligen till den eller de reklamköpare som haft det goda omdömet att köpa reklam av hög, nyskapande kvalitet. Så var det från början. Tanken var och är fortfarande god: genom att belöna de kunder/annonsörer som vågat köpa djärv, nyskapande reklam skulle man stimulera alla andra fegisar att ta sig i kragen så att de nästa år också satsar på djärv, nyskapande reklam.

Denna tanke har med tiden blivit sekundär och snarast en ursäkt för att belöna sig själv; guldägget är idag reklambranschens belöning till sina egna. Guldägget är prestige. Guldägget är pengar. För kreatören och för reklambyrån. Och själva guldäggsfesten är reklambranschens julafton.


image363

Det är inget fel i att det har blivit så. Motsvarigheten finns i de flesta länder i världen. Problemet är, som i alla tävlingar och prisbelöningar, att så många jurymisstag begås. Om jag säger: T. Mommsen, G. Carducci, P. Heyse, K. Gjellerup, C. Spitteler, W. Reymont, G. Deledda - vad säger du då?
De var alla Nobelpristagare i litteratur! Vem minns en rad av vad de skrev?

Så är det också, utan alla andra jämförelser, med guldägget. Jag har roat mig med att gå igenom några årgångar av Guldäggsboken och frågar mig: - Hur många av dessa ägg har betytt något för reklamens utveckling, hur många är i verklig mening nyskapande? Var de, så här några år efteråt, värda branschens finaste utmärkelse?

Jag har själv suttit ett antal gånger i guldäggsjuryn, en gång som ordförande. Jag tror jag har förklaringen, eller i varje fall en del av den, till varför så många i mina ögon ovärdiga reklambidrag slinker igenom och belönas.

Det finns, har jag lärt mig under juryarbetet, mer eller mindre outtalade kriterier för guldägg. Här är de, utan inbördes ordning:
- Reklamkampanjen bör ha haft rikstäckning.
- Den bör ha publicerats på helsidor.
- Den bör ha publicerats utomhus och i Stockholms T-bana.
- Avsändaren är viktig: annonsören bör vara rikskänd.
- Good citizen-budskap, typ hälsa, miljö är en fördel.
- Kampanjen bör stryka tidsandan medhårs.
- Reklambyrån bakom kampanjen bör tillhöra eliten.
- Kampanjen bör vara estetiskt korrekt.


image364

Själv tillhör jag ju långt ifrån de största guldäggsvinnarna i landet; jag har kanske fått en handfull och glatt mig åt det när det var aktuellt. De flesta annonser jag skriver om i den här boken har inte fått guldägg. De har kanske inte uppfyllt kriterierna när de var aktuellt. För mig har ändå innehållet, det skrivna ordet, varit meningen och glädjen.

Tack till Sören Blanking, som gett mig tillstånd att publicera texten i sin helhet. Jag hoppas att du också kommer gilla bloggen i övrigt.

***

Håller du med?

***

Läs också

Please copy me: En bok att springa långt för
Please copy me: Annonskampanjen som förnyade svensk reklam
Please copy me: Boken: Guldägg & beska droppar

What we need is a spjutspets!

image359

För 30 år sedan fanns Leon Nordin och tio till. För 20 år sedan fanns Bosse Rönnberg och fem till. Och för 10 år sedan fanns Joakim Jonasson och ytterligare tre - på sin höjd. I dag finns ingen. Den svenska reklambranschen verkar sakna någon att se ut till, någon som vågar vara förebild. Känner du likadant?

Jag ser det såhär:
Hockeyn har sin Foppa, och fotbollen sin Zlatan. De gör det andra drömmer om att göra. De ger unga mål att sträva efter. Och de ger motståndarna skäl att träna sig än svettigare. De sporrar till stordåd. Därför behöver varje sport och varje bransch sin spjutspets, sin Foppa, sin Zlatan.

Tänk lag
Bra reklam är frukten av ett fungerande lagarbete. Det kräver ett kollektiv med människor som spelar för och till och med varandra. Men det kräver också individuella prestationer, med människor som står ut genom att göra det extra. Därför behövs spjutspetsar. Men var är ni? Finns ni? Kom fram.

