Ska du bara läsa en bok om att skriva för webben ska du inte läsa en bok. Istället ska du sätta dina tänder i kompendiet Att skriva för webben är att skriva för publik (2001). Han som skrivit heter Jonas Söderström, och är journalist och expert på användbarhet. Jag läste hans "handledning för ovana skribenter" första gången för snart fem år sedan, på medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping. Det här är den bästa läroboken från de tre akademiska åren. Och den enda som jag har läst igen. Senast häromdagen.

Punkterar tre myter
Det är en pedagogisk och enkel skrift som är ivrig att berätta det viktigaste. Och som på allvar vågar ifrågasätta om det är någonting märkvärdigt svårt med att skriva för webben. Det är det såklart inte, menar Jonas Söderström. Och han passar på att punktera tre uppblåsta myter om skillnaderna mellan att skriva på papper och att skriva på webben.

Myten: På webben skummar folk, istället för att läsa varenda ord i texten.
Nålen: Detsamma gäller för tidningsartiklar och andra texter på papper.

Myten: På webben bör man använda ett mindre tillkrånglat språk, för att folk ska förstå och bättre minnas vad de läst.
Nålen: Detsamma gäller för tidningsartiklar och andra texter på papper.

Myten: Det är rent fysiskt svårare att läsa på webben, och man bör därför skriva på ett särskilt sätt.
Nålen: Flera av de undersökningar som påstår detta är ganska gamla. I många nyare undersökningar har man inte kunnat hitta någon skillnad.

Den viktigaste skillnaden
Men självklart skiljer sig webben från pappret på en del punkter. Men ingen av dem kräver att du ändra ditt sätt att skriva. Nej, istället menar Jonas Söderström att "det viktigaste som hänt i och med webben är att många nya skribenter tvingas möta en publik". Vad menar han? Jo, att ökade möjligheter att göra texter tillgängliga har gjort att många ovana skribenter plötsligt fått ansvaret att skriva texter som är läsbara och begripliga. Och de undrar: hur skriver man egentligen för webben?

Och svaret:
I stort sett på samma sätt som du skriver på papper, och med genom att följa de regler och råd som författare, journalister och copywriters använder dagligen.

Vad Jonas menar med "i stort sätt"
Det står klart att webben skiljer sig från pappret, men också att likheterna är fler än skillnader. Och man kan lätt undra vad som faktiskt är annorlunda. Här kommer svaret:

Jobbigt: det är svårt att få överblick på webben, och ännu svårare att snabbt se om en text är motsvarande en, tio eller hundra A4-sidor lång.
Jobbet: hjälp läsaren att skapa överblick genom att presentera det viktigaste först och använd mellanrubriker för att göra din disposition supertydlig.

Jobbigt: din läsare skummar din text, istället för att läsa varenda ord.
Jobbet: använd mellanrubriker som förklarar vad varje stycke handlar om, markera nyckelord med fetstil och använder punktlistor.

Jobbigt: många rubriker är kryptiska, speciellt när de är tagna ur sitt sammanhang (exempelvis i sökmotorer eller rss-flöden).
Jobbet: skriv tydliga rubriker, som ger läsaren en ärlig chans att förstå vad hon har att vänta sig.

Hur du skriver rubriker som hjälper läsaren
(Notera att rubriken är tydlig, och ger dig en ärlig chans att förstå vad du har att vänta dig.) Rubriken är alltid kanonviktig. På webben är den viktigare än så. Den ska förklara vad texten ger läsaren. Och ge henne chansen att välja bort det hon inte behöver läsa. Därför behöver du vara klar över vem du skriver till. Och se till att...

• ... din rubrik inte är en överskrift. Konkreta "Dubbdäck förbjuds i Sydsverige" är mil bättre än snustorra "Ny trafiklagstiftning".

• ... din rubrik inte är en överdrift. Folk blir bara besvikna när de inser att du överdramatiserat och hårdvinklat innehållet.