Jag ser upp till Anna Qvennerstedt, Lotta Lundgren, Johan Olivero och Olle Nordell. Och ett par andra såklart. Men jag önskar att de vore ännu spjutspetsigare. Vilka är dina förebilder i den svenska reklambranschen?

***

Rubriken är väldigt lånad från boken
Ona fyr (Ingebrigt Steen Jensen, Dinamo Förlag, 2002), som handlar om reklam, varumärken och ledarskap. Och jag vill rikta ett tack till Per Öhlin, som fick mig att sätta ord på de här tankarna.

Mad men - en reklamhistorisk nostalgitripp

image312
Roger Sterling och Don Draper har fyra saker gemensamt: de är rökande män i grå kostym som jobbar med reklam. Tillsammans är de Mad Men.

Det finns tusen tv-serier, och jag orkar följa ytterst få. Men det finns en som ger underhållning, avkoppling och en reklamhistorisk lektion. Det är
Mad Men. I serien följer vi med in i reklamvärlden på Madison Avenue i New York prick 1960. På reklambyrån Sterling Cooper arbetar Don Draper och hans medarbetare med att sälja sanningen till sina uppdragsgivare och till det amerikanska folket. Men reklamen spelar inte ensam huvudrollen här. I Mad Men får också fulspelen, de tvivelaktiga relationerna, den kvinnliga frigörelsen och det konstanta rökandet och krökandet plats. Känslan, karaktärerna och dialogen är befriande äkta och pricksäkra. Jag plockar två russin ur kakan (resten får du själv leta redan på).


image310
Paul Kinsey är copywriter. Peggy Olson är sekreterare.

Rätt man för jobbet
Paul Kinsey är copywriter och en av de fyra ungtupparna på Sterling Cooper. I likhet med Pete, Ken och Harry visar han intresse för den nyanställda sekreteraren Peggy Olson. När Paul och Peggy en dag macklunchar på kontoret utspelar sig följande ordväxling.

Paul: You know, there are women copywriters.
Peggy: Good ones?
Paul: Sure, I mean... you can always tell when a woman's writing copy, but sometimes she just might be the right man for the job, you know.


image309
Salvatore Romano visar upp Lemon-annonsen.

Ärlighet är det nya svarta

Den kreativa revolutionen börjar långsamt skaka reklambranschen. New York-byrån DDB (Doyle Dane Bernbach) leder den. Deras Lemon-annons för Volkswagen bryter ny mark. På Sterling Cooper går åsikter om annonsen isär. "I wonder what I I hate about it the most: the ad or the car", dundrar Don Draper. Och byråns delägare Roger Sterling har koll på upphovsmannen:

Roger: Bernbach. He's a Jew. If I were him I wouldn't wanna help reindustrize Germany.
Salvatore: Everybody's got a price.
Pete: Oh yeah, I saw that. Honesty - it's a great angle.
---
Paul: It is funny.
Harry: It is? Because I think the joke is on us. You're supposed to look at that and say it's a great car, not a great ad.
Pete: I laughed. I think it's brilliant.
Roger: Brilliant? I'll tell you what brilliance in advertising is: 99 cent. Somebody's thought of that, Campbell.
Don: Well, say what you want - love it or hate it. Fact remains: we've been talking about this ad for the last fifteen minutes. And it's in Playboy.

***

Första säsongen av Mad Men (13 avsnitt) visas torsdagar 22.05 (med repris söndagar kl. 17.05) i Kanal 9. Till hösten får vi se andra säsongen.

Kollar du på Mad Men? Vad tycker du?

***

Läs också
Dagens Nyheter: Mad Men säljer utan skrupel

B2B-reklam - en intelligent smekning

Konsumentreklam är som en käftsmäll; den ska flasha till rätt i ansiktet. Business-to-business-reklam däremot är mer som en smekning; den är lite mer intelligent och kräver lite mer tanke. (sagt av en art director på Sandberg Trygg)

Tre män i ett konferensrum har förändrat min syn på business-to-business-reklam. En av dem ringde häromveckan, hade läst den blogg du läser nu och undrade om jag ville komma dit på ett så kallat förutsättningslöst möte. Det kunde jag mycket väl tänka mig. På skylten utanför huset stod det
Sandberg Trygg.

Pusselbitarna som fattas
Jag har tillhört dem som trott att b2b-reklam är torrt som schack. Jag har trott att det enbart handlar om att tala till hjärnan, "stora beslut, stora belopp", och i det närmaste koppla bort hjärtat. Jag har trott fel; nu vet jag lite bättre. Jag trodde också mig ha ett hum om den svenska reklambranschen och dess historia. Men när copywritern på andra sidan bordet kvickt berättar om byråns historia går det upp för mig att jag missat någonting viktigt. Jag har missat flera viktiga pusselbitar. På baksidan av dem står b2b skrivet med svart bläck. Han börjar byrå-resan way back then (det betyder 40 år sedan), tar oss med till USA och tillbaka för att landa där vi sitter - på en anrik reklambyrå i centrala Göteborg. Jag varken kan eller ska repetera alla svängar för dig, utan nöjer mig med att den förenklade (men ändå långa) versionen av det han berättat:

Den förenklade (men ändå långa) versionen
Det vi i dag kallar för b2b-reklam har länge dragits med benämningen industrireklam. I efterkrigstidens Sverige fanns ett par byråer specialiserade inom denna disciplin. Bland pionjärbyråer finns bara Blomqvist Annonsbyrå kvar i dag (de säger sig vara landets äldsta och tredje största byrå). Men störst betydelse för utveckling av b2b-reklam har byråer som Anderson & Lembke, Sandberg & Co/Sandberg Trygg samt Ehrenstråhle & Co haft.

Det var Bengt och Rolf som började

Bengt
Anderson och Rolf Lembke startade sin reklambyrå 1963. Inom reklambranschen var kunskapen hur man effektivt kommunicera med professionella köpare knapphändig. De flesta annonsbyråer levde fortfarande på returprovisioner, vilket innebar att de kunde tjäna oförskämt mycket pengar för löjligt lite arbete. Anderson & Lembke valde att göra tvärtom; de tog betalt efter prestation. De gjorde klart för sina kunder (Flygt, ASG, Alfa-Laval och Atlas Copco var de första) att reklam var en investering som skulle löna sig. Genom att försöka förstå kundens verksamhet och ta ett helhetsgrepp kring marknadsföringen skapade Anderson & Lembke en eftertraktad b2b-byrå, som under två decennier toppade byrålistorna.

Verksamheten expanderade snart med kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg. 1972 startade man filialbyrån Ehrenstråle & Co. Några år senare växte Anderson & Lembke utanför Sveriges gränser; man öppnade kontor i Helsingfors, Oslo, Köpenhamn, London och Paris. På kontoret i Göteborg anställde man 1979 en copywriter vid namn Sven Sandberg, som senare skulle komma att starta en egen b2b-byrå.

På svenskt vis i USA
1982 tog Anderson & Lembke flyget över Atlanten. Steve Trygg (copywriter), Nils Welinder (projektledare) och Bengt Anderson (copywriter, affärsstrateg) landade i Stamford, Connecticut och grundade där Anderson & Lembke, Inc. Man valde att göra industrireklam "the Swedish way" och slogs amerikanska byråer på fingrarna med sin kunskap om europeiska marknader. Byrån växte och öppnade snart kontor i både New York och San Fransisco. Bengt Anderson lämnade efter ett par år företaget och arbetade det närmaste decenniet som frilansare i USA, innan Sven Sandberg lockade hem honom till Sverige och Sandberg & Co.

Sandberg hittade Trygg (och tvärtom)
Copywritern Steve Trygg fortsatte arbeta på Anderson & Lembke, Inc, som under 80- och 90-talet mötte både framgångar och motgångar. Trygg är förövrigt den enda svensken som valts in i reklamens Hall of Fame (Street Journal). Efter många framgångsrika år anslöt han i slutet av 90-talet till Sandberg & Co, som i samma veva bytte namn till Sandberg Trygg.

Chokladen som är som alla andra

Ungefär där är vi nu - i ett konferensrum vid Hvitfeldtsplatsen i rikets andra stad. Och vi fortsätter att prata b2b-reklam; hur den fungerar och hur den skiljer sig från den reklam vi dagligen ser i magasin och på annonspelare.
- Konsumentreklam handlar ju mycket om att sälja den här, säger Fredrik Hansson, copywriter på Sandberg Trygg och sträcker sig efter After Eight-asken som står på bordet. Han vrider och vänder på asken innan han fortsätter:
- Det finns ju flera andra märken som gör samma typ av choklad - ungefär lika bra - och uppdraget här bli i stort sett att hitta på någonting nytt som kan fortsätta sälja just den här chokladasken.
- Inom b2b är det vanligare att ett företag faktiskt har en verklig konkurrensfördel gentemot sina konkurrenter, som effektivt kan lyftas fram i reklamen. Det gör många gånger att uppdraget och kommunikationen blir mer spännande, säger han och ställer tillbaka asken.