• ... din rubrik inte är för kort. Det kan göra den svårtydd. Släng gärna in ett verb, och var inte rädd för använda många ord.

• ... din rubrik är inte är "för" vitsig. En sådan rubrik gör det svårt för läsaren att avgöra vad texten faktiskt handlar om. Och kanske uppskattar hon inte din humor.

Hur du bäst börjar din text
Gå rakt på sak. Förmedla ditt budskap direkt och utan krusiduller. Det visar att du respekterar din läsare och hennes tid.

Hur du skriver så att folk förstår
Här är den brutala sanningen: det kvittar hur välformulerad din rubrik är om din text är tillkrånglad, onödigt lång och kryddad med svåra ord. Utmaningen är att skriva så enkelt och tydligt att läsaren förstår och minns vad texten handlar om. Jonas Söderström ger dig fyra språkliga råd att leva efter.

• Skriv klart. Och krångla inte till det. Undvik svårbegripligt bildspråk, vaga fakta (exempelvis "ofta") och ord med flera betydelser.

• Skriv enkelt. Och igen: krångla inte till det. Undvik inskjutna bisatser, onödiga uttryck (exempelvis "när det gäller") och att drabbas att substantivsjukan ("bedriva medlemsvärvning" är till exempel ett krångligt sätt att säga "värva medlemmar").

• Skriv kort. Undvik långa meningar, utslitna bilder och "skrytfenor" (det vill säga tillägg som inte betyder något, som att till exempel skriva "samtalstillfället" då "samtalet" är samma sak).

• Skriv svenska. Och allra helst en svenska som är enkel att förstå. Undvik ord som är svåra att fatta (som exempel mandat, intervenera och avisera). Det gör att flera förstår och minns det du skriver.

Först: stryk två av orden i rubriken för att förstå vad texten kommer att handla om.


_{Luke Sullivan och hans bok Hey Whipple, squeeze this.}

En regnig förmiddag på kaffestället ett och ett halvt kvarter hemifrån, ensam tillsammans med en scones och latte och Hey Whipple, squeeze this (2003). Jag läser om enkelhet.

Det enkla
Jag tror att kreativitet är frukten av hårt arbete, av flit och slit. Ändå kan det skapade framstå som ren och skär lättja. För det handlar om att skala bort, skala av, och - i slutändan - skala fram det viktiga. Författaren Luke Sullivan ger en lektion som sitter där den ska:

Enkelt är (nästan) alltid bättre. Om du inte kan uttrycka din idé med några enkla ord är det ingen idé att arbeta vidare på den. Enkelheten ska genomsyra rubbet.

Enkelt är svårt att undgå. Tänk på trafikskyltar, tänk på stoppskylten. Den är omedelbar. På momangen förstår du. På samma sätt kan du arbeta med en briljant idé.

Enkelt är större. Och det händer ihop med att "mindre är mer". Och att en annons blir bättre av skalas av (vi återkommer snart till det).

Enkelt är mer trovärdigt. Om du bara säger en sak och säger det tydligt, minskar risken att du är motsägelsefull eller undvikande i ditt budskap. Budskapet blir mer direkt.

Enkelt är lättare att komma ihåg. Vi är alla enkla människor, med högst begränsad förmåga (och intresse av) att lägga långa haranger på minnet. Hjälp minnet genom att göra det enkelt.

Enkelt är en brusgenomträngare. Tänk bara på vad copywritern Lars Arvid Boisen har upptäckt: "Man behöver inte skrika för att höras i ett samtal." Gnistrande enkelhet kan bryta igenom bruset.