Reklamen som inte är som all annan

Vad annat än verkliga konkurrensfördelar skiljer de två reklamkombattanterna åt?
Reklam från ett företag till ett - eller sjutusen - andra företag går att känna igen på dessa drag:

- Mindre målgrupper
- Kampanjerna är ofta multinationella
- Större mängd information krävs (detta hänger ihop med nästa punkt)
- Produkterna är dyrare och mer komplicerade
- Industriprodukter anpassas ofta för att möta kundens behov

(Det finns med största sannolikhet andra skillnader mellan de båda former. Jag har inte för avsikt att gå på djupet här). Jag vänder hemåt efter det förutsättningslösa mötet med en förändrad syn på b2b-reklam - och med nya kunskaper om en undanskymd del av svensk reklamhistoria. Den föraktade "skruv- och mutterreklamen" öppnar upp för stora möjligheter. Och detta har jag börjat inse nu: det är stor skillnad på en käftsmäll och på en smekning.

Reklamhistoriskt (1950-talet): Då svensk reklam ännu gick i sina barnskor

De tre giganterna
När decenniet lämnade startblocken var den svenska copywritern inte uppfunnen. Kreatörerna spelade ännu en undanskymd roll på annonsbyråerna. Ett fåtal giganter dominerade reklammarknaden. Svenska Telegrambyrån var landets största byrå med femhundra anställda på kontor över hela landet. Deras största konkurrent var Gumaelius – Sveriges äldsta byrå (grundad 1877) - med kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Jönköping. Den sista pallplatsen knep Ervaco.

Kungen och hans tjänare
Byråerna fungerade som annonsförmedlare; deras uppdrag var att se till att kundernas annonser hamnade i tidningen. För den tjänsten tog de ut så kallad returprovision (vanligtvis 15 procent av bruttopriset). En annonsplats för 100 000 kronor gav alltså annonsbyrån 15 000 kronor i provision. Det är inte svårt att förstå att byråerna strävade efter att tjäna ”lätta pengar” genom att få in samma annons vid upprepade tillfällen. Reklam stavades produktion. Kvantitet sattes framför kvalitet. På de strikta annonsbyråerna var det kontaktmännen (idag kallar vi dem för projektledare) som styrde och ställde. De höll i kundkontakterna och meddelade kreatörerna vad kunden önskade. Ofta var det kontaktmannen som skrev annonstexten.


103270-72
Annons för Sveriges Handelträdgårdsmästareförbund, 1951
Copywriter: Nils Törnblom

Rubrik: När fick Er fru en blomma sist?
Finns det någonting som gör en kvinna lyckligare än att vara älskad – och få bevis för det. Inte bara på de högtidsdagar då det liksom hör till ’god ton’ att uppvakta och vara kär, utan även på en vanlig enkel vardag, då hon inte alls väntar det. En bukett krysantemer i dag gör henne lycklig – gör hösten till vår.


Nils Törnblom och blommorna
I annonserna lämnades ingen plats för humor, självkritik eller ironi. Istället var det slagkraftiga slogans som slog. Nils Törnblom, kreatör på Allmänna Annonsbyrån, räknas till sin generations mest kända reklamskribent. För Sveriges Handelträdgårdsmästareförbund (puh!) skrev han 1951 den klassiska annonsen ”När fick Er fru en blomma sist?”. Konceptet kom att användas i annonser långt in på 1960-talet. Sedan 1990 finns Nils Törnblom med i Platinaakademien – den svenska reklambranschens Hall of Fame.
_______________________________________________________

Det börjar röra på sig
På andra sidan Atlanten hade Ned Doyle, Maxwell Dane och Bill Bernbach (DDB) 1949 skapat en reklambyrå som mot slutet av 50-talet skulle göra kreativ revolution. Deras sätt att tänka och skapa reklam kom i hög grad att smitta av sig på den svenska reklambranschen. Detta var decenniet då svensk reklam ännu gick i sina barnskor (för att citera Leon Nordin). Konventionella arbetsmetoder härskade, men på sina håll växte tankar på omdanande reklamskapande fram.