Två tips från coachen
a) Börja med att tänka på utomhusreklamen. Den kommer att ställer de tuffaste kraven på enkelheten. Kan jag föra fram budskapet med fem ord? Med tre? Eller måste jag använda tjugotvå? Låt regeln "ett ord - en sekund" leda arbetet. Krångla inte till det. Försök säga det med tre ord. Och när det är dags att presentera för kunden: arbeta ut idén i full storlek, visa den för kunden i 1..., 2..., 3... sekunder, och vänd sedan bort den. Det är en lika verklighetstrogen som effektiv presentationsmetod.

b) Ha inte för mycket på tallriken. "Varje element du lägger till minskar vikten av de andra. Och tvärtom; varje element du tar bort gör de andra viktigare och mer synliga". Det kallas visst för reduktion, och få behärskar den konsten lika skickligt som copywritern Neil French. Han strävar alltid efter att använda ett (!) element i sina annons. Prova samma sak nästa gång du gör en annons.

En titt omkring
IKEA har kommit ut med en ny katalog och lanserar där höstens nyheter. På utomhustavlor berättar man att höstens nyheter är här. Och man gör det så fördömligt enkelt att till och med ett barn skulle kunna klara av att skriva texten. Och det är väl därför enkelhet är sällsynt: det är så enkelt och så svårt.

_{Vitt på svart. IKEA berättar att höstens nyheter är här.}

Läs också
Neil French: "Det är ditt fel, inte deras"
Tydligheten är tydligen viktigast

"Man blir inte mer kreativ av att i detalj sätta sig in i hur den kreativa processen fungerar, lika lite som man blir stjärnkock genom att i detalj läsa checklistor och recept. Man blir stjärnkock genom att laga mat och genom att öva sig på att laga mat och man blir bra på att få idéer genom att öva sig på att få idéer. [...] Man ska tvinga sig själv att göra mer kreativa övningar som att gå på målarkurs, skriva en dikt, dansa, lösa problem och konstant tvinga sig själv att hitta fler lösningar på problem man ställs inför och fråga sig själv hur man skulle kunna göra något tvärtom."

Kreativitetsexperten Fredrik Härén har skrivit en bok som heter Idébok. Läs den. Sedan kan du ge dig i kast med uppföljaren. Den heter Idébok 2.

De senaste tio dagarna har jag varit i Frankrike och kanalbåtat runt lite varstans mellan Dijon och Lyon. Jag har sluppit kolla mejlen, skrotat stressen och sagt nej till kraven. Men tänkt har jag gjort, och sakta gått ner för landning i ett par slutsatser. Kanske är slutsatser fel ord; det låter så avgjort och färdigtänkt, som en punkt efter påståendet. Kanske är tankarna mer som kommatecken; de gör det möjligt att kuta vidare med stafettpinnen. Men låt oss nu börja springa.

Jag har funderat kring nyfikenhet. Den kan ta dig vartsomhelst och hur långt som helst. När jag träffade Göran Åkestam frågade jag honom hur man blir en duktig copywriter. Han svarade: Var nyfiken på allt och alla. Därför: var frågig, vetgalen och Nicke Nyfiken. Fråga varför det heter si och så och hur det kommer sig att himlen är blå. Riv gränserna kring dina intresseområden, och se hur fantastiskt mycket som finns att undra och förundras över.

Plocka fram apan
Barn älskar att fråga varför. De kan fråga varför tjugo gånger på rad utan att tröttna (fråga deras föräldrar om du inte tror mig). När man slutar att vara barn struntar vi (jag skriver vi eftersom detta är en våldsamt utspridd epidemi) att vara Nicke Nyfiken. Vi tappar vår vetgirighet någonstans längs vägen. Eller kanske tappar vi den inte, utan gömmer bara skickligt undan den någonstans inom oss. För är man vuxen ska man förstå, ha koll och fatta grejen - även om man inte alltid riktigt gör det. Konstig inställning egentligen, tycker jag, och jag tror att du håller med. Kanske bättre då att vara ärlig, plocka fram den lilla vetgiriga apan och få reda på sådant som du inte visste. Ingen kommer nämligen att tacka dig för att du inte frågade.

Höj räntan
Den som är nyfiken kommer med tiden också att bli rätt kunnig. Det säger sig självt. Räntan stiger i kunskapsbanken om man undrar vad företaget YIT (Yleinen Insiniööritoimisto) arbetar med*, hur det kommer sig att man gör rep av cannabis-örten** och frågar varför man på den franska Carrefour datummärker matkassarna**.

Se himlen
Att bunkra upp med kunskap är spännande, men ganska fattigt om den inte används till någonting vettigt. Jag tror att det är riktigt att se fakta och åsikter som pusselbitar. De kan i sig vara intressanta, och kan passas ihop med de pusselbitar som ligger närmast. Men det är först när man får ihop helheten, kan överblicka sambanden och ser den blå himlen som det börjar bli riktigt användbart. Mycket - men knappast allt - här i världen hänger faktiskt ihop, mer eller mindre hårt sammanflätat. Nyfikenheten kan få dig att upptäcka hur.

Några pusselbitar
* Finska YIT finns i Sverige sedan 2001 och har runt 4 000 anställda. De erbjuder eltjänster (installerar och underhåller elanläggningar), klimattjänster (bygger ventilations- och kylsystem) och rörtjänster (skapar industriella installationer av fjärrvärme, försörjningssystem och sprinklers).
** Hampa är en snabbväxande ört som kan bli upp till två meter hög. Förutom att den har narkotiska egenskaper (cannabis) används växtens fibrer som råmaterial vid tillverkning av rep. Hampan är skonsamt för händerna och står emot tid och vind. Därför är bland annat klätterrepen i gymnastiksalar tillverkade av detta material.
*** Carrefour är en stor fransk livsmedelskedja. I kassan skriver personalen dagens datum och sin signatur på samtliga plastkassar som köps. Nästa gång man handlar kan man ta med samma kasse, och slipper då betala för den igen. Efter att man har fått nio (!) datumstämplar får man en ny kasse.

_{Det är stört omöjligt att hitta en bild på Neil French utan en cigarr i mungipan.}

If you can write interesteringly then people will read. And if they don't, it's not their fault; it's your fault for not being interesting.

Det säger Neil French, en gigant inom den globala reklambranschen. Han är copywriter - och tusen andra saker. Han har arbetat på fler reklambyråer än han har fingrar och tår, varit creative director på Ogilvy & Mather och skrivit fantastiska annonser för whiskyn Chivas Regal, ölet X0 Beer/Singapore Press Holdings och hårmedlet Kaminomoto.

Vad bara ord kan skapa
Neil French älskar ord och hyllar långa textannonser. Det framgår i den intervju som inleder den vackra Advertising Now. Print (Taschen, 2003). Att just French får första ordet är ironiskt med tanke på att nästan varenda annons i boken är skapad enligt formeln bild + logotyp = annons. Men det är egentligen en annan femma.

French Neil säger sig tillhöra de första reklamkreatörer som vågade utelämna bilder, och helt förlita sig på textens kraft. Själv ser han sig inte som en "visual person", utan istället som en som "likes words to much". Jag ger honom ordet, och han förklarar varför:

I prefer long copy. Let's say you have ten people and you show them a nice big picture ad with the logo in the bottom right hand corner and see what happens. Well, eight of them at least will look at it before flicking. Two of them at least will look at it a bit longer. But there is nothing else they CAN do but look at it. You can't do anything else. Now, if it's a long copy ad, and if it's good copy, eight of them will still just look and flick, but maybe one of them will read the first paragraph before he flicks. And only one out of ten is going to start, and enjoy it, and get through to the end, but him I've got. I own his soul for five minutes, or whatever. Now I'd rather have one person completely sold on my product, than ten who vaguely remember it. For me that is power.

Jag har ingen aning om hur du känner efter att ha läst detta, men jag vill spontant och otvingat resa mig upp och applådera. Faktiskt. For me that is power. Magiskt.