 

103270-74
Annons för Trelleborgs Gummifabrik, 1961
Kreatörer: John Melin & Anders Österlin (M&Ö)

Melin & Österlin – ett grafiskt radarpar
Det var på Svenska Telegrambyråns Malmöfilial som ”blodet i den kreativa ådran pulserade som friskast”. John Melin, som var ansvarig för den kreativa avdelningen, hade besökt byråer i Storbritannien och funnit att man där arbetade i kreativa team: en projektledare styrde arbetet, där en copywriter kreerade tillsammans med en art director. Väl hemma skapade Melin svängrum för ett liknande arbetssätt på Malmökontoret. Den unge reklamtecknaren Anders Österlin anställdes, och bildade tillsammans med Melin den framgångsrika kreatörsduon M&Ö (uttalas emmetö). Under nästan två decennier nyskapade duon grafiskt uppseendeväckande annonser för bland andra Trelleborgs Gummifabrik, Moderna Museet, Skånebryggerier och Norstedts Förlag.

Ögonkakao och Sveriges första art director

I Stockholm bidrog vid samma tid Olle Eksell och Lennart Ranghusen till det höja kvaliteten på det grafiska arbetet inom reklam. Eksell är idag en legendarisk designer, vars arbeten spänner över en enorm bredd. Mest känd är han fortfarande för sitt arbete med ögon-logotypen för Ögonkakao. Lennart Ranghusen kan räknas som Sveriges första art director; under 50-talet använde han tuschteckningar för att skapade modeannonser för Sidenhuset. Både Eksell och Ranghusen belönades under 80-talet med Platinaägget.


103270-73
Annons för Boda
Kreatörer: John Melin
, art director; Per-Henry Richter, copywriter

Reklam som ser läsaren i ögonen
Mina annonser ser alltid läsaren i ögonen.
Det sa Per-Henry Richter, den då mest tongivande copywritern på Svenska Telegrambyrån i Malmö. Under 50- och 60-talen skulle många duktiga copywriters lockas till Malmö-kontoret. Under 50-talet arbetade Per-Henry Richter tillsammans med John Melin för att göra glastillverkaren Boda till ett modernt och konsumentorienterat företag.
_______________________________________________________

Arbman börjar bygga ett kreativt drömlag
1953 slog Stig Arbman ner en viktig milstolpe i den svenska reklamhistorien. Han valde, 52 år gammal, att starta egen reklambyrå i Stockholm. Stig Arbman hade tidigare arbetat som chef på Esselte Reklam, och hade en gedigen erfarenhet i ryggsäcken. Reklambyrån Arbmans skulle tio år senare att uppleva en ännu oöverträffad glansperiod. Stig Arbman lyckades tidigt rekrytera duktigt folk till sin byrå; den unge kemiingenjören Leon Nordin började samtidigt som den danske tecknaren Flemming Holst. Arbmans räknades till 50-talets stora uppstickare mot de tre etablerade annonsbyråerna. Länge var dock Leon Nordin att betrakta som en reklamamatör. Arbmans sneglade mot Svenska Telegrambyrån i Malmö, och iakttog deras kreativa framfart. ”Honom ska vi ha”, lär Leon Nordin ha skrikit om John Melin. Längre fram kom Arbmans att samla de duktigaste kreatörerna i en Malmö-filial, men vi kommer dit så småningom.

103270-71
Boken Reklamen är livsfarlig gavs ut första gången 1957. Så här såg den ut när den 2002 gavs ut i nytryck.

Kritik mot reklamen
Det svenska 50-talet kännetecknades av ekonomisk medvind; fler produkter gjorde entré på marknaden och krävde större reklaminsatser. Det gamla sättet att arbeta med reklam höll på att ge med sig, och mot slutet av decenniet fanns en vilja att förnya reklambranschen. Men allt var inte vackert solsken. 1957 utkom Sven Lindqvist med boken ”Reklamen är livsfarlig”. Där gick han till attack mot reklamen, som han avsåg förändrar människors tankar, känslor och liv. Han ville få igenom ett reklamförbud. Den svenska allmänheten var vid 50-talets början positivt inställda till reklam; en undersökning visade att 91% motsatte sig ett sådant förbud.