Det kommer mera
I mitten av 1990-talet slog världens - fram till dess - trettiotvå främsta copywriters sina kloka pennor ihop och förklarade sina hemligheter i boken The copy book - How 32 of the world's best advertising writers write their advertising (Alastair Crompton, 1995). Neil French har en självklar plats i den skaran av reklamskribenter.

I boken förklarar han sitt arbete med att skriva en annons. Och det är - kan jag avslöja - kanske inte det vanligaste tillvägagångssättet. Men ändå:
- När Neil French har läst briefen (uppdragsbeskrivningen) motstår han frestelsen att börja skriva. Istället ägnar han tid åt annat, för att låta själva uppdraget sjunka in.
- Han ägnar tiden åt att studera andra annonser gjorda för samma typ av produkter, för att försäkra sig om att hans annons radikalt skiljer sig från dessa.
- Han menar bestämt att annonser kan sorteras i två högar: de med bara text och de med bara bild. Allt däremellan är "fjantigt".
- Om han kommer fram till att en bildannons är det rätta, skissar han en bild, skriver en rad, överlämnar arbetet åt en art director och går sedan till stranden. Ingen ansträngning i onödan.
- Om han däremot kommer fram till att en textannons är det rätta, hämtar han en flaska rött vin i källaren, öppnar den och häller upp ett glas. Sedan börjar Neil French att tänka på annonsen, i ord och utan att sålla bort någonting. Men han skriver inte ner någonting. Han fortsätter att stå emot frestelsen.
- När han tömt flaskan står han inte i färd att tänka kring någon himla annons, utan går istället och tar en tupplur.
- När han vaknar efter luren börjar han att skriva ner det som han minns ur sina rusiga tankar. Han arbetar efter devisen att "det som är värt någonting fastnar, resten försvinner".
- Han skriver sedan sin text för hand, till dess att utrymmet är fullt. Han skriver sällan om.
- Och Neil French avslutar med ett viktigt råd (som om inte de här ovanstående vore nog viktiga): försök att göra en annons med bara ett av alla de element som finns att tillgå. Then you got a winner. Därmed sätter han sig upp med de som säger att en bra annons bör ha minst fyra element (rubrik, bild, brödtext och logotyp). Två är "ganska bra", men ett är det vinnande konceptet. Åtminstone om du lyssnar på Neil French.

Reklam för liknande produkter liknar fortfarande varandra. Det är svårt att skilja dem åt. Ändå behövs det ibland så lite för att stå ut. Kolla bara på Dave Wottle och hans golfkeps.

Amerikanen Dave Wottle var 1970 en lovande golfspelare, men valde att satsa på löpningen efter att ha blivit tvåa i de nationella collegemästerskapen. Han behöll golfkepsen på. Och trots en skadedrabbad säsong lyckades Wottle 1972 ta en plats i den amerikanska OS-truppen.


Klicka på bilden för att se 800-metersfinalen i München-OS 1972.


Väl i München hamnade han tidigt på efterkälken i 800-metersfinalen. När klockan ringde för sista varvet var 22-åringen i den vita golfkepsen nästan 15 meter efter täten. Men med 200 meter kvar hade han avancerat två placeringar, och på upploppet lyckades han passera varenda medlöpare. Med en segermarginal på tre hundradelar av en sekund blev Dave Wottle olympisk mästare. Tidtagaruret stannade på 1.45,9. Killen i kepsen hade skrivit idrottshistoria. Han skiljde ut sig från mängden. Ibland krävs det bara en vit golfkeps och en taktisk löpstil. Att Wottle vid prisutdelningen glömde att ta av sig kepsen – och senare fick be om ursäkt för sin miss – gör inte historien sämre.

Den franske reklamlegenden Jacques Séguéla hjälpte mig att hitta Dave Wottle. Häromdagen landade hans Tala inte om för mamma att jag jobbar med reklam hos mig. Jag har redan slukat halva boken. Han skriver: ”Ingen som har sett honom löpa kan glömma Wottle […]. Mindre för att han vann loppet än för att han sprang med en vit keps på huvudet. Ingen åskådare eller tv-tittare kunde ta ögonen från den lilla fläcken som skilde honom markant från de andra löparna.”

Läs mer
US Olympic Team: The man with the hat and the Olympic gold medal

På torsdagskvällar brukar jag se Fråga Anders och Måns. Det är förövrigt ett av få tv-program jag ser. Programmet är skoj emellanåt, men duon gör sig klart bättre i radio (i Så funkar det för ett par år sedan). Inför premiärprogrammet intervjuade TT programledarparet om den enorma hög av frågor som folk skickat in (12 000). Anders och Måns förklarade då någonting intressant: de frågor som är roligast har ofta de tråkigaste svaren. Och tvärtom. Varför är bananer böjda? får ett torrt svar, medan svaret på frågan Finns Gud? kan broderas ut i oändlighet.

Detta tänker jag på när jag läser om intervjuteknik i Dagens Industri. Där slår man fast att det är inte ”de smartaste frågorna som ger de bästa svaren”. Istället hävdar den kanadensiske journalisten och medieprofessorn John Sawatsky att ”ju gråare och tristare frågorna är desto färgstarkare blir svaren”. 

SAWATSKY HATAR

SAWATSKY ÄLSKAR
Öppna, enkla och neutrala frågor.

Vad har detta med reklamtexter att göra? undrar du kanske. Ganska mycket, tycker jag. För att förstå ett specifikt ämne krävs ofta att man intervjuar människor som sitter på viktig kunskap. Copywritern gör korta och långa intervjuer om tonvis med olika ämnen. Då kan det vara bra att tänka på just detta: det är det öppna och enkla som ger dig de bästa svaren. Dessutom är det på sin plats att vara ordentligt ödmjuk, att inte låtsas som att man kan sådant man inte vet. Låt den du intervjuar få vara viktigast! Sawatsky lär ha sagt: ”Det finns bara en stjärna i en intervju - och det är inte du!”

Jag har två råd till mig själv idag (och kanske kan du också ha någon nytta av dem).

Skriv på.
När du har tänkt är det skriva, skriva, skriva som gäller. Inte tveka, inte tänka, inte titta ut i tomma intet. Låt fingrarna spela fritt. Strunta i stavfel och slarvfel och småfel; allt det där rättar du enkelt till senare. Skriv bara ner det du vill ha sagt, och börja sedan att leka för att säga det på bästa sätt. En sprinterlöpare tänker inte jämt på om stegisättningen är rätt, om armföringen är perfekt eller om kroppshållningen är tillräckligt avspänd. Om han hade lagt sin energi där hade löpningen blivit ordentligt lidande. Nu springer han istället, så fort och så tanklöst han någonsin kan. Och samma sak gäller skrivande ibland; skriv på – utan tanke på att allt, allt, allt ska vara rätt eller fantastiskt genomtänkt.    

Skriv ner.
Jag har ett litet anteckningsblock. Jag går inte många meter utan att ha det med mig. Det där anteckningsblocket och en penna. Där hamnar ord och citat som jag hör och fastnar för. Där skriver jag korta texter (ofta bara ett par rader) eller små formuleringar. Ingen censur att tala om egentligen; det mesta hamnar där. I somras – på flyget hem från Tunisien – hade jag glömt att lägga ner en penna i handbagaget. Jag ler lite när jag läser min egen förnuftiga uppmaning: Gå aldrig någonstans utan en penna! (Du kommer tvingas låna en av flygvärdinnan). Det var precis vad jag fått göra för att få ner de där raderna. För det som inte skrivs på papper riskerar - åtminstone i min värld - att virvla vidare med vinden.