103270-75
Annons för Volkswagen, 1959
Copywriter: Julian Koenig
Reklambyrå: DDB, New York

Rubrik: Think small.
Our little car isn't so much of a novelty any more. A couple of dozen college kids don't try to squeeze inside it. The guy at the gas station doesn't ask where the gas goes. Nobody even stares at our shape. In fact, some people who drive our little flivver don't even think 32 miles to the gallon is going any great guns. Or using five pints of oil instead of five quarts. Or never needing anti-freeze. Or racking up 40,000 miles on a set of tires. That's because once you get used to some of our economies, you don't even think about them any more. Except when you squeeze into a small parking spot. Or renew your small insurance. Or pay a small repair bill. Or trade in your old VW for a new one. Think it over.


Revolutionerade kampanj för Volkswagen
Med tio år i ryggsäcken skapade New York-byrån DDB 1959 vad som kom att bli århundradets bästa annonskampanj (enligt branschtidningen Advertising Age). Med Volkswagen som uppdragsgivare tog det kreativa teamet – med Bill Bernbach i spetsen – klivet mot en ny sorts reklam. De kontroversiella annonserna för Bubblan eldade igång den kreativa revolutionen. Att i USA lansera en tysk bil – som till på köpet var liten och ful – sågs som ett närmast omöjligt uppdrag. Bill Bernbach valde dock att arbeta utifrån en – vid den tiden – sällsynt princip: att säga sanningen. Tillsammans med copywritern Julian Koenig och art directorn Helmut Krone bröt Bernbach mot invanda reklamknep. Uppmaningen ”Think small” var dynamit i det stora landet USA, och den ärliga kampanjen sålde hundratusentals Folkvagnar. Under 60-talet kom den kreativa revolutionen till Sverige, och Arbmans gjorde bland annat en Renault-kampanj starkt inspirerad av Volkswagen-tänket.

_______________________________________________________

Kunskapsbrunnar

 


Reklamhistoriskt: Ett slags avstamp

Det berättas om att Leon Nordin för ett antal år sedan skulle föreläsa på reklamskolan Berghs SOC. När Leon kom upptäckte han dock att de unga reklamstudenterna inte hade en aning om vem har var (!). Han lär ha känns sig aningen förolämpad. Det kortsiktiga kunnandet var det nog inget fel på; man hade säkert stenkoll på de kampanjer som då snurrade i tv och på stortavlor. Men den historiska kikaren hade ingen tittat i. Då hade de sett att copywritern Leon Nordin under 60- och 70-talet revolutionerat den svenska reklambranschen med kampanjer för Renualt 4, IKEA, Vingresor och SAS. Och att han inte för inte har kallats den främste reklamskapare Norden fostrat*.  Personligen tycker jag att Berghs-historien är komisk och samtidigt beklämmande.

Därför:
Please copy me kommer du framöver att kunna läsa om den svenska reklamhistorien. Eller rättare sagt: delar av den. Det blir ingen heltäckande bild, utan ett skapligt subjektivt urval. Berättandet är inte till för att sätta Leon Nordin, Sören Blanking, Jan Cederquist, Per-Henry Richter, Lars Falk, Lasse Wannberg eller någon annan på en piedestal. Nej, istället är tanken att ge en bild av reklamhistorien, och kunna ta med sig det som var smarttänkt och välformulerat. Eftersom allting snurrar kring reklamtexter här kommer copywriters få gott om plats på scenen.

Nu kör vi!
Det blir fem avsnitt i serien Reklamhistoriskt: 1950-talet, 1960-talet, 1970-talet, 1980-talet och 1990-talet. Det som hänt de senaste sex åren kan knappt kallas historia. Inte redan. Nu kör vi! Första avsnittet kommer inom de närmaste dagarna.

En brasklapp
Jag utger mig inte för att vara någon expert. Reklamhistorien är komplex. Du kan känna dig fri att lägga till och dra ifrån, att kommentera och diskutera det som skrivs. Allt blir bättre då.

* Den norske reklammannen Ingebrigt Steen Jensen skriver detta i sin utmärkta bok
Ona fyr. (Leon Nordin skriver bokens förord).