Gigantisk radannons för Pause Ljud & Bild
Byrå: Åkestam Holst
Copywriter: Mark Ardelius
(Annonsen knep tredjeplatsen i oktober-upplagan av Månadens print i Resumé)



Annons för Greenpeace
Recycle paper. Save trees
Byrå: JWT Manila, Filippinerna 

TACK. FLER RÅD?

2. Var personlig. Men ställ dig inte in eller träng dig på. Tänk dig att du skriver för någon som du känner.

3. Behandla målgruppen med respekt. Skriv till andra som du själv vill bli talad till.

4. Leverera ett erbjudande. Löftet eller belöningen kan vara uttalat eller outtalat, men det måste finnas där.

5. Skriv från hjärtat. Skapa eller stärk en relation med målgruppen.

6. Skriv kort, utan att lämna logiska luckor. Säg det du ska säga. Om det kräver tre sidor, skriv tre sidor. Räcker tre rader, skriv då tre rader.
     

Det är en milsvid skillnad mellan stavfel och så kallade typos. Det tycker åtminstone Jimmy Wilhelmsson, som bloggar om PR och kommunikation på Informatören. Typos är ett ord som tidigare knappast funnits i mitt aktiva ordförråd; det är utrikiska och betyder skrivfel.

Fel som fel, kan man tycka, men jag håller med Jimmy Wilhelmsson i hans resonemang:

I mitt arbete dyker det nästan dagligen upp rena stavfel. Ändå blir endå, abonnemang blir abbonemang och förresten blir föressten.
Ännu oftare dyker det upp typos, framförallt i mina egna alster. och blir coh, Aftonbladet blir Aftnobaldet och information blir infromaton.

Typos är resultatet av slarv, medan stavfel kommer av okunskap. Ingen tror att den korrekta stavningen är infromation, men många kan säkert anta att ordet stavas föressten.

Lösningen
Vad göra? Wilhelmsson ger två tips:
1) Kika närmare på vad orden egentligen betyder och bryt ner dem i morfem (de minsta betydelsebärande enheterna). Detta tvingas jag till exempel göra varje gång jag ska skriva hittills – ordet består ju av orden hit och tills, därav två t.
2) Slå på stavningskontrollen i ordbehandlaren. Den hittar stavfelen – och korrigerar automatiskt vissa vanliga skrivfel (typos). Testa själv att skriva coh eller ohc i Word!

Jag låter Jimmy Wilhelmsson sammanfatta:
Stava fel är att sjunga falskt.
Skriva typos är att sjunga slarvigt och lite ur rytm.

***

Själv korrekturläser jag till och med mina sms innan jag skickar iväg den. Någon som känner igen sig?

***

Läs
Informatören: Skilj på stavfel och typos

1. Skriva långa meningar.
2. Skriv i passiv form. Jämt.
3. Använd onödiga förkortningar.
4. Använd långa ord även när kortare finns att tillgå.
5. Slarva ordentligt med stavning och grammatik.

1. Stäng av mailen.
2. Isolera dig. Använd hörlurar som stänger ute allt annat.
3. “Greed and guilt” - tänk på det du tjänar på texten, och tänk på de som är beroende av din text.
4. Ta en paus i bloggandet. Läs inga bloggar.
5. Gå upp tidigt. Jobba på morgonen istället för sent på kvällen.
6. Små belöningar. Sätt upp mål med mutor för dig själv.
7. “Chunking.” - dela upp arbetet och sätt larm på mellan fem minuter och en halvtimme. Skriv intensivt. Vila sedan några minuter.
8. Helskärm. Sätt ordbehandlaren i fullskärm så att du inte ser något annat som är öppet.
9. Skriv utkastet utan att ändra smådetaljer. Ta sedan en stund för ändringar innan du fortsätter att skriva på nytt. Det behöver inte bli rätt första gången.
10. Byt plats. Ta laptopen, sitt på andra ställen, skriv utkastet för hand på ett kafé eller på stranden